Ja, man märker att ni är nyfikna på om det blivit någon bebis eller inte för statistiken har höjts en del de sista dagarna :) Men än kan jag inte komma med något glädjande besked. Vaknar upp lika besviken varje morgon och tycker åtminstone att magen kan bjuda på lite smärtsamma sammandragningar, men icke, ha ha!
Det är lugnt som en filbunke här och jag börjar mer och mer tro att jag kanske trots allt blir en av de där som går över tiden fullt ut och får bli igångsatt, suck. Okej, nu har vi ju visserligen 2 veckor till på oss innan vi är där, men det känns inte direkt hoppfullt just nu måste jag medge.
I övrigt flyter allt på rätt bra. Jag sover hyfsat på nätterna igen vilket är otroligt skönt. Dessvärre gör min foglossning mig rätt begränsad på dagarna även då jag inte är trött. Så på något vis var det nästan lättare när jag ständigt var trött för då ville jag ändå bara ligga i soffan/sängen. Nu VILL jag gärna hitta på saker men kroppen säger nej. Det blir rätt långtråkigt och sega dagar när man är ensam från 7.30-17.30.
Mattias börjar bli otålig han också, nästan mer än mig faktiskt. Han brukar skicka minst 1 sms om dagen och fråga om jag har några värkar och på kvällarna så pratar han ofta om hur han vill att det ska sätta igång nu. Ja, vi är en lite otålig familj just nu. Men det är faktiskt väldigt frustrerande att inte veta när det bli av. Det här är ju det största i livet och då vill man ju gärna ha lite koll. Dessutom rent mentalt hade det varit skönt att veta om det liksom skulle blivit bebis i v 38 eller 42, det är lång tid att bara gå och vänta och hoppas varje dag.
Hoppet om att den här bebisen kommer innan BF är nu i alla fall ganska borta. Det skulle vara om det typ satte igång nu då och att bebisen är en raketbebis, men det är ju inte så troligt. Men vi får väl se :)
Men nu behöver jag lite tips på vad jag kan göra för att sysselsätta mig ett tag framöver. Tråkigt nog är det en rätt dålig årstid att vara "ledig" på. Vädret är inget vidare och dessutom blir det så mörkt tidigt. Folk är allmänt lite stressade inför julen och har inte riktigt tid att ses. Hade det varit sommar hade det nog varit lättare att fördriva dagarna men nu blir det ju inomhus som gäller. Så VAD kan jag hitta på?
Köp en seriebox och plöj! Läs böcker, jag har inte hunnit läst en bok sen lillkillen kom;) Sortera i din garderob så att du har kläder redo efter graviditeten. Lyxaed att måla naglarna. Gör matlådor att frysa in. Ta kort på magen. Spela mobilspel. Och jag vet att det känns som om du är kroniskt gravid och att det aldrig tar slut. Men vet du vad, ingen i hela världen har någonsin varit gravid för alltid; )
SvaraRaderaDet var många fina förslag. Jag önskar verkligen att vi hade en större frys så att jag hade kunnat göra matlådor. Men vår är pytteliten så jag är glad bara vi får plats med frysmaten, ha ha! Serieplöj är en bra sysselsättning samt bokläsning, även om man känner sig så passiv av att bara sitta ner hela dagarna. Tånaglarna ska jag definitivt pröva att måla, men jag vet inte hur snyggt det kommer bli för magen är ju totalt i vägen :D
RaderaMen som du säger, ingen graviditet varar för evigt (även om det känns så) så det är väl bäst att bara njuta av varje dag för snart kommer ju liten oavsett :)
Jag sitter också och funderar på vad jag ska hitta på, är i vecka 36+6 och börjar räkna dagarn. Kunde inte sova inatt efter 2 och satt uppe och läste lite allt möjligt tills 5-tiden och hittade bl.a. din blogg. Blev lite besviken att inte hitta någon spännande uppdatering efter november tills jag kom på att jag tittade i arkivet för november. Och tada sen såg jag ju att du hade fler inlägg för december. Trodde ett tag där att ni fått åka in till BB:-), men inte.
SvaraRaderaJag har som mål att gå en promenad idag och hitta på så mycket som möjligt så jag blir jättetrött och kan sova i natt.
Lycka till så länge och hoppas allt går bra!
/Victoria
Hej och varmt välkommen hit.
RaderaHoppas din nattsömn inte försvinner under en längre period. Jag har tack och lov haft turen att ha en sömn som kommer och går lite, så mer än någon vecka eller så i sträck har jag nog inte behövt vara vaken massa nattetid.
Stort lycka till för dig nu också då. Din bebis kan ju också komma precis när som helst, hi hi! Spännande :)
Dagarna är verkligen långa, onödigt långa nu för tiden. Men jag har lovat mig själv att jag verkligen ska försöka ta tillvara på tiden. Njuta av lugnet lite. För snart existerar nog inte livet man lever för tillfället. Tycker det är svårt att föreställa sig hur det kommer bli. Trots det att vi har haft Vilhelmina sen hon var fyra månader så känns det här ändå som något helt annat.
SvaraRaderaJag har haft svårt enda sedan början att knyta ann till det lilla liv som nu faktiskt har vuxit till en helt färdig bäbis. Jag längta efter att få träffa den lilla, men det känns fortfarande som att det är månader bort. Jag har nog svårt att sätta fingret på varför jag känner som jag gör. Möjligtvis att jag slås av känslor jag knappt visste existerade då baby anländer. Men jag är ändå lika inställd på att det kanske kommer ta tid innan jag känner den där kärleken som alla pratar om. Jag tror det har mycket att göra med bakgrunden.
Så till vad man ska roa sig med den sista lediga tiden vi har kvar. Jag bakar, idag blev det semlor. Imorgon blir det fyllda muffins och dumlekakor. Men hur det ska rymmas i frysen det får jag lösa imorgon. Jag har inte några problem med fogarna. Babyn trycker bara på njurarna misstänker vi, så jag har konstant ont i högra sidan. Men än är det hanterbart peppar, peppar. Så baby får mer än allt komma ut nu(fast hellst vänta till nästa vecka då vi är barnlösa, skulle underlätta lite). Jag vill träffa denna nya människa som är lite av både jag och Christopher och få hela den här resan att kännas mer verklig. Jag vill börja ta hand om den lilla och njuta av babytiden.
En annan sak du kan börja med nu då du är hemma är att virka. Jag har virkat jätte mkt förut en nu har jag varit lite lat. Har jobbat med en babyfilt sen i sommras typ och ännu är det mycket kvar. Men det är ganska trevligt att ta det pö om pö. Den kanske är klar då baby fyller två :P
Ta hand om er! Snart är er pojke här och det ska bli så otroligt spännande!!
Kram!
Ja, nu när jag väl kommit till BF så känns det lite som en spärr som försvunnit. De sista dagarna nu innan har stundtals varit fruktansvärt sega, men nu helt plötsligt så är det så påtagligt att det verkligen kan bli när som helst så det har nästan gjort att väntan inte känns lika jobbig. Dessvärre blir man ju ständigt påmind av alla i ens närhet och det gör det ju svårare att släppa såklart :)
RaderaOch du, det där som du skriver med svårigheten att knyta an har jag också känt. Det var något som var jättejobbigt för mig jättelänge men så helt plötsligt så släppte den känslan (det var för bara ett par veckor sedan). Jag kände en sådan där intensiv och direkt kärlek till Lilly och därför var det så totalt fruktansvärt när vi förlorade henne. Jag tror det är den största anledningen till att jag inte lät mig själv knyta an till det här barnet, alltså av rädsla för att förlora det också. Jag vågade nog inte tro att det äntligen skulle bli vår tur på något sätt och jag orkade inte gå igenom hela den känslomässiga karusellen igen.
Det gjorde mig jätteledsen att jag så länge var helt avskärmad och liksom knappt brydde mig om hur bebisen mådde etc, men så var det faktiskt. Jag vet att jag till och med sa till mina vänner att jag nog knappt skulle gråta om han dog i magen. SÅ kände jag länge, men som sagt, det var vänt nu. Och det tror jag att det kommer göra för dig också när ni får möta er skrutt och inser att väntan och oron är över och att allt har gått bra.
Sedan är det inte alls helt ovanligt att det där med anknytningen tar ett tag. Vilket jag inte tycker är det minsta konstigt heller. Det är ju egentligen ganska mycket begärt att man ska älska någon villkorslöst som man aldrig ens mött? Den kärleken och närheten får väl ta sin tid och växa fram. Jag har hittills inte hört om en enda förälder som så småningom inte skulle gör allt för sin lilla älskling :)
Jag försökte mig på att börja sticka nu under ledigheten men jag lyckades inget vidare med det. Kanske är det lättare att virka? ;)
Kram och hoppas vi båda två har våra små inom kort.
Ohja här är vi otåliga! Kikat in några gånger om dagen nu, har ju följt er resa till att få ett barn så länge nu och vill ju få läsa om hur bra allt gått och att Lily blivit storasyster! :)
SvaraRaderaJag hopps för din skull att du inte behöver gå över tiden så länge, för de dagarna är såå trista!
Mitt enda tips för dig just nu egentligen är att vila. Jag vet att man inte kan vila när man är så förväntansfull men du behöver all energi du kan få till förlossningen och tiden därefter. Ligg i soffan och plöj någon lättsam serie. När lille pojken väl är här kommer du förmodligen spendera mycket tid i soffan ammandes ändå och då är det skönt med ngt att titta på.
Kram och lycka till!
Hi hi, ja som sagt så syns det på statistiken att det inte bara är vi här hemma som väntar. Jag vet ju själv hur det varit när man följt bloggar vars skribent väntar bebis vilken dag som helst. Då är man där inne titt som tätt och hoppas på att något ska ha hänt :)
RaderaJag har nog försökt alla möjliga huskurer för att få ut plutten så nu har jag gett upp det och gör precis som du säger, vilar istället. Ingen idé att trötta ut sig med tråkiga saker som ändå inte fungerar. Ikväll ska vi ut och äta så det ska bli lite troligt att göra sig lite extra fin för en gång skull. Så nu ska jag helt enkelt småstäda lite här hemma, vila och sedan fixa till mig och njuta av en förhoppningsvis trevlig BF-dag utan bebis!