Tvätta bebiskläder

Jag har känt mig så himla stressad i säkert 1-2 veckor över att vi inte har tvättat ett enda plagg än till lille bebisen. Nog för att det antagligen är ett par veckor kvar men man kan ju aldrig veta. Skulle tycka att det var jättejobbigt om han kom lite tidigt och jag inte hade haft något att sätta på honom. Okej, vi ska väl inte överdriva heller, han hade väl inte direkt dött av att ha på sig helt nya kläder men det är ju att föredra att tvätta innan.

Anledningen till att det tagit sådan tid är för att vi inte har egen tvättmaskin och vår tvättstuga har strulat rejält den senaste månaden med bl.a trasiga maskiner. MEN idag ska det bli ändring. Om en stund ska hela lasset babykläder som vi har tvättas och det kommer bli så skönt att få det struket från "att göra"listan. Blir så mysigt att stryka och vika in pyttekläder ikväll/imorgon.

Dagens mage

Idag är det 38 dagar kvar till BF, kan ni förstå 38 ynka dagar!!! Det är ju verkligen ingenting och i princip känns det som att det kan bli när som helst, även om det ändå är liiite tidigt än! Vi hoppas att han stannar några veckor till så han blir färdigbakad och så att vi hinner förbereda det sista vi behöver här hemma (så som spjälsäng exempelvis, he he).

Vecka 34+3

 

Vecka 34

Förlåt kära ni för mina otäta inlägg men som vanligt under helgen när Mattias är ledig så har jag helt enkelt annat för mig än att sitta vid datorn. Så den här veckouppdateringen blir väldigt sen, är ju redan halvvägs in i vecka 35, men då kan det gå ibland :)

Nattsömnen har varit bättre och jag har nog inte behövt gå på toaletten en enda gång under natten. Så fruktansvärt skönt även om jag vaknar några gånger i alla fall då jag behöver vända mig. Konstigt egentligen det där med blåsan. Jag tänkte ju att det skulle bli värre och värre hela tiden med kisseriet men det känns som att det var en peak för några veckor sedan och nu blir det bättre och bättre. Även dagtid klarar jag mig flera timmar utan att gå på toaletten, känns ungefär som innan jag var gravid.

Den här veckan har i övrigt varit en väldigt jobbig vecka p.g.a alla smärtor i bäckenet. Vissa dagar har jag verkligen bara fått sitta/ligga ner för att det gjort FÖR ont att röra sig. Det är jättesvårt att beskriva smärtan men det gör så ont så man liksom till varje pris undviker de rörelser som gör ont.

Ringde till 2 sjukgymnaster som har hand om graviditetsrelaterade smärtor och jag blev SÅ ledsen när ingen utan de hade en tid tidigare än 12 november. När varje dag känns som en plåga så är 3 veckor en hel eeeevighet. Då är jag redan en bra bit in i vecka 37 och det är nästan så att det känns meningslöst så sent, bebisen kan ju komma när som helst. Å andra sidan kan det ju ändå dröja ytterligare 5 veckor om jag har riktig otur, så det är väl ändå bra att gå dit antar jag!

Vikten har jag inte vågar kolla de senaste veckorna så den uppdateringen hoppas vi den här veckan också. Tänkte försöka kolla till nästa vecka men jag måste ha gått upp en bra bit över 10 kg nu. Det känns som att kilona har rusat iväg här på slutet, men äh, det är okej!

Bök bök

De senaste dagarna har det verkligen varit full rulle i magen. Sparkarna har ju ändrat karaktär sedan någon/några veckor tillbaka och är numera mest buffar även om han ibland lyckas få till en och annan kick också. Men som sagt, de senaste dagarna har det verkligen varit full håll igång där inne. Det är precis som att han försöker komma ut på alla möjliga ställen förutom just där han ska komma ut. Eller förresten, där borrar han också ner sig så han vill helt enkelt komma ut överallt och om bara några få ynka veckor är han SÅ välkommen!

Idag var det verkligen extra påtagligt hur stor han måste vara nu och att det verkligen finns en bebis i min mage. Det var så himla tydligt att han vände sig eller vad han nu gjorde. En liten rumpa/fot/knä/armbåge eller något annat tryckte som bara den ut sig mot ena sidan. Kroppsdelen var jättehård, nästan så att jag trodde att det kunde vara huvudet (men jag tror inte det var det i alla fall för jag är rätt säker på att han fortfarande ligger neråt) och det var så häftigt att kunna känna sin lilla bebis så tydligt, även om jag inte vet exakt vad jag kände.

Längtar så tills jag få känna honom på riktigt, pussa på de små fötterna och händerna, snosa lite i hans hår (jag hoppas han har lite hår för det är så gulligt), stirra in i hans ögon och givetvis bara ligga lite hud mot hud och få känna hans lilla hjärta slå och veta att han är MIN :)

Fixering

Just det ja, jag tror att lille bebis håller på att fixera sig också. I ungefär en vecka nu har han hållt på att borra ner sig riktigt ordentligt. Det sticker, ilar och hugger i underlivet och kommer och går flera gånger/dag. Jag vet inte normalt hur lång tid detta brukar ta men nu tycker jag allt att han borde vara färdig snart ;) Sak hur som helst bli riktigt spännande att få veta om han verkligen är fixerad nästa gång vi är hos barnmorskan om 1,5 vecka. Jag skulle bli väldigt förvånad om han inte är det faktiskt.

Mitt lilla bäcken

I måndags när jag var på väg till föräldrautbildningen såg jag spårvagnen jag skulle med komma farandes och jag insåg att jag skulle behöva öka tempot lite om jag skulle hinna. Det var kanske 50 meter till hållplatsen så det var bara att börja jogga (eller ja, vad man nu kallar en vaggande, gravid kvinna som försöker springa?). Det kändes ungefär som att bebisen skulle ploppa ut där och då och så knakade det till obehagligt i bäckenet också så jag fick en smula ont. Men jag var riktigt nöjd ändå för att jag minsann hade lyckats springa och hinna med vagnen :)

Under kvällen blev det dock värre i bäckenet och när vi kom hem ett par timmar senare så hade jag riktigt ont så fort jag försökte röra mig. Natten blev hemsk då jag vaknade av SMÄRTA varje gång jag rörde på mig minsta lilla. Jag insåg snabbt att jag måste ha överansträngt mig i och med min lilla "joggingtur" så det blev soffläge hela dagen igår för att vila. Efter ett varmt bad och vila igår så var natten lite bättre och i morse kände jag mig mer normal igen.

Jag hade helt klart mått bra av ytterligare en hemmadag och bara slappa och vila mig men det var det inte tal om eftersom jag hade en veterinärtid kl 10 i morse. Jag var redan innan orolig för hur det skulle gå eftersom att veterinären ligger på andra sidan stan och jag hade ingen som kunde köra mig dit så jag visste att jag skulle behöva åka kommunalt vilket innebar ett par byten samt konkandes på min 4,5 kg tunga katt PLUS vikt för transportbur och så givetvis min egen handväska OCH bebis i magen. Behöver jag säga att det är rätt tungt? Och behöver jag säga att det är ÄNNU tyngre för någon med foglossning?

Men, jag hade ju inte direkt något val så det var bara att bege sig. Kände redan när jag kommit in till stan att det här inte skulle sluta väl och när jag kom fram till veterinären svettades jag som en gris och hade SÅ ont i bäckenet. Att besöket där sedan drog ut på tiden så att vi var där i 2 h istället för ca 30 minuter som jag räknat med var ju bara att beklaga, men det var INTE skönt att sitta på en hård träbänk i typ 1,5 h.

Jag undrade om jag över huvud taget skulle kunna ta mig hem men åter igen så hade jag inte så mycket till val så jag vaggade iväg och åkte, för andra gången, genom hela stan för att tillslut vagga (nu hade vaggningen dock övergått till någon form av haltandes hoppsande stil) sista vägen hem till lägenheten. Med blåsor på händerna öppnade jag dörren och bröt nästan ihop på hallgolvet för ALLT gjorde så vansinnigt ont.

Jag tror jag har pajat mitt bäcken totalt nu för jag kan verkligen knappt gå. och JA, jag är ganska säker på att det handlar om ytterligare en överansträngning som med hjälp av ett par dagar vila antagligen kommer gå över. Men det gör ju det ju inte roligare just nu.

Bjuder på dagens mage vecka 33+5.
Inte konstigt alls att det är tungt nu.

Jag klarar helt enkelt inte av att traska ca 1,5 km ens utan min kropp totalt går sönder vilket känns SÅ trist. Dessutom fick jag sammandragningar och bebis sparkade som en galning under dessa så jag antar att han inte heller gillade min stadstur.

Vårt hem ser just nu ut som ett litet bombnedslag och vet ni vad jag ska göra åt saken? Just det, iiiingenting. För jag kan ju knappt röra mig, så jag vägrar dra fram dammsugaren eller stå upp och diska halva köket. Och visst gnäller jag sådär jobbigt mycket just nu? Men vet ni vad... jag FÅR det faktiskt. För jag har ont, jag är trött och det verkar som att mina sista 6 veckor av graviditeten inte kommer bli bättre.

Givetvis har jag inte kommit mig för att ringa sjukgymnasten än heller, så där får jag väl skylla mig själv. Men imorgon ska jag göra det och kanske, om jag har tur, kan någon hjälpa mig och mina besvär lite åtminstone. Pust och stön... att vara gravid är sannerligen ingen dans på rosor ;)

Bröstpump

Jag vill ju jättegärna kunna amma och satsar därför helhjärtat på att göra vad jag kan för att få det att fungera. I helgen införskaffade jag därför en bröstpump som säkerligen kommer komma till användning med tiden. Det blev en manuell bröstpump från MAM.

På kvällen var jag så nyfiken och ville absolut testa den så det gjorde jag och det var då ingen behaglig upplevelse. ha ha! Jag vet inte om det har att göra med att jag knappt har någon mjölk eller om det alltid känns så men det gjorde ju ont. Värsta trycket som bara sög in halva bröstet i den lilla pumpen och jag lyckades bara åstadkomma 3 små droppar.

Den här pumpen blev det

Okej okej, en bröstpump är nog inte meningen att användas när man inte har mjölk men det var ändå spännande att testa hur den fungerade.

Känns det speciellt när man använder pump eller är det såhär det känns när man ammar?