Hej

måndag 2 december 2013

Plötsligt händer det

Jag bara måste berätta vad som hände idag för det har aldrig hänt mig förut och det var en av de märkligaste känslorna någonsin. Idag såg jag nämligen en person, vars blogg jag följer, gå förbi mig sådär en 3 meter bort.

Först hade jag nästan tänkt gå fram och säga något men det kändes så himla märkligt, vad skulle jag säga liksom? "Hej, du känner inte mig, men jag läser din blogg!" Jag vet inte, det kändes bara så fånigt eftersom personen i fråga inte har en susning om vem jag är. Måste erkänna att där och då kände jag mig nästan som en stalker, ha ha! Nä, men just den känslan av att "jag vet vem du är, hur ditt hem ser ut, hur dina barn ser ut och vad de heter osv men du vet inte ens att jag existerar".

Det hela slutade i alla fall att jag log lite fånigt och totalt fastnade med blicken och troligen följde personen med blicken också en bra bit i butiken, typ som om det vore en kändis jag fått syn på. Kom i alla fall på mig själv att sluta stirra och turligt nog kände sig bloggerskan inte uttittad (ja, jag valde den fega vägen och kommentera i efterhand att jag faktiskt sett henne på stan).

Hur som helst så har jag aldrig varit med om det här tidigare, att stöta på någon vars liv man följer men som man egentligen inte känner och den känslan var supermärklig. Upplevelsen fick mig i alla fall att tänka på ett par saker:

1. Undra om det här kommer hända igen?
2. Undra om någon av MINA läsare någon gång ser mig på stan. Gäller det att alltid se representabel ut nu när man går utanför dörren?
3. Skulle de våga hälsa på mig då?
4. Det är ju egentligen ett himla läskigt fenomen att helt okända människor kan ha massvis med insyn i mitt privatliv. Förvisso är nog de flesta gulliga, ärliga människor men man vet ju aldrig. Det får mig verkligen att tänka på att man nog bör välja med omsorg vad man skriver om och visar upp i sin blogg.

2 kommentarer:

  1. Och min första tanke var: Hjälpes tänk om jag typ såg sur ut eller råkade peta i näsan eller något. Från och med nu måste jag alltid gå omkring och le lite grann, typ som drottning Silvia hahaa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, nejdå. Du log och såg jättetrevlig och söt ut. No worries. Men det är ändå lite det jag menar, normalt sätt så är man ju bra en i mängden som ingen bryr dig om att ens titta på men hux flux har man ett ansikte utåt att visa. Känns genast lite besvärande kan jag tycka och inser snabbt hur otroligt glad jag är över att inte vara en kändis :)

      Radera