WOW. Står det verkligen vecka 42? Ja det gör det. Idag är det alltså sista dagen i vecka 42 och imorgon går vi in i v 43. Det är ju helt galet egentligen och det här blir ju verkligen sista veckouppdateringen vilket känns bra.
Egentligen finns det inte så mycket att säga om veckorna nu såhär på övertid. Det är inte mycket som händer förutom att man går och väntar, sover dåligt och har extra ont överallt. Det är precis som om ju mer man går över tiden desto mer skriker ens kropp "jag var bara okej med att gå 40 veckor och vi har passerat det nu så jag tänker jag bryta ner totalt fysiskt och psykiskt".
På riktigt så blir man lite knäpp av att gå och vänta såhär länge. Man tänker och agerar inte helt rationellt i alla lägen och det har varit himla synd om mig många gånger den här veckan ska ni veta ;) Utbrott och gråtattacker kommer lite om vartannat och jag är förundrad över hur Mattias står ut ibland alltså. Men han är jättegullig och verkar ta det hela med ro, även om han nog lyckats uttrycka att det blir skönt när det här är över också.
Min mage växer helt galet känns det som och jag tycker att den har blivit SÅ mycket större nu de här veckorna på övertid. Jag är seriöst lite orolig över hur stor den här bebisen kommer vara. Jag tippar på en bra bit över 4 kg. Vid vårt ultraljud i v 30 gjorde hon en liten viktskattning (även om jag egentligen tror det är lite tidigt att göra det i v 30) och då sa hon att vår bebis borde väga 3500 g vid BF, alltså mitt på kurvan så att säga. Sedan har jag ju läst att bebisar lägger på sig mellan 200-300 g/veckan nu på slutet så det skulle ju innebära ca 500 g extra för vår pojke. Sedan eftersom att mitt SF-mått rusat lite nu sedan efter BF så tänker jag att han kanske riktigt fettat på sig ordentligt de här två veckorna så därför räknar jag med en stor bebis. Vi får väl se, det blir spännande och vi kommer säkert tycka att han är en liten plutt även om han väger över 4,5 kg (vilket jag verkligen inte hoppas).
Man kan säga att jag har utnyttjat den här graviditeten till max eftersom jag verkligen varit gravid så länge jag bara kan. Det enda jag kan säga om den saken är att jag nu är totalt FÄRDIG med att vara gravid. Kommer inte sakna den sparkande magen ett dugg utan ser verkligen fram emot att ha en sparkande bebis på utsidan istället och bli av med bollen som gör att man inte kan klämma sig förbi sidleds längre :)
Stort lycka till imorgon! Jag trillade in på din blogg för några veckor sedan och har följt dig sedan dess. Jag är själv i vecka 40+6. Jag känner precis som dig, det räcker nu... Kom ut bebis och låt mig kunna böja mig framåt igen utan att ha en stor boll i vägen. Det kommer säkert gå jättebra på igångsättningen. Jag räknar också med att bli igångsatt nu när det gått så här lång tid och isåfall blir det 27/12 för mig så det är ytterligare en veckas väntan... Men man vet aldrig, plötsligt kanske det händer. God jul och lycka till! :) //Elin
SvaraRaderaÅh, hej och välkommen hit. Grattis till ert lilla underverk som snart är här också. Måste bara säga att jag verkligen känner med dig. Det är INTE kul att gå på övertid och jag förstår din känsla av att det nog blir igångsättning trots allt. Jag fick den känslan när jag gått över tiden en vecka och jag hade ju rätt för egen del. Nu känns säkert den här veckan som du har framför dig som en hel evighet men kanske underlättar det liiite att det åtminstone är julafton där emellan. Då har ni kasnke en eller ett par dagar som firas med familj och då har man ju verkligen fullt upp.
RaderaHåller i alla fall tummarna att er bebis kommer ut snart så ni slipper gå en hel vecka till. Och om det nu blir så så kommer det också bli bra :)
Kram och god jul