Tänka sig...

Idag är det alltså den 31 augusti och de senaste dagarna har ju bara flugit fram. Jag har sett fram emot en tre dagar lång ledighet som nu är inledd och dessutom har jag haft fullt upp på jobbet. Så jag har "äntligen" kunnat släppa de mesta tankarna på missfallet som ägde rum för nu drygt 4 veckor sedan.

Jag har ju haft mensvärk nu i ca 1 vecka och gått med binda ungefär lika länge för att invänta mensen. Men icke! Dock har jag bara försökt att inte tänka för mycket på det eftersom att det kan ta ca 6-8 veckor innan man får tillbaka mensen.

Men i morse tänkte jag åtminstone göra ett graviditetstest för att kolla om nu alla hormoner har försvunnit ur kroppen.

Efter 1 minut ungefär kom det där rackarns svaga strecket upp. "Jaha" tänkte jag. Då kanske det tar flera veckor till innan mensen kommer. MEN, inte tror jag att jag behöver oroa mig för den där mensen mer... Efter 2 minuter var strecket lite starkare och efter ca 5 minuter så var det ingen tvekan om att det inte är gamla hormoner det rör sig om utan nya... som ökar. Jag är gravid.

Det kunde jag verkligen inte tro. Det gick ju väldans snabbt. Och särskilt med tanke på att vi inte ens försökte. Men givetvis är våra leenden upp till öronen och vi är jätteglada även om vi kanske inte riktigt vågar börja drömma helt än.

Träning

I början av månaden berättade jag att det var dags att bli av med några extrakilon och hoppades vara nere i ca 64 nu vid månadsslutet. Jag ska vara ärlig och berätta att jag INTE har lyckats med det målet. Hela min tillvaro har varit som en liten berg och dalbana det senaste och träningen lades på hyllan och godispåsen kom fram.

Nu, den senaste veckan har jag dock skött mig väl och jag lyckas ändå komma ner något/några kilo sedan sist. Nu är det bara att fortsätta äta rätt och träna. Det får helt enkelt ta den tid det tar...

Idag ska vi ta oss ut i löparspåret igen. Härliga 8 km i skogen väntar. Jag ser fram emot det. Men det verkar vara kallt ute nu. Det ser nästan ut som frost och vinter. Usch! 9 grader sa mobilappen. Känns väl kanske mindre kul. Men men :)

Det är alltid så skönt och befriande efter att man har tränat. När man kommer in igen och kan ställa sig i en varm dusch, dricka välförtjänt vatten och stretcha.

Djurplågeri

Ledsen att bloggen har fått vara sista prioritet ett par dagar. Jag har helt enkelt jobbat för mycket och varit alldeles för trött för att orka skriva något. Dagarna har rusat fram och det har inte varit helt lätt att försöka kombinera jobb, sömn, mat, träning, hushållssysslor OCH hobbys.

Nu är jag ledig fredag, lördag och söndag så förhoppningsvis hinner jag med det mesta som jag önskar nu.

Så till saken... Det har varit en söt fluffig, ganska liten katt som legat utanför vår port nu när jag kommit hem varje kväll i kanske 4-5 dygn. Har även sett den både på morgonen och eftermiddagarna så i förrgår började jag undra om katten kanske sprungit bort.

Jag minns själv hur det var när vi hade små kattungar hos mamma och pappa. De sprang bort i början och det tog ett par månader innan de visste riktigt var de hörde hemma och hur de hittade hem.

Igår kväll blev jag lite orolig och försökte ta kontakt med katten. När jag hukade mig ner kom den springandes direkt. När jag klappade den över ryggen stannade mitt hjärta en sekund för under den fluffiga pälsen kände jag BARA knotor. Katten var helt mager och hade antagligen inte ätit något på bra länge.

Jag ville helst ta in den bums. Men visste inte riktigt vad man borde göra. Vi kunde dessutom inte heller vara helt säkra på att den inte hörde hemma i närheten eftersom den hade halsband (dock utan någon liten hylsa eller bricka med nummer) så jag bad kärleken springa upp och hämta lite skinka och ost. Katten åt av bara farten.

Vi lämnade den hur som helst där ute och jag kände att det inte kändes så bra. Jag tänkte på katten över natten och på väg hem från jobbet så bestämde jag att om den fortfarande satt kvar där så skulle den få komma in.

När jag kom hem SPÖregnade det verkligen och katten syntes inte till. Jag gick in men fick bara en känsla av att gå ut igen. 2 minuter senare var jag nere vid porten och där satt han. Han fick följa med in.

Han verkade först lite förvirrad och när han kom in i lägenheten så jamade han kanske i 1 minut. Sedan gav vi honom lite att äta och dricka. Efter kanske 5 minuter gick han fram till oss och började gosa och lade sig sedan tillrätta på mattan i vardagsrummet och började spinna.

Vi kollade upp på internet att man tydligen ska ringa polisen vid upphittade husdjur. Men innan vi gjorde det tänkte jag kolla om katten hade något chip eller liknande. Jag hade ingen riktigt aning om var detta chip skulle sitta så jag tänkte hur som helst att jag skulle ta av halsbandet för att dubbelkolla om det fanns någon info där på.

Sagt och gjort, på undersidan av halsbanden fanns ett nummer och jag blev jätteglad och tänkte "Yes, nu kommer någon bli jätteglad när vi ringer angående deras försvunna katt". MEN inte...

Det var en kvinna som svarade i telefonen och sa att "Nej nej, katten är inte bortsprungen. Den brukar gå ute och stryka". Då förklarade vi att den ju var jättemager och vi hade sett den flera dagar och den verkar jättehungrig och vi trodde verkligen den hade kommit bort. Då svarade hon "Nej. Han är 15 år gammal så han är bara gammal och sjuk. Han har problem med lever och njurarna och allt möjligt och det är därför han inte äter så mycket och är så mager. Han bajsar och kissar inomhus hela tiden nu så han får inte vara inne längre men jag ska avliva honom vilken dag som helst."

Vi sa väl okej och la på luren. Lät katten äta upp och gick sedan ut med den igen. Det tog emot att göra det.
Jag tycker det är fruktansvärt. Inte att en katt blir gammal och behöver avlivas, det är ju helt normalt om katten är 15 år. MEN att inte avliva katten då man VET att den är sjuk med både lever och njurproblem och inte äter heller (vilket jag inte helt tror på eftersom den åt bra hos oss). Hur kan man kasta ut sin katt i typ en vecka för att den bajsar och kissar hemma bara för att man tänker gå till veterinären lite senare. I mina ögon är det rent djurplågeri. Hon kastar alltså ut katten utan mat och dryck (kanske för att den ska dö av sig självt och slippa betala avlivningen?).

Jag blev faktiskt riktigt ledsen när detta hände.
När våra katter blir sjuka och inte går att rädda så drar vi inte ut på lidandet. Bättre att den får dö lugnt, utan massa plågor. Ibland måste man ju fatta jobbiga beslut (så som en avlivning t.ex.) men har man husdjur så har man också ett ansvar. Människor som plågar djur så borde verkligen inte få ha djur. Det gör mig dessutom lite mörkrädd... Undra hur människan behandlar sina eventuella barn?

Väntar och väntar

Jag har ju "förutspått" att mensen skulle komma idag. Men än så länge lyser den med sin frånvaro. Har haft som lite mensvärk från och till ett par timmar så tror hela tiden att det är på G. Men i värsta fall tar det väl ytterligare några veckor även om det känns ytterst osannolikt med tanke på hur mina äggstockar/livmoder har betett sig de senaste dagarna...

Bara att vänta och se vad kroppen håller på med :)

Träning

Som jag skrev igår så har träning legat lite på hyllan, minst, den senaste veckan. Jag har varken haft riktig lust eller ork mitt i allt jobb och oron/nyfikenheten inför en eventuell graviditet. Men efter igår kände jag ingen direkt orsak till att skjuta upp träningen så vi tog oss ut och sprang (eller tja, gåsprang är väl rättare sagt) 8 km.

Spurtade den sista 1,5 km och det kändes riktigt skönt!

Försöker tänka mer på vardagsmotion och en bra kosthållning nu även om det känns jobbigt då jag gärna tröstäter mellan varven. men vad blir bättre av det? Bättre att försöka komma i form till en kommande graviditet i framtiden. Så det satsar jag på nu.

Det är riktigt tråkväder ute idag men jag har lovat mig själv att dra mig ut en stund i alla fall så det får jag väl göra då!

Shopping

Jag har en ledig dag idag så vi bestämde att vi skulle upp tidigt i morse och åka till Gekås, Ullared för att shoppa lite. Vaknade med sprängande huvudvärk men efter en Alvedon, lite vatten och mat kändes det bra. Jag sov en del i bilen på väg med kudde och filt. Blev nästan lite nostalgisk från resor som liten med just kudde och filt.

Vi kom dit ganska tidigt så det var inte mycket folk där, för en gångs skull. Vi hittade massa användbara saker och en del onödiga saker som också fick följa med hem.

Kändes faktiskt lite sorligt att vi i princip undvek barnavdelningarna men prylar/kläder. Hade gärna köpt några söta saker om jag varit gravid. Nu vågar jag inte ha saker liggandes hemma. Kanske blir jobbigt psykiskt. Därför struntade vi helt i att ens titta :(

Längtar så till dagen då vi får gå runt i affärer och köpa små små kläder och gosiga filtar, gosedjur, vagn, säng och allt det där som en liten bebis behöver. Suck... När det nu blir vår tur vill säga. Känns långt bort för stunden.

Hur som helst var det skönt att komma iväg ett tag och tänka på lite annat och bara shoppa loss :)

Nya tag

Idag testde jag igen. Vaknade kl 3 inatt och 3.30 kunde jag inte hålla mig längre. Har sovit så dåligt de senaste dagarna. Efter 1 minut dök strecket upp och då tänkte jag... GRAVID! Men strecket blev aldrig mer än typ en skugga så efter 10 minuter förstod jag ju att det bara är gamla hormoner som inte gått ur kroppen än. Tråkigt på ett sätt. Skönt att veta vad som händer.

Efter förra missfallet tog det exakt 28 dagar att få mens igen. Blir det så även denna gång borde den komma imorgon.

Nu ska jag försöka slappna av, njuta av mat och mys. Koncentrera mig på framtida aktiviteter och äääntligen starta med träningen igen (som för övrigt har legat helt på hyllan den senaste veckan).