Hej

söndag 26 juli 2015

Man ska aldrig säga aldrig

Igår eftermiddag började jag få sammandragningar. En konstig känsla måste jag säga eftersom jag aldrig riktigt hade det med Mio och inte nu heller i graviditeten, bara när jag ansträngt mig väldigt mycket och då har det samtidigt gjort lite ont. Igår var det verkligen bara så att magen blev hård som en boll, men det gjorde inte ont alls. Det kom och gick ganska ofta under hela kvällen och lillan var sjövild i magen så jag började undra lite vad som stod på.

När jag skulle gå och lägga mig vid 22-tiden fick jag springa upp och kissa ungefär 20 gånger för sammandragningarna och allt kickandet där inne gjorde mig så nödig hela tiden. Tillslut lade jag mig ner för att försöka sova men då började det göra lite ont i magen i samband med sammandragningarna. Vad nu? Helt plötsligt kunde jag inte låta bli att bli lite pirrig i magen och jag låg ganska länge i sängen och bara funderade på vad det här kunde vara.

Jag kunde inte sova för det gjorde ändå ont titt som tätt så jag började fundera på om det faktiskt var någon på gång. Vid kl 00 började jag känna mig lite mör, för jag var ju redo för sängen och egentligen var jag ganska trött men det tog nog ytterligare en h innan jag lyckades somna, då hade det onda försvunnit. Vaknade nog till ett par gånger i natt av några små värkar men somnade om direkt. Sedan i morse kl 5 satte det igång igen, lite mer tätt emellan, kanske 10 minuter. Det kändes bara som svag mensvärk så det var liksom inget problem att ta sig igenom, men lite störande att ligga ner var det allt så efter en stund bestämde jag mig för att gå upp och ta en dusch och se åt vilket håll det skulle gå.

Innan duschen gick jag för att kissa och när jag torkade mig blev jag både förvånad och lycklig av att se att det var lite ljusrosa slem på pappret. Jag har aldrig haft något blodblandat förut varken med Mio eller denna graviditeten så för mig blev det jättepirrigt och ett tecken på att åtminstone NÅGOT händer.

Ja, nu behöver jag inte berätta allt in i minsta detalj, men värkarna fortsatte komma under morgonen men nu verkar det ha klingat av. Hade precis en liten värk men dessförinnan var det nästan 1½ h sedan (då kom de med ca 15 minuter emellan) så det verkar ju vara påväg att stanna av helt. Men vi får väl ge det idag och se om det kommer tillbaka eller försvinner helt.

På något sätt känns det ändå som att det börjar närma sig liiiite. Idag blir det en lugn dag för oss, Mycket vila och lite sista förberedelser utifall att det faktiskt sätter igång igen lite senare i eftermiddag. Spännande spännande.

8 kommentarer:

  1. Åh! Lycka till!
    Vila vila och vila, det är viktigt i början för att förlossningen ska sätta igång men när du sedan är i aktiv förlossning så är det bra att vara uppe och gå mycket :)
    Håller tummarna att det kör igång rejält i eftermiddag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaha, så det är vila man ska göra just nu alltså? Kanske ska slänga mig på sängen en stund då. Det kan ju vara skönt. Sitter ändå mest och väntar nu på att tvättmaskinen och laddning av kamera och videokamera ska bli klara så jag kan väl lika väl slumra till en stund :)

      Radera
    2. Ja min barnmorska sa i varje fall att vila är det enda som kan få fart på en förlossning om kroppen är redo. När man vilar utsöndras något hormon som påverkar förlossningsstart. Det är därför de flesta förlossningar startar på natten/tidig morgon. För kroppen behöver orka föda barn och är man utvilad är det bästa tillfället :)
      Om inte annat, så kan du trösta dig med att du inte vet när du får vila igen efter att lillan föds. Så lika bra att passa på nu 😂 jag håller tummen och tänker kika in med jämna mellanrum idag :P

      Radera
    3. Ja, nu har jag i alla fall sovit i några timmar och det enda jag känner nu är att jag är lite öm i bäckenet för att jag legat ner så länge, haha. Nä, jag vet inte, tyvärr verkar det helt ha avtagit. Dock så kommer det fortfarande lite blodblandat slem när jag torkar mig så det ser jag ändå som positivt. Nu ska jag äta lite lunch framför Tvn medan maken och sonen är ute på äventyr. Rätt skönt ändå :) Även om det känns tråkigt och lite hopplöst just nu att det verkar vara som bortblåst så ska man väl ändå kanske tänka att det KAN komma tillbaka när som helst :)

      Radera
    4. Min första dotter kom på bf +15 efter igångsättning. Då var tappen helt omogen och jag var inte öppen något alls, förmodlgien hade hon legat kvar där än om dom inte startat det ;) nr 2 var jag inställd på att gå över. Kände sammandragningar under graviditeten men ingen förvärk, inget som skulle tyda på något som kunde starta det. Bf-4 släppte slemproppen under förmiddagen, liiite molvärk men inget som fick mig att hoppas. Gick och lade mig på kvällen som vanligt, vaknade många gånger under natten för att kissa. Varje uppvak hade jag ont, trodde det var för att jag var så himla kissnödig för det släppte när jag var klar på toaletten.
      Vid 05:50 tiden insåg jag att jag vaknade av en förvärk, inte för att kissa. Hade lite oergelbundna värkar under hela morgonen (ibland med 5 min emellan, ibland 45 min.) jag tog hand om dottern som vanligt, tvättade och höll på. Min syster var där "just in case" och hjälpte mig klocka värkar. Vid 11:50 kom det bara PANG regelbundet, 3 minuter emellan. Värkarna ändrade rejält karraktär. Tänkte att jag ville åka in och kolla läget, utifall att. Vågade inte riktigt tro på att något var på gång. Ringde pappan och vi åkte. Vid 12:45 eskalerade värkarna, blev kraftfulla och jdet tryckte neråt vid varje värk. 1.5 minuter mellan. Vi var inte långt från sjukhuset. Väl där lämnades jag på ett rum för att någon skulle komma och undersöka mig, men ganska snabbt kände jag att jag inte kunde stanna där. Värkarna strålade ner i benen. Ringde på barnmorskan och förklarade läget. Då hann jag inte många ord mellan varje värk. Dom tyckte att jag skulle få gå in till ett förlossningsrum och få lustgas.
      Kl 13:03 fick jag lustgas och dom undersökte mig. 8 cm öppen. Jag som fortfarande trodde att jag skulle skickas hem liksom ;)
      Dom funderade på att ta hål på hinnorna eftersom vattnet inte gått men tänkte att jag skulle få landa lite. 13:24 föddes min andra dotter (isabella med turners syndrom). Första krystvärken kom huvudet ut och kroppen kom på andra.
      Första barnet hade jag krystvärkar i ca 30 min och hon ficl dras ut med sugklocka.

      Vad jag vill ha sagt? Att det behöver inte kännas något alls förrän det väl sätter igång. Så som du har det idag hade jag ju dagen innan min tvåa föddes ;)
      Lycka till!

      Radera
    5. Det låter ju väääääldigt lovande måste jag säga. Hoppas det blir samma för mig ;)

      Radera
  2. Åh! Jag följer dig med spänning och hoppas det sätter igång av sig självt! :D stort lycka till när det väl är dax!! :D:D
    Kram Elin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack tack :) Hoppas också att detta är The real deal nu. Vi längtar så :)

      Radera