Fixardag

Gammal senapsburk som fått nytt liv

Har pysslat lite med både det enda och det andra och känner mig så nöjd. Piffade precis upp en liten glasburk som nu åter igen kan komma till nytta. Om ett par timmar ska vi hem till Mattias bror med familj så nu tänkte jag baka något gott som vi kan ta med. Värst vad mina fixarfingrar varit/är i farten idag.

Lyxfrukost

Vaknade ganska tidigt i morse och tänkte utnyttja min lediga dag den här veckan väl. Nybakat bröd till frukost är en riktig lyx och gott var det :)

Näthat

Är det inte fruktansvärt, det som man nu hör överallt och läser i de flesta tidningar, det här växande näthatet och fullkomligt kan förgöra människor? Jag tycker åtminstone det. Jag tycker inte det är klokt att kända och okända människor ens kan med att riktigt förstöra människors glädje, lycka och självbild. Givetvis har vi ibland olika åsikter och jag tycker det är helt okej i många lägen att vara ärlig och inte hålla med utan säga emot. Men personangrepp, hemska uttalanden och falska anklagelser är absolut inte okej.

Tänk att lägga ut en bild på sig själv. En kanske helt vanlig bild där man poserar med en blombukett i handen som man tänkt ge till en vän. Och så kommer kommentarer som "Vad tjock du är", "Du ser ju inte klok ut, ful som stryk", "Dina tänder var det värsta jag sett i hela mitt liv" etc.

Är det inte helt sjukt?

För det första så ser man faktiskt ut som man gör. Man har varken rätt eller möjlighet att välja vilka gener man får och även om man då kanske lyckats bli berikad med "fina" sådana så är det fortfarande ingen garanti att man själv blir "perfekt".

För det andra, VEM BRYR SIG OM UTSEENDE? Alltså, tolka mig rätt nu. Givetvis ska man bry sig om hur man ser ut och uppträder, det vill säga man ska vara trevlig, ärlig och respektfull likaså ska man ha hand om sig själv, sköta sin personliga hygien och gå i hela kläder. Men i mina ögon är det ungefär där gränsen går vad gäller ytligheten. Vilken storlek man sedan råkar ha på sin näsa, vilket midjemått man har eller vilken färg och form ens tänder har är för mig ointressant. Med det sagt väljer man ju knappast sina vänner eller partner efter utseende.

Jag kom över ett forum där det skrivits fruktansvärda personangrepp riktat mot hela familjer som just nu är TVprofiler. Jag blev verkligen chockad när jag insåg att det var vuxna människor, själv med barn och familjer, som satt och skrev saker jag inte ens vill nämna. Jag blev så ledsen när jag läste det att jag genast stängde av sajten.

Skäms på er, om någon nu mot förmodan skulle läsa min blogg. Om inte ens vuxna människor kan bete sig som vuxna, vad förväntar vi oss då av våra barn/ungdomar? Inte mycket antar jag?

Tack och lov håller väl de flesta med mig om att näthat är både fruktansvärt och sjukt. Men allt eftersom internet expanderar kommer troligtvis även dessa hot/hat göra det också. Nu har jag aldrig själv blivit utsatt men det får mig verkligen att tänka till på om man egentligen vill ha en blogg med bilder på sig själv och sin familj?

Bra dag

Jag hade, för första gången i mitt liv, utvecklingssamtal på jobbet idag. Det blev ett jättebra samtal där jag kände att chefen lärde känna mig lite bättre och jag henne. Hon verkade vara jättenöjd med min insats, vilket såklart gjorde mig jätteglad och jag fick många fina komplimanger.

Jag kunde vara helt ärlig med hur jag känner både privat och på jobbet och nu vet hon mina framtidsplaner och att jag antagligen inte blir kvar på jobbet så värst länge till, vilket hon både förstod och stöttade. Det kändes SÅ skönt.

Så nu känns det verkligen som att en stor sten har lättat från mitt hjärta och jag har verkligen fria händer att gå vidare med mitt liv precis hur jag än vill. Visst är det underbart när man får ur sig saker man tänkt på länge och varit orolig för att prata om?

Allt väl

Trötter

Kastrering, IDmärkning och vaccination blev det igår. En helrenovering kan man säga. Som förväntat gick allt smidigt och bra och han har i princip varit sig själv idag, fast lite lugnare. Det är ju inte helt lätt att leka med en stor tratt i vägen. Men till helgen ska såret vara läkt och tratten kan tas bort.

Är tacksam för den fina veterinärvård som finns att tillgå. Personalen var så gulliga och de frågade "Om han skulle bli ledsen och längta efter er, är det okej att vi ringer er så ni kan hämta honom lite tidigare?" (Lät så sött, som om det var vårt barn som var nyinskolad på förskola eller något :)

Hänsyn

Idag på bussen hände något som händer med jämna mellanrum och som gör mig lika upprörd och ledsen varje gång. Som vanligt så var bussen knökfull och som passegerare var tre barnvagnar som då stod i mittingången. I området där jag bor är det väldigt mycket familjer så jag blev inte förvånad när en fjärde barnvagn skulle på på nästa hållplats.

Mamman försökte komma in med barnvagnen förgäves. Busschauffören sa att det inte fanns plats och hon försökte berätta att hon bara skulle en hållplats, varpå en av de andra mammorna med barnvagn fräser till "men hörde du inte vad han sa? Det finns inte plats". Mamman fick vackert ta och gå av bussen och vänta på nästa.

Okej, först och främst kan jag väl tycka att om man bara ska en hållplats med ett barn som är tillräckligt liten att han/hon bara ligger i vagnen så kan man faktiskt traska. (Givetvis med undantag av helt nyförlösta mammor då kroppen kanske inte tillåter vandring. Men i detta fallet var inte barnet så litet, ca 6 månder.)

Men nu när kvinnan och barnet missade bussen kanske de fick problem. De kanske skulle till BVC eller kanske skulle med anslutande buss och hade en viktig tid att passa? Och ja visst, bussen var full. men inte SÅ full. De hade gott kunnat knö ihop sig lite så att alla hade fått plats. Dessutom skulle alla tre barnvagnarna av på samma hållplats som kvinnan så det handlade således om en obekväm bussresa EN hållplats som varar kanske 2 minuter.

Att behöva stå ute i snökyla och vänta på nästa buss 15 minuter med en 6 månaders bebis är nor INTE kul. Och att mamman, som givetvis redan var i tryggt förvar på bussen med sitt barn, fräste så åt den stackars kvinnan gjorde mig ledsen. Hon om någon borde väl förstå att man givetvis vill komma med bussen?

Men kanske var hon superstressad. Och i så fall, är det lite sorgligt. Jag har nämligen lite svårt att se varför man skulle behöva stressa sönder när man är föräldraledig. Visserligen är det ju vissa måsten så som läkarbesök etc, men ser man inte till att vara i god tid då? Och andra måsten så som att handla mat är ju ändå inte SÅ döviktigt.

Jag tycker det är tråkigt att samhället har blivit så individualiserat. Alle man för sig verkar temat vara. Varför inte hjälpas åt istället för att sura och vara totalt hänsynslösa? Varför vara så himla stressad när man ska njuta av det bästa som finns i hela världen?

Jag hoppas verkligen att jag kan köra mitt eget race när vi får barn. Ingen stress, inte massa måsten, NJUTA! ... och visa respekt, hänsyn, förståelse och förlåtelse till mina medmänniskor.

Sista timmarna i frihet

Imorgon (eller tekniskt sett idag) vid lunch så ska nämligen Tiger kastreras. Han uppnår om ett par dagar den magiska åldern 6 månader och är således kvalificerad till detta ingrepp. Han har varit lite extra jamande och bitig/klösig de senaste dagarna och vi tolkar det som att han nu är könsmogen.

Men stackarn får helt enkelt leva med att bli barnlös (vilket jag ifs inte tror han bryr sig ett dugg om). Lite orolig är jag såklart eftersom han ska sövas. Men jag har inte hört om något fall där det gått illa. Nu är han fastande vad gäller mat och imorgon blir han alltså borta större delen av dagen hos veterinären.

Hoppas det blir bra och han mår bra efteråt och kan komma hem som en mer harmonisk liten misse. Kan dock tänka mig att han kommer vilja vara lite i fred de kommande dagarna om han har ont osv. Stackars liten.