Lite inköpsfunderingar

Det finns 2 saker som jag har tänkt köpa men som jag undrar lite över. Kanske har någon här något tips eller fundering.

Det första är en amningskudde. Var på babyproffsen igår och insåg helt plötsligt att det inte bara finns en modell. Det fanns typ 4-5 stycken olika. En var liten, en var mellanstor, en jättestor, en annan hade två olika ändar osv. Hur ska man tänka här nu då? Liten eller stor kudde? Spelar formen någon roll? Vissa verkar gå mer runt medan andra är mer hästskoformade.

Det andra är en bärsjal. Jag har länge varit väldigt inne på att köpa en bärsjal. Det känns viktigt för mig att det är just en sjal och inte en sele. Dels rent ergonomiskt då sjalen verkar mycket bättre för min rygg men också för att sjal ser så himla mysigt ut för både mamma och bebis. De ligger så ombonat. MEN, det finns ju typ 754 olika modeller. Vilken ska man välja?

Kudde med olika ändar

Kudde som går hela vägen runt

Bananformad kudde

Vecka 31

Dagens mage vecka 31+3

En något sen veckouppdatering från min sida, men det blir en väldigt kort sådan den här gången för jag kan inte komma på att det direkt är någonting speciellt som hänt eller som är annorlunda.

Jag är trött och hungrig jämt, ungefär. Jag äter och sover därefter också. Jag känner mig inte som en 23åring i kroppen utan snarare 80 kanske, vilket känns frustrerande. Men det går väl över om ett par veckor när han väl är ute :)

Viktmässigt så har jag ökat ytterligare och ligger nu på +8,5 kg. Det går stadigt uppåt med andra ord.
Tycker för övrigt att det inte hänt så mycket med magen nu på ett tag. Men jag antar att den också kommer ta ett språng snart och bli riktigt stor. Jag hoppas det i alla fall för konstigt nog känner jag mig stundtals rätt liten om magen. Okej, liten är väl kanske att ta i, men definitivt inte så stor som jag förväntade mig vara vid den här tiden. Dock säger vänner och familj att jag ser jättestor ut så jag får väl lita på dem ;)

Mjölk

Igår hände det... det där som jag i princip aldrig trodde skulle hända. Jag läckte mjölk, bröstmjölk alltså. En liiiiiten droppe som jag först typ trodde var en vit pormask eller något på bröstvårtan, ha ha! Men när den gick att torka bort med handen så blev jag fundersam. Provade att pressa lite och visst, då kom det ut lite mer vätska som mest såg ut som vatten.

Jag jublade lite för jag tyckte det kändes så skönt på något sätt med en liten bekräftelse att mjölkproduktionen är på gång. Samtidigt var det en jättekonstig känsla att något kom ut... därifrån. Men det är väl bara att vänja sig. Om några månader är det ju tänkt att jag ska amma mängder, vilket jag ser fram emot :)

2 månader kvar

Nu är vi redan en vecka in i Oktober och det betyder att det bara är 2 månader kvar tills vår lille kille är här. Okej, man vet ju aldrig riktigt när det sker men vårt beräknade förlossningsdatum är den 5 december så det är ändå det jag utgår ifrån.

Angående att det är 2 månader kvar så har jag lite delade meningar om hur det känns. En del av mig tycker nämligen att det känns jättenära, för nära till och med medan en del av mig känner att det är sååå långt bort.

Om jag tänker att det bara är ungefär 8 veckor kvar så känns det som ingenting. Jag vet ju hur fort en vecka går och vips så går 4 veckor och vips 8. Det går fort. Ibland kan det stressa mig lite för jag känner mig inte riktigt redo att bli mamma än, vilket är konstigt eftersom att jag ändå haft en låååång tid på mig att förbereda mig på detta. Men jag antar att jag bara känner de där vanliga känslorna av oro som säkert de flesta gör. Det är väldigt överväldigande att veta att man kommer att ta hand om ett helt nytt liv och att den här nya lilla personen är helt beroende av en. Hela den karusellen startar om BARA 8 veckor och det finns liksom ingen återvändo nu. he he!

Sedan är det den där delen av mig som tänker att det är HELA 2 månader kvar, vilket känns som en lång tid när jag tänker månadsmässigt. Då känns det helt plötsligt som att bebisen aldrig kommer komma ut och jag tycker det känns tungt att tänka att jag måste vara gravid i 2 månader till. För om jag ska vara ärlig så känner jag mig väldigt färdig med den biten nu. Med tanke på mina tidigare graviditeter så har jag varit gravid i 66 veckor nu UTAN att ha fått en bebis än. Visst, helt på rad har det ju inte varit, men det har inte varit mer än ett par veckor till 3 månader emellan, så i princip känns det som att det gått i ett. I många avseenden har jag ju ändå levt som en gravid vääääldigt länge, dvs, undvikigt vissa typer av mat osv. Närmare bestämt sedan mars 2012. Så efter 1½år med graviditet efter graviditet så känner jag mig färdig nu ;)

Jag längtar så efter att få se vem den lille pojken i magen är. Jag längtar efter att slippa kissa 100 gånger på natten (och dagen med för den delen). Jag ser fram emot att kunna gå längre än kvarteret runt och att inte bli andfådd av att knyta skorna eller gå upp för trappan. Ja, listan kan göras lång men det ska kort och gott bli skönt att inte dela min kropp på samma sätt med en bebis längre.

Ja, vi får väl se när den här lille knodden bestämmer sig för att kika ut. Kanske i november eller kanske inte förrän på julafton, vem vet? :) Hur som helst så hoppas jag nog att tiden går hyfsat snabbt. Trots att 8 veckor ibland kan kännas kort så tror jag att det är tillräckligt med tid för att hinna bli mer redo. Och mest redo av allt kommer jag nog bli när han väl är här!

Dagens mage

Det får bli ett kort litet mobilinlägg med dagens mage, mer hinns inte med idag :)

Vecka 31+0

Fullt upp idag

Redan fredag. Redan vecka 32 för mig och magen. Det känns verkligen nu att vi börjar gå mot slutet av den här graviditeten. Det är mycket som ska fixas än och om drygt en månad är det väl ändå läge att börja vara lite smått förberedd på att det kan bli bebis när som helst egentligen. Men jag tror jag kommer gå över tiden så jag har nog fortfarande gott om tid att fixa och dona :)

Hur som helst, idag har jag massa saker att göra. Det ska diskas, städas och baka bullar (för ingen har väl undgått att det är kanelbullens dag idag? :)

Sedan vid 17 får jag besök en stund och ska kanske försöka hinna med en dusch innan dess och efter det ska middag lagas och SEDAN kan vi kanske sätta oss ner med lite fredagsmys och slappa. Phu, inte lätt att vara ledig från jobb ;)

Ska försöka hinna slänga in en veckouppdatering eller dagens mage åtminstone. Men om inte, så får det bli en annan dag. Nu ska här förberedas inför helgen.

Besviken

I morse tänkte jag få en bra start på dagen och langade upp en mammatidning till frukosten. Började bläddra och läsa men det tog inte många sidor förrän jag rynkade på näsan och bara kände hur besvikelsen växte för varje ny artikel.

Det handlade mycket om hur man på bästa sätt blandar föräldraledighet/småbarnsåren med karriär. Bara det att när man läste lite mer noggrant så handlade det inte alls om hur man på bästa sätt blandar, utan snarare om vilket tillvägagångssätt som är BÄST för karriären. Japp, ni hörde rätt... Inte vad som är bäst för barnen, utan karriären.

Det stod bland annat om hur förödande det var att få 2-3 barn på raken och vara hemma med dem eller gå ner i tjänst och arbeta deltid under en längre period. Inte ens ett hederligt litet föräldraledigt år verkar vi kunna unna oss för det verkar tydligen också vara förödande för karriären. Man ska nämligen inte kunna släppa sitt jobb helt utan måste hålla sig lite uppdaterad och gärna gå på lite konferenser och möten under föräldraledigheten.

Dessa nya åsikter som förs fram som fakta tillsammans med politiska uttalanden som "död åt familjen" och politiska förslag/beslut som definitivt inte gynnar familjen får mig att seriöst undra var samhället är på väg? Familjer som enhet ska ta mindre och mindre plats och individen, självständigheten och karriärsmänniskan ska ta större plats.

Skilsmässorna ökar och det eviga livspusslet ska gå ihop ändå. Men vad utgår man ifrån då? Jo, man utgår från det som passar föräldrarna bäst. Växelvis boende från väldigt tidiga åldrar och alla möjliga knasiga konstellationer för att det passar föräldrarnas arbete bäst så eller för att föräldrarna saknar sina barn och inte klarar mer än ett par dagar ifrån varandra.

Jag sliter mitt hår och förstår inte riktigt var det gått så snett? Jag är nämligen av den där uråldriga åsikten att man ska göra allt för barnens bästa. Och JA, det innebär stora uppoffringar från sin egen karriär och sitt egna privatliv. Men gör man inte det med glädje för att ens barn ska få den bästa starten och uppväxten i livet?

Alla familjer ser olika ut och givetvis kan inte alla fungera på exakt samma vis. Men jag tycker ändå att om det finns barn med i bilden så ska man utgå från deras bästa. Personligen har jag inte skaffat barn för att bara ha tid för de halvhjärtat med ena foten i karriären. När jag är föräldraledig så är jag det 100% under den tiden som jag tycker är lämplig. Småbarnsåren är ändå en relativt kort tid och jag tänker då ta tillvara på den tiden tillsammans med mina barn. Jobbet och egentiden får ligga på vila ett tag och vet ni vad... Det gör mig inte ett dugg!!!