Underbara älskade liv

Nu har jag lyckats hålla mig borta från bloggen väl länge känner jag. Två inlägg på typ 20 dagar. Bättre än så kan jag, men det har faktiskt varit jätteskönt också. Vi har börjat komma i ordning rätt bra här i nya lägenheten och det känns verkligen som hemma. Trivs superbra.

Vädret förra veckan var ju helt gudomligt så jag satt inte vid datorn mer än en gång på hela veckan tror jag. Jag var ute och promenerade massvis och sprang en hel del på kvällarna. Äntligen började vikten röra lite på sig igen och nu har jag bara 1 ynka kilo kvar innan jag gått ner alla graviditetskilon, heja heja mig!

Tycker den här tiden med Mio är helt ljuvlig. Jag har visserligen uppskattat och älskat alla månader sedan han kom. Det var underbart mysigt de första 2 månaderna när han var så liten och bara ville ligga nära hela tiden. De följande 2 månaderna började han bli mer och mer en liten person och började röra sig mer och ta in allt runt omkring. Nu när han är 5 månader är han verkligen en liten personlighet och det händer så mycket HELA tiden.

Vi tog en liten paus med smakportionerna någon vecka och försökte igen och då funkade det mycket bättre. Nu är det nästan som att han gillar det, hehe. Han äter upp nästan allt jag ger honom, men man måste vara snabb för hinner purén bli kall så kräks han nästan. Jag tror dock att allt med maten blir lagom tills att han blir 6 månader. Men han ääääälskar fortfarande sin mammamjölk och äter alltid så fort man erbjuder honom. Min älskade lille knubbis.

Trots att jag ändå är den enda källan till mat just nu så tycker jag att jag känner mig så mycket mer fri nu. Vi har fått in så många bra rutiner så jag känner inte att jag behöver vara tillgänglig varje minut på dygnet längre. Därför har jag kunnat lämna honom med Mattias 45 minuter vissa kvällar för att gå ut och springa vilket är helt underbart. Det bästa är såklart när man kommer tillbaka från löprundan och möts av världens leende då man kommer in genom dörren.

Kan inte beskriva med ord hur mycket jag älskar denna lille kille.

Igår var det mors dag och Mio gav mig den bästa presenten någonsin. Han vände sig från mage till rygg för första gången. Jag var jätteförvånad men SÅ glad över att jag var där när det hände. Vi satt i kyrkan och jag hade lagt ner honom på golvet med lite leksaker. Han låg nöjd och pillade med sitt och vips, helt plötsligt bara låg han där på rygg. Han rullade in i vagnen och var nog lite förvånad själv, hehe.

Jag har verkligen väntat på just det. Mio är rätt välutvecklad var gäller det mesta, men just det där med att vända sig om verkar han inte tycka är så kul. Från rygg till mage har han vänt sig några gånger, men ändå väldigt sällan. Första gången var väl för ca 1½ månad sedan och sedan dess har han bara gjort det kanske 5 gånger. Det är precis som att han har prövat det och tyckte det var trist och onödigt att fortsätta göra.

I alla fall så har jag funderat mycket på varför det dröjt så innan han vände sig från mage till rygg. Han har verkligen inte ens försökt så som han gjorde ett bra tag innan han lyckades vända sig från rygg till mage. Men så vips, igår, så bara gjorde han det. Då blev jag glad och stolt :)

Det bara känns i hela kroppen som att denna sommaren kommer bli helt magisk på flera olika sätt. Det ska bli så roligt att se hur mycket han hinner utvecklas under dessa varma sköna månader. Undra om han kommer hinna börja krypa? Och säga mamma eller pappa?