I drömmarnas värld

Apropå sömn så blev gårdagen helt upp och ner. Mio somnade om vanligt vid 17 och jag förväntade mig att han skulle sova som vanligt i ca 30 minuter vid den tiden. Vad händer? Jo, han bestämmer sig för att det är lika bra att somna för natten och sover i över 5 timmar. WHAT? Vet ni hur mycket jag önskat att jag själv hade lkagt mig kl 17 också och fått typ 5-6 h sammanhängande sömn. Kl 22.30 fick jag VÄCKA honom för han låg utbredd över hela min säng och jag hade tänkt gå och lägga mig jag med.

Liten älskling som drömmer om att ligga på stranden i solen
med fötterna doppade i vattnet och bara njuta av en bok i
lugn och ro,

Sedan var ju hans sömn helt rubbad såklart. Han var superpigg och somnade igen vid midnatt för att sedan vakna några gånger för mat och slutligen ta morgon vid 5tiden. Hmm! Nu ska man väl inte klaga såklart. Jag fick en lång morgonpromenad vid en timma då nästan ingen var ute, bara solen. Jag har fått gjort massa idag eftersom det blev en lång dag trots att kl inte ens är 15. Jag har fått röra på mig ordentligt. Närmare bestämt 1,5 mil har jag traskat runt här på morgonen/föärmiddagen och det är ju verkligen inte fy skam. Ibland är det ändå bra med tidiga morgnar.

Inatt tror jag dock vi återgår till de vanliga rutinerna med nattning vid 19.30.

Om att fälla hår

Hjälp! Jag hade ju hört att man kunde tappa lite hår när man ammade. Men inte trodde jag väl att halva burret skulle försvinna? Jag har tjockt hår så jag tänkte att det kanske till och med kunde vara bra att tunna ut det lite, men det jag har "drabbats" av är ju extremt, kanske vanligt? men ändå extremt.

Det började när lilla M blev ungefär 3 månader och sedan dess har det bara fortsatt. Varje gånf jag tar i håret så tappar jag MASSA, När borstar igenom det är hela borsten helt full efter bara en gång och vi ska inte ens tala om hur mycket jag tappar när jag duschar. Det blir stopp i avloppet varje gång.

I början var jag mest faschinerad men nu har jag verkligen partier i håret där jag knappt har något hår alls. När jag sätter upp håret får jag försöka att täcka de kala fläckarna med håret som finns runt omkring. Okej, jag är inte särskilt ytligt, men skallig hae jag ändå inte planerat att bli :)

Ljuva sommar

Ute på lite kvällspromenad.

Nu kan man väl nästan säga att sommaren är här? Jag brukar egentligen utgå från  att sommaren börjar den 1 juni men det har varit så himla varmt och soligt nu i sdlutet av maj så jag tycker nog man kan säga att sommaren redan är här detta året.

Det har varit så mysigt med fina dagar. Jag och Mio har varit ute jättemycket och även kvällarna har vi utnyttjat med promenader, trädgårdsfix och grillning. Detta är verkligen mammaledigheten när den är som bäst. Kan bara drömma om hur fantastiskt det kommer vara nästa sommar när vi har en liten kulting på 1½ år som vi kommer få jaga.

Lilla familjen på bröllop i sommarkvällen.

Idag är det soligt fast jätteblåsigt. Vi var ute en kort sväng bara och det var kalla vindar som blåste så jag har bestämt att det blir en mysig dag inne istället, åtminstone tills pappan i familjen kommer hem.
Ljuva sommar med sol, bad, ledighet och mycket utomhusmys.

Så skönt att få känns på gräset.

Amning

Jag funderar mycket kring det här med amningen nu. Mio börjar ju bli stor och även om det inte riktigt är dags än att börja med större portioner än smakprov så dröjer det ju inte många veckor innan det är dags för det också.

Vår kille har ju aldrig direkt visat intresse för mat men jag har ändå fortsatt att ge honom lite olika puréer för att han förhoppningsvis ska tycka att det i alla fall är helt okej när han faktiskt behöver börja äta mer fast föda. Det går tack och lov framåt dock väldigt långsamt. Så om han fortsätter i sitt lilla tempo gissar jag på att han kommer vilja äta ganska mycket bröstmjölk ett bra tag till, vilket är helt okej för mig. Jag trivs bra med amningen och vill absolut inte sluta helt även om jag känner att kommer bli skönt när vi kan äta lunch tillsammans jag och Mio. Han har alltid en benägenhet att vakna eller vilja äta PRECIS när jag ska sätta mig ner och luncha. Hade varit så otroligt smidigt om vi hade kunnat äta tillsammans då. Men det kommer så småningom.

Men en sak som jag känner redan nu är det här med nattamningarna. Där känner jag faktiskt att jag är redo att släppa taget. Det är inte så att jag tycker att det är superjobbigt att just amma på natten men Mio äter mycket oftare på natten än på dagen vilket gör att jag måste vakna ofta. Det känns som att han är tillräckligt gammal för att klara sig på att bara äta en gång under natten och inte typ 3-4 gånger.

Läste någonstans att barnet kanske bara är törstigt när det vaknar och att man kan prova att ge lite vatten istället. Jag tyckte det lät rätt vettigt så jag provade det några gånger men det fungerade inte alls för oss så det slutade ändå med att han fick bröstet i alla fall. Han vaknade till direkt och sprattlade och skrek när han kände att det var vatten istället för bröstmjölk som kom in i hans söta lilla mun.

Jag vet att vissa menar att man bara ska lyssna på barnet och låta dem äta så ofta de vill både dag och natt, vilket jag i och för sig håller med om när det gäller små bebisar. Men hur ska man veta om ens bebis vaknar och är hungrig eller om det bara är något annat? Jag har inte direkt testat massa saker innan jag ger bröstet. Det är liksom bara smidigast att hämta honom och ge honom så att vi alla kan sova vidare.

Fast nu känner jag att jag ändå skulle vara villig att ta några kämpiga nätter för att kanske lyckas dra ner lite på nattamningarna. Vår lille plutt är ändå över 5 månader och dagtid kan han ju ibland klara både 4 och 5 timmar mellan måltiderna. Då tycker man ju att han borde kunna klara i alla fall 4 h på natten också.

Hur har det varit när era små har slutat äta på natten? Har ni gjort något för att få de sluta äta eller har de slutat av sig själva bara? Hur gamla var de när de slutade äta på natten?

Älskade lilla barn

Känner mig extra känslig just nu. Vet inte riktigt vad det beror på men sitter ofta och bläddrar igenom bilder från de första dagarna med Mio hos oss. Gråter lika mycket varje gång jag ser bilderna. Tänker på vilken resa det var innan han kom till oss och hur värt allt var det. Tänker på hur glad jag är att det var just han som kom och hur lycklig jag kände mig redan från hans första andetag i denna stora värld. Minns solklart känslan precis när han föddes. Jag grät, Mattias grät. ÄNTLIGEN var han här... och han var VÅR.

Helt färsk, bara några få timmar gammal.

Underbara älskade liv

Nu har jag lyckats hålla mig borta från bloggen väl länge känner jag. Två inlägg på typ 20 dagar. Bättre än så kan jag, men det har faktiskt varit jätteskönt också. Vi har börjat komma i ordning rätt bra här i nya lägenheten och det känns verkligen som hemma. Trivs superbra.

Vädret förra veckan var ju helt gudomligt så jag satt inte vid datorn mer än en gång på hela veckan tror jag. Jag var ute och promenerade massvis och sprang en hel del på kvällarna. Äntligen började vikten röra lite på sig igen och nu har jag bara 1 ynka kilo kvar innan jag gått ner alla graviditetskilon, heja heja mig!

Tycker den här tiden med Mio är helt ljuvlig. Jag har visserligen uppskattat och älskat alla månader sedan han kom. Det var underbart mysigt de första 2 månaderna när han var så liten och bara ville ligga nära hela tiden. De följande 2 månaderna började han bli mer och mer en liten person och började röra sig mer och ta in allt runt omkring. Nu när han är 5 månader är han verkligen en liten personlighet och det händer så mycket HELA tiden.

Vi tog en liten paus med smakportionerna någon vecka och försökte igen och då funkade det mycket bättre. Nu är det nästan som att han gillar det, hehe. Han äter upp nästan allt jag ger honom, men man måste vara snabb för hinner purén bli kall så kräks han nästan. Jag tror dock att allt med maten blir lagom tills att han blir 6 månader. Men han ääääälskar fortfarande sin mammamjölk och äter alltid så fort man erbjuder honom. Min älskade lille knubbis.

Trots att jag ändå är den enda källan till mat just nu så tycker jag att jag känner mig så mycket mer fri nu. Vi har fått in så många bra rutiner så jag känner inte att jag behöver vara tillgänglig varje minut på dygnet längre. Därför har jag kunnat lämna honom med Mattias 45 minuter vissa kvällar för att gå ut och springa vilket är helt underbart. Det bästa är såklart när man kommer tillbaka från löprundan och möts av världens leende då man kommer in genom dörren.

Kan inte beskriva med ord hur mycket jag älskar denna lille kille.

Igår var det mors dag och Mio gav mig den bästa presenten någonsin. Han vände sig från mage till rygg för första gången. Jag var jätteförvånad men SÅ glad över att jag var där när det hände. Vi satt i kyrkan och jag hade lagt ner honom på golvet med lite leksaker. Han låg nöjd och pillade med sitt och vips, helt plötsligt bara låg han där på rygg. Han rullade in i vagnen och var nog lite förvånad själv, hehe.

Jag har verkligen väntat på just det. Mio är rätt välutvecklad var gäller det mesta, men just det där med att vända sig om verkar han inte tycka är så kul. Från rygg till mage har han vänt sig några gånger, men ändå väldigt sällan. Första gången var väl för ca 1½ månad sedan och sedan dess har han bara gjort det kanske 5 gånger. Det är precis som att han har prövat det och tyckte det var trist och onödigt att fortsätta göra.

I alla fall så har jag funderat mycket på varför det dröjt så innan han vände sig från mage till rygg. Han har verkligen inte ens försökt så som han gjorde ett bra tag innan han lyckades vända sig från rygg till mage. Men så vips, igår, så bara gjorde han det. Då blev jag glad och stolt :)

Det bara känns i hela kroppen som att denna sommaren kommer bli helt magisk på flera olika sätt. Det ska bli så roligt att se hur mycket han hinner utvecklas under dessa varma sköna månader. Undra om han kommer hinna börja krypa? Och säga mamma eller pappa? 

5 månader

Bild på plutten som egentligen nog växt ur
vagnen men jag drar ut på bytet till sittdelen
så länge det bara går ;)

Min älskade Mio har redan hunnit bli 5 månader. Det är helt otroligt vad tiden springer iväg. Han kan så mycket nu, vill så mycket. En riktig liten personlighet som får mig och omgivningen att smälta. En nöjd bebis för det mesta som älskar att gosa med sin mamma. För jag är verkligen prio 1 fortfarande, vilket jag njuter av så länge det varar.

Tack för att just du kom till oss, älskade underbara du ♥