Nästan i mål

Ja, det måste man väl ändå få säga såhär dagen innan BF. En del av mig hade verkligen hoppats på att den här bebisen skulle vara ute nu, fast innerst inne visste jag väl ändå att det inte skulle ske. Men nu är det nära. Förhoppningsvis inte mer än ett par dagar. Om man utgår från mitt första ultraljud så har jag redan gått över tiden med 8 dagar. I kroppen känns det som att det skulle kunna stämma. Den här senaste veckan har min kropp totalt rasat ihop. Jag har SÅ ont överallt. Precis samma känsla som kom efter BF förra graviditeten.

Men men, det första ultraljudet är ju inte det vi gått på, så i praktiken når jag inte BF förrän imorgon. Det kan dock hända att jag kommer få en igångsättning ungefär en vecka tidigare än sist. Min barnmorska är jättegullig och lyssnar mycket på mig. När jag var där sist klagade jag av mig lite lagom rejält och hon förstod att jag inte riktigt orkar gå två veckor till. Så om inte bebisen har kommit på mitt nästa bm besök i veckan så kommer min bm skicka en remiss till förlossningen angående bedömningssamtal för igångsättning i v 41+0 istället för 42+0. Det är ju ingen garanti för att jag får det beviljat men hon lät ändå hoppfull med tanke på att jag inte sover om nätterna och har så himla ont. Jag kan ju inte göra någonting och som hon sa "man ska ju faktiskt orka med förlossningen också". Så förhoppningsvis är det inte mer än dryga veckan kvar tills vi får träffa vår lilla prinsessa.

Dagens mage.
Nu är jag redo.

Kära nån vad spännande det känns. ÅH vad vi längtar. Samtidigt kan jag inte låta bli att sörja lite att vi bara har några få dagar kvar tillsammans med BARA Mio. Min lille kille ska redan få bli storebror. Jag tror dock att det kommer gå kanon och de kommer nog växa upp och ha jätteroligt ihop, Så jag är väldigt glad för att det kommer en liten bebis nu ändå :) Och jag känner mig väldigt redo för att ta emot ett till barn till vår familj. Så underbart och fantastiskt.

Idag har kroppen känts lite annorlunda. Kan inte riktigt beskriva vad det är men någonting bara. Det känns som att det har varit mycket mer tryck neråt, fast liksom ovanifrån. Det har dragit i hela magen på något sätt, ingen känsla som jag haft förut så det är svårt att beskriva. Det har stuckit lite i typ livmodertappen, fast det har jag dock känt av förut, men det var någon vecka sedan nu. Jag hoppas såklart att känslan är någon form av tecken på att det hela snart är på G. Men man ska väl inte hoppas för mycket. Men det hade varit himla kul att få komma igång av sig själv den här gången.