Dagen är kommen

Mina fina vänner som följt mig genom åren. Ni som stöttat mig genom sorg och visar stor glädje i min lycka. Jag har njutit av att dela min vardag med er och jag saknar att det inte blivit mycket av den varan på sistone. Men det är många tankar och snurrat under en längre tid och det har jag ju också skrivit lite kort om. Hur jag velat hantera min blogg.

Man kan väl säga att jag äntligen har landat i något som känns helt rätt. Jag vill verkligen kunna känna att jag, utan att behöva få dåligt samvete, kan skriva om min vardag tillsammans med min familj. Jag skriver för mig egen del och om någon annan får glädje av det är det ju roligt också. Men mest skriver jag som sagt för mig. För att jag ska kunna vara så personlig och ärlig som jag vill vara så kommer jag inte kunna fortsätta blogga som jag tidigare gjort. Det känns inte bra att bilder på familjen läggs ut och att vem som helst kan se dem och läsa så många detaljer kring vår vardag.

Jag vill skydda mina barn och oss vuxna från en exponering som jag inte riktigt själv vet vad jag tycker om. Därför kommer jag lösenordsskydda bloggen.

Med det sagt har jag genom åren haft många fina följare och ni är välkomna att följa med in i min lite mer privata värld. Men jag vill ha koll på vilka som läser min blogg så om DU vill fortsätta att följa oss så får du skicka ett e-mail till smamirakel@gmail.com. Jag önskar att du skriver lite om dig själv och varför du vill läsa min blogg. Sedan skickar jag tillbaka lösenord.

Med min älskade lilla Thea i magen.

Bloggen kommer ligga uppe ett litet tag till för allmänheten så att alla som klickar in sig lite mer oregelbundet här ska få en chans att hinna se meddelandet.

Och för er som känner att resan tar slut i samband med det här inlägget vill jag ändå bara passa på att tacka så hemskt mycket för allt under de här åren. Jag är så tacksam för allt stöd i samband med mina graviditeter och det är fantastiskt fint att se hur många vänliga själar det finns ute i bloggvärlden.

Många kramar till er alla.
Isabel med familj

Efterkontroll

Idag var vi på efterkontroll hos barnmorskan. Tyvärr var min egna barnmorska ledig så jag fick träffa en annan som jag aldrig träffat. Lite trist måste jag säga eftersom det känns som att halva nöjet med att komma på efterkontroll är att man får visa upp bebisen för sin barnmorska. Men men.

Det blev ett kort besök eftersom allt var normalt och jag inte hade några frågor osv. Jag avböjde den vaginala undersökningen den här gången, kände inget behov av den plus att jag hade lite fullt upp med ett barn i vardera arm.

Nåväl, det gick som sagt bra men jag måste känna att det kändes lite småtråkigt att hon lite hakade upp sig på vikten. Hon frågade om jag vägt mig idag och jag berättade vikten. Hon frågade om jag gått ner allt och jag sa att jag har ca 4-5 kg kvar till inskrivningsvikten. Sedan frågade hon om jag gick ner allt efter Mio och jag berättade att jag inte gjorde det utan hade ca 5 kg kvar från honom också.

Sedan verkade hon inte kunna släppa det för hon tjatade på om att jag måste gå ner i vikt nu och att jag verkligen borde gå ner i vikt innan jag blir gravid igen osv. Hon frågade om jag visste  hur jag skulle tänka med mat osv och att hon annars kunde erbjuda professionell hjälp för att gå ner i vikt. Här någonstans började jag väl känna mig lite irriterad. Okej, hon har rätt i att jag behöver gå ner i vikt och att det vore bra att gå ner innan jag blir gravid igen. Men jag födde barn för 6 veckor sedan. 6 VECKOR. Jag menar, låt min kropp få ta det lite lugnt innan man ska börja hetsa med professionell hjälp.

Jag har inga planer på att bli gravid de kommande veckorna direkt så jag känner att jag har tid på mig att låta min kropp gå ner i lagom lugn takt. Att jag inte gick ner mellan Mio och Thea berodde enbart på att jag var lat och aldrig orkade fullfölja, det sa jag också till henne. Visst, de där sista kilona var riktigt envetna, men det hade inte varit omöjligt om jag inte var en sådan chokladälskare.

Nåväl. Vi pratade på lite mer och sedan skulle vi gå och hon sa "Välkommen tillbaka... Fast se till att gå ner i vikt först".

Hm, konstigt fokus måste jag säga.

Tillbakablick

Satt och kollade igenom lite mobilbilder här på datorn. Jag måste verkligen rensa. Har bilder från flera år tillbaka. Massa struntbilder men också en del värdefulla. Hittade några godingar på Mio när han var liten bebis som jag bjuder på. Kan inte förstå att bilderna är tagna för 1½ år sedan. Usch, tiden går så fort. Bilderna är tagna någon vecka innan Mio blev 2 månader. Nästan som Thea är nu :)

En kärlekshälsning till pappsen på
alla hjärtans dag :)

Redo för att gå ut i kylan.

En suddig groupie på tåget på väg till Stockholm och bröllop.

Fint minne

 Minns tillbaka till en varm och underbar sommardag i augusti med den här lille busungen som jag älskar så vansinnigt mycket ♥♥♥

Första veckan hemma

Ja, nu är det redan söndag igen. Men veckan som varit var min första vecka hemma själv med barnen när Mattias återgick till jobbet. Vi har haft en underbar ledighet tillsammans men det var ändå lite skönt att komma tillbaka till de gamla rutinerna. Mer ordning och redan när jag är själv med barnen ;)

Hur som helst. Vi har verkligen haft en underbar vecka och det har gått hur bra som helst att vara hemma med båda. Mio är så snäll och förståndig trots att han är så liten och Thea är snäll och gnäller nästan bara i situationer då jag har tid att sitta ner lite med henne :) Det klart, ett par svettiga situationer uppstod också under veckan när båda barnen är ledsna samtidigt, båda trötta, båda hungriga, båda behöver ny blöja etc. Men det har också funkat bra. Man blir en hejare på att multitaska. Att amma samtidigt som man står vid spisen och lagar lunch och underhåller storebror samtidigt - inga problem :) Nåväl, det är härligt, men krävande. Jag slocknar gärna kl 21 om kvällarna. Gäspar och kolla på klockan gör jag redan kl 20 ;)

Något som jag är glatt överraskad över är hur extremt ROLIGT jag tycker att det är att vara hemma med båda två samtidigt. Jag tyckte mycket om att vara mammaledig med Mio ensam också, men det här är något annat. Det ÄLSKAR jag. Full fart varje dag. Dagarna går undan och nu när Mio är äldre kan vi hitta på så mycket roligt. Thea är nöjd bara hon får vara med och vara nära så det är bra. Just nu känner jag bara att ju fler barn jag har här hemma desto roligare. Kanske man skulle bli någon typ av dagmamma? :)