Livet just nu

Är verkligen helt underbart. Vår lille busunge är ju sig själv igen och inte nog med det, han har växt så otroligt mycket i sin personlighet i och med hela hans utvecklingsfas. Han är en väldigt bestämd pojke som vet vad han vill. En riktig "nej-sägare" just nu, haha. Jag tror att han förstår innebörden av det ordet för han använder det nästan alltid rätt, alltså när han inte vill något. Visar väldigt tydligt, både skakar på huvudet, slår bort med handen, rynkar ögonbrynen och säger nej.

I övrigt är han fortfarande en ganska försiktig kille som vääääldigt sällan pillar på saker som han inte får. Han klättrar aldrig upp på farliga ställen så som soffan, soffbordet eller stolar och hittar han småsaker på golvet är det väldigt ovanligt att han stoppar det i munnen. För det mesta brukar han plocka upp sakerna och lägga i någon låda. Eftersom att vi äntligen fått upp grindar i trappan både på över och undervåningen nu så låter vi honom oftast ströva helt fritt och pilla med sitt. Vi har ju såklart inte massa farliga saker liggandes men det känns ändå väldigt skönt att han är så lugn och försiktig av sig så att vi slipper oroa oss konstant för att något ska hända.

Han gillar musik, så fort vi sätter på någon melodi så börjar han twerka med sin lilla blöjrumpa. SÅ gulligt. Han tycker om att vi sjunger tillsammans och hans favoritlåt är "Imse vimse spindel" som han kan alla rörelser till nu :) Han gillar även olika tittut-lekar. Vi har en tittut-ramsa som vi gör ibland vid matbordet som är bra för att lura ner lite extra mat och så brukar vi springa och gömma oss på nedervåningen och så får han leta, när han hittar oss och vi säger tittut så kiknar han av skratt den lille godingen.

Han tycker verkligen om att vara ute också. Ofta när vi väl gått ut vill han inte gå in igen. Han älskar att gunga och det är alltid det första han vill göra när vi kommer till lekplatsen, efter gungan är det rutschkanan som gäller. I trädgården är favoritsysslan mest att jaga katten. Tiger tycker nog också att det är lite kul för han brukar busa tillbaka och springa lite runt och visa konster så att Mio skrattar. Om Mio går iväg och gör något annat brukar Tiger springa fram till honom och börja buffa lite precis som om han tycker att han ska fortsätta leka med honom :)

Mio är fortfarande ett litet matvrak och det är vi glada över. Vi bekymrar oss inte över att han äter som en liten vuxen utan låter honom äta tills han blir mätt. Vi märker ju att han gör av med energin för nu för tiden har han nästan myror i brallan och vill knappt sitta still en sekund.

Man väl säga att han är lite småblyg. På öppna förskolan tar det alltid nästan en h innan han vågar släppa min hand, trots att vi varit där flera gånger. Han vill alltid vara väldigt nära mig eller Mattias om vi träffar folk som han inte känner. Och även folk som han faktiskt känner kan det ibland ta lite tid innan han vågar närma sig. Det här har gått lite upp och ner i vågor så det blir spännande att se hur det faktiskt blir om ett par år. Om han kommer fortsätta vara lite blyg som person eller om det släpper när han väl kan prata och förstår mer.

Slutligen kan man väl säga att han är full med kärlek vår lille prins. Många pussar och kramar delas ut varje dag här hemma och ibland vill han bara sitta och gosa i famnen. Ibland när vi leker råkar han bitas lite och då brukar vi låtsasgråta och säga att vi blev ledsna. Då blir han väldigt bekymrad och förstår att det är allvar och brukar komma fram och försöka gosa eller trösta med en puss. Till skillnad mot när vi bara säger ett bestämt "nej", då brukar han mest skratta eller få en busig blick precis som att han visst vet att han inte får men tänker fortsätta ändå ;)

Första cykelturen för i år skedde i helgen.
Han var så himla nöjd under hela turen.
Det kommer bli mycket cyklande i vår/sommar.

Vecka 27

Nu var det ett litet tag sedan magen fick sig ett inlägg så det är väl dags igen. Nu är jag redan i vecka 27 och de senaste veckorna har gått så fort så jag har inte hängt med alls. Vips så var det vecka 25, 26 och nu 27. Måste bero på att jag har haft så mycket med körkortet så jag har inte hunnit tänka eller ens känna efter särskilt mycket, vilket har varit rätt skönt. Det var ett par veckor där vid kanske 24-25 som lillan var rätt lugn i magen. Inte så att jag var väldigt orolig för hon rörde sig ofta med väldigt svaga rörelser. Det berodde antagligen på att hon vänt sig och sparkade inåt mot ryggen eller så men man blir ju alltid lite nojig såklart.

Så det har varit lite skönt att de senaste veckorna har gått fort för då har jag sluppit sitta och känna efter varje dag och oroa mig. Nu har hon nog vänt sig igen för nu är sparkarna hårda. Men hon fortsätter med sitt aktiva rörelsemönster och det är skönt. Livlig liten dam :)

Vecka 27

Jag tycker inte att magen blivit något större alls de senaste veckorna. Kanske är det nu som min mage lugnar ner sin växtspurt. Det sägs ju att man kan få mage tidigare med andra barnet (vilket verkligen stämt in på mig) men att det ska lugna sig någon gång efter halvvägs och jag tror vi kommit dit nu för jag känner mig inte alls lika stor och klumpig längre i förhållande till att jag ändå är i vecka 27 nu.

Foglossningen är nästan som bortblåst (åtminstone de flesta dagar) och det är helt underbart. Jag förstår knappt vad det är som händer men jag njuter som bara den så länge det varar. Om kvällarna kan jag känna mig lite trött i ryggen, men det går över när Mio lagt sig och jag får vila i soffan en stund.

Viktmässigt har jag faktiskt inte vägt mig sedan barnmorskan och om jag ska vara ärlig så har jag ingen större lust att göra det heller, hehe, så nästa viktuppdatering får nog helt enkelt bli efter nästa bm besök om någon vecka.

Jag har inte riktigt kommit in i boastadiet än men det börjar så smått. Jag har börjat fundera lite mer ingående på vad jag vill köpa till lilla bebisen och det viktigaste av allt kanske är lite kläder eftersom jag fortfarande bara har köpt typ 2 plagg till henne. Ska bli så roligt att få shoppa loss lite söta bebissaker igen.

I did it

Yes, idag tog jag körkort. Känns så himla skönt att ha det kapitlet avslutat nu. I måndags gjorde jag teoriprovet vilket gick bra men det var rätt väntat också. Jag har verkligen pluggat järnet ett par veckor. Idag kände jag mig jättenervös men kunde ändå skaka av mig det värsta när det väl var dags.

Och det gick ju bra för jag blev ju som sagt godkänd. Jippi!!
Vi firade direkt med lite lunch på Thairestaurang och ikväll ska jag lyxa till det och baka lite chokladbollar att mumsa på ;)

Nu tusan

Anledningen till att det har varit lite tyst här sedan förra helgen är att jag har ägnat att min vakna lediga tid åt att plugga. Jag har ju hållit på att ta körkort nu i omgångar i flera år men det har liksom aldrig riktigt funnits det där drivet som gjort att jag orkat ta tag i det hela på slutet. Sist när jag började närma mig satte Mios graviditet stopp för det hela eftersom jag hade passerat vecka 25 och inte fick göra halkkörningen. Så efter det tappade jag lusten igen och det dröjde över ett halvår innan jag satte mig bakom ratten igen. Men så under hösten har jag sakta men säkert närmat mig. Gjort halkkörning och övat övat övat. Men sedan köpte vi hus och jag blev gravid i samma veva som vi flyttade in så då återgick det till att vara lite körstopp ett par veckor.

Men nu efter jul bestämde jag mig att jag inte kan hålla på såhär längre. Jag har övningskört till och från sedan jag var 16 år och jag börjar känna mig rejält trött på att aldrig bli av med den där gröna skylten trots att jag kunnat manövrera bilen länge och väl. Givetvis finns det alltid små detaljer som kan putsas till och mitt höga krav på mig själv har väl gjort att det också har stoppat upp hela processen.

I alla fall, för ett par veckor sedan insåg jag att jag aldrig kommer komma framåt om jag inte bara vågar chansa, så jag bokade teoriprov och uppkörning vilket nu ska ske inom en väldigt snar framtid. Så de senaste veckorna har jag ansträngt mig lite extra med att plugga på kvällarna och köra på lite mer utmanande ställen än bara de gamla vanliga vägarna. Och det har verkligen gett resultat. Jag känner mig mycket mer förberedd nu än för bara en vecka sedan. Skönt. Men samtidigt inser jag att det hade varit skönt med ett par veckor till av pluggande och körande. Men så är det. Nu är ju som sagt proven bokade så jag får bara göra mitt bästa och hoppas att det går bra. Kuggar jag en gång känns det okej också, då kommer jag boka om ganska direkt, så pass redo känner jag mig ändå.

Nu är jag i vecka 26 med andra barnet och det är verkligen på tiden att jag får det där körkortet. Det kommer vara en sådan befrielse när det hela väl är över. Därför kommer bloggen vara lite tystare nu tills att jag inte behöver sitta och plugga varje vaken stund. Bara så att ni vet :)

Bild lånad från google

GLAD PÅSK

Glad kille som hittat sitt påskägg

Glad påsk på er alla. Vi har haft en riktigt fin ledighet hittills med underbart väder och mycket mys. Idag är det helt underbart ute så vi ska snart ut på nya äventyr igen.

Undersöker innehållet

Vår lillasyster

Mios lillasyster i vecka 25

Igår var det dags för ultraljudet som jag bokat. Det var skönt att åter igen få höra att allt såg bra ut. Lilla damen var väldigt livlig och barnmorskan skrattade flera gånger åt att hon nästan blev bortbuffad :)

Och som ni ser så ser det fortfarande ut som en liten lillasyster. Jag skulle nog våga säga att vi nu är helt säkra på att det är en lillasyster. Den här barnmorskan tittade flera gånger på könet och hon visade till och med vad som var blygdläppar och springan emellan. Så enligt henne var det ingen tvekan. Det känns så skönt att ha fått det bekräftat.

Nu är det bara 15 veckors väntan kvar innan vi får träffa vår lilla tjej <3 <3
Jag tror inte riktigt att jag har smält än att det är en tjej och jag behöver nog bearbeta det ett tag till. Jag vet egentligen inte varför det känns så svårt för mig att ta in. Kanske för att det känns så främmande. Nu helt plötsligt känns det som att jag inte har någon aning om vad som kommer. Knepigt det där.

Om att fixa och dona

Något som jag älskar med att bo i hus och ha sitt eget på är hur lusten att ha det fint kommer så mycket mer naturligt och automatiskt. Inte för att man ville ha det fult och ostädat innan, men jag orkade liksom inte riktigt bry mig på samma sätt. Hade vi en ful tapet eller fula köksskåp lät vi det bara vara för det var helt enkelt inte värt det att kosta på sig att göra om eftersom man inte fick något för det när man flyttade där ifrån. Allt blev lite temporärt på något sätt och det kändes aldrig helt som ens eget.

Men nu, så ljuvligt att få gå och pilla här hemma om dagarna. Jag städar lite varje dag och jag tycker inte ens att det är jobbigt, mest skönt faktiskt att hålla efter och hålla det fint. På sistone tycker jag att vi har fått det så himla fint och härligt här hemma. Våren har fört med sig många fina färger och mysig inspiration. För en gång skull trivs jag VERKLIGEN i mitt eget hem. Det är en fantastisk känsla.

Nu har vi fortfarande mycket kvar som ska göras innan det här huset är "vårt", men alla de där större renoveringarna får vi ju ta lite pö om pö när ekonomin tillåter. Det känns ändå jätteroligt att veta att badrum och kök kommer bli helt i vår smak inom ett par år OCH att det kommer kännas så befriande och värt det att lägga alla de där pengarna på det. Det lönar sig ju ändå i slutändan.

Den senaste tiden har fokus legat lite mer utomhus. Vi har ju ett par rabatter som var/är lite oskötta så vi har tagit tag i det och försökt rensa och fixa. Det är fortfarande mycket jobb kvar men det är roligt att se hur allt växer fram och hur vårt slit ger avkastning.

Igår kväll planterade vi om några blomlådor som händer utanför vårt köksfönster och det blev så glatt och fint. Sedan idag kunde jag inte riktigt hålla mig utan gick och köpte lite mer blommor som jag planterade i krukor på framsidan. Men nu får det allt vara nog här inför påsken. Så får vi ta tag i rabatterna och resten av trädgården sedan lite längre fram.