Idag på bussen hände något som händer med jämna mellanrum och som gör mig lika upprörd och ledsen varje gång. Som vanligt så var bussen knökfull och som passegerare var tre barnvagnar som då stod i mittingången. I området där jag bor är det väldigt mycket familjer så jag blev inte förvånad när en fjärde barnvagn skulle på på nästa hållplats.
Mamman försökte komma in med barnvagnen förgäves. Busschauffören sa att det inte fanns plats och hon försökte berätta att hon bara skulle en hållplats, varpå en av de andra mammorna med barnvagn fräser till "men hörde du inte vad han sa? Det finns inte plats". Mamman fick vackert ta och gå av bussen och vänta på nästa.
Okej, först och främst kan jag väl tycka att om man bara ska en hållplats med ett barn som är tillräckligt liten att han/hon bara ligger i vagnen så kan man faktiskt traska. (Givetvis med undantag av helt nyförlösta mammor då kroppen kanske inte tillåter vandring. Men i detta fallet var inte barnet så litet, ca 6 månder.)
Men nu när kvinnan och barnet missade bussen kanske de fick problem. De kanske skulle till BVC eller kanske skulle med anslutande buss och hade en viktig tid att passa? Och ja visst, bussen var full. men inte SÅ full. De hade gott kunnat knö ihop sig lite så att alla hade fått plats. Dessutom skulle alla tre barnvagnarna av på samma hållplats som kvinnan så det handlade således om en obekväm bussresa EN hållplats som varar kanske 2 minuter.
Att behöva stå ute i snökyla och vänta på nästa buss 15 minuter med en 6 månaders bebis är nor INTE kul. Och att mamman, som givetvis redan var i tryggt förvar på bussen med sitt barn, fräste så åt den stackars kvinnan gjorde mig ledsen. Hon om någon borde väl förstå att man givetvis vill komma med bussen?
Men kanske var hon superstressad. Och i så fall, är det lite sorgligt. Jag har nämligen lite svårt att se varför man skulle behöva stressa sönder när man är föräldraledig. Visserligen är det ju vissa måsten så som läkarbesök etc, men ser man inte till att vara i god tid då? Och andra måsten så som att handla mat är ju ändå inte SÅ döviktigt.
Jag tycker det är tråkigt att samhället har blivit så individualiserat. Alle man för sig verkar temat vara. Varför inte hjälpas åt istället för att sura och vara totalt hänsynslösa? Varför vara så himla stressad när man ska njuta av det bästa som finns i hela världen?
Jag hoppas verkligen att jag kan köra mitt eget race när vi får barn. Ingen stress, inte massa måsten, NJUTA! ... och visa respekt, hänsyn, förståelse och förlåtelse till mina medmänniskor.
Jag håller med dig att människor borde hjälpas åt och visa mer hänsyn till varandra! :) Tycker det är riktigt tråkigt att folk inte bryr sig mera om varandra.
SvaraRaderaVill bara inflika att ibland spelar det ingen roll i hur god tid man är med ett litet barn då det alltid verkar hända något precis innan man ska gå... Barnet kräks, barnet bajsar m.m. Sedan så är tyvärr stress en del av föräldraskapet om du frågar mig. Absolut inte en del som övertar. Jag älskar själv att vara förälder och det är mest underbart men jag tror det är få föräldrar som inte känner stress när man hör sitt skrikande barn oavsett anledningen det skriker... Det är stressigt att ha ett barn som skriker och antingen går saker i snigelfart helt plötsligt eller så får man ta och trösta den lilla krabaten om den är villig och då kommer man ingen vart ändå.
Ja, det har du nog helt rätt i. Men som barnlös tänker man ju inte alltid på sådana små saker som kan ske :) Jag menade nog inte riktigt heller att man aldrig kan bli stressad, för det blir nog alla från stund till stund. Men tyvärr känns det som att folk stressar hela tiden. Och det är väl det som egentligen är det stora problemet, även om det är svårt att undvika. Jag säger som jag tänkt länge... Man ska flytta ut på landet till lugnet :)
Radera