Dan före dan

BF+14 idag och imorgon är det vräkning av vår bebis.

Hade precis lyckats somna om nu på morgonen efter en vaken och tröttsam natt och JUST då ringer förlossningen för att meddela tid och plats för morgondagen. Lite tur i oturen att de ringde så tidigt eftersom jag precis lyckats somna och jag hade lite tänkt att ha det som en grej att gå och vänta på idag, att de skulle ringa. Men det var ju såklart också skönt att de ringde tidigt för nu slipper man oroa sig över att vara bortglömd eller något.

Imorgon vid 9-tiden var vi välkomna till förlossningen. Vi har ju två sjukhus här i Göteborg och det blev tyvärr inte det sjukhuset vi helst ville ha. Egentligen spelar det väl ingen större roll för jag tror det är rätt lika på bådas förlossningar/BB då de tillhör Sahlgrenska universitetssjukhus båda två men jag ville helst till det andra för att det dels ligger närmare oss, vi har varit där massa gånger förut och för att alla specialenheter ligger där (OM det nu skulle vara så att bebis exempelvis blir väldigt sjuk). Men men, nu får man ju vara glad att man bara får en plats över huvud taget, vilket jag är, så det blir nog bra i vilket fall :)

Barnmorskan i telefonen lät så söt och berättade att om det skulle komma igång av sig självt så ringer vi förlossningskoordinatorn som vanligt. Jag sa bara "okej, tack" men tänkte inombords att det aldrig kommer hända ;)

Jag tror den här dagen kommer gå hyfsat fort ändå. Det ska riktigt städas ordentligt hemma och ikväll ska vi mysa med räkor och cider för att fira lite. Sedan ska vi packa en väska med saker till mig och Mattias och förbereda lite underhållning som filmer/spel om det drar ut på tiden. Tänkte även göra en liten musiklista med peppande låtar som vi kan lyssna på i bilen på väg in och under förlossningen.

Gårdagen/natten kändes lite jobbigare. Jag var jätteorolig hela tiden att något skulle hända med bebisen INNAN vi kommit till förlossningen. Jag har visserligen haft gott om rörelser i magen så det är inte så men trots det så kunde jag bara inte släppa tanken på att moderkakan kanske skulle sluta/redan har slutat att ge näring/syre till bebisen. Sedan att jag kom över hemska historier där personer kommit in för igångsättning och man inte hittat hjärtljud osv gjorde ju inte saken bättre direkt. Så dumt och onödigt att läsa sådana där saker, jag vet, men man gör det ändå och mår sedan jättedåligt. Just nu är det i alla fall min största mardröm... att vi trots all den här väntan inte ska få behålla vårt barn i livet. USCH.

Men det känns som sagt lite bättre idag. Han rörde på sig en del när jag hade förlossningen i telefonen och nu är det ju ändå mindre än ett dygn kvar tills vi är där med full övervakning så jag ska försöka släppa de tankarna nu och "njuta" av sista dagen här hemma.