Jag lever

Kära nån vilket uppehåll det varit här då. Det har varit ganska ofrivilligt faktiskt för jag har legat rejält sjuk i en hel vecka med feber och en dunder förkylning. Det börjar bli bättre nu även om jag fortfarande är rejält förkyld. Dessutom har vi hantverkare hos oss för tillfället som renoverar vår tvättstuga och Mattias har en extra tuff jobbvecka nu så man kan väl minst sagt säga att det varit/är lite mycket just nu.

Vecka 32 med min kanonkula :)

Jag tänker väl inte ge mig på någon större uppdatering idag heller egentligen för jag behöver fortsätta vila upp mig lite men jag ville ändå ge lite kort status på magen. Vecka 32 idag och jag var hos bm i morse för att mäta. Nu var det visserligen en annan bm jag träffade idag så måtten kan ju bli lite olika p.g.a det men enligt hennes mätning så hade magen i alla fall växt riktigt rejält. Det var ju himla skönt att höra men inte direkt förvånande eftersom både jag och Mattias sagt till varandra flera gånger den senaste veckan att magen verkligen exploderat.

Hur som helst. Allt annat var också bra, fina hjärtljud och sådär :) Lillan har äntligen börjat stöka omkring i magen igen ordentligt nu efter många veckor av lugn. Så jag njuter av det och känner att resten av den här tiden kanske ändå kommer gå rätt fort. Fogarna och sömnen är verkligen inte på topp, men värre hade det ändå kunnat vara känner jag. Jag tar det rätt lugnt om dagarna. Tacksamt nog så är vår lille kille en lugn sort som är snäll mot mig :)