BF+8

Lucia, fredag den 13 och graviditetsvecka 42 har vi idag kommit till. Jag känner mig nästan lite förundrad över det här nu faktiskt. Vissa får prematurt, andra föder ett par veckor innan beräknat men ändå inom spannet för att vara fullgången, ett fåtal lyckas pricka in helt rätt datum och vissa går över några dagar. Jag undrar om det egentligen finns någon logik i det hela?

Vissa säger att bebisen kommer när den är färdig, vilket jag hade kunnat köpa  om nu alla bebisar kom ut och var normalstora. Men istället kommer det ut vissa som är pyttesmå på under 3000 g och 50 cm och vissa bjässar på över 4500 g och 55 cm. Det "värsta" jag läst om var en bebis som kom ut 2 veckor efter beräknat som vägde närmare 6 (!) kg och var 62 cm lång. Mamman hade visserligen 2 barn sedan tidigare som också varit rätt stora (men inte sååå stora) och hon sa att det typ kändes som att få en tremånaders bebis på en gång och inte en nyfödd, vilket hon tyckte kändes himla trist. Jag kan förstå det. Jag hoppas inte att min övertid här nu påverkar lillens vikt jättemycket. Vill gärna ha en normalstor bebis av flera olika anledningar. Men det blir ju såklart som det blir ändå och inget jag kan styra över.

Ungefär sedan BF så tycker jag verkligen att jag har kunnat känna att den här lillen lugnat sig rejält i magen. Det är inte det att jag inte känt några rörelser men det har varit precis som att det verkligen inte finns plats att röra sig på. Men igår vet jag inte riktigt vad som hade hänt för då var han igång HELA dagen i princip. Han buffade och sparkade massa och det var till och med så intensivt så att jag var helt öm igår kväll vid revbenen på sidan där han bökat mest. Kan man få blåmärken på revbenen? ha ha. Även nu på förmiddagen har det varit full rulle där inne och mina stackars revben ömmar. Knäppt det där :)

Jag har ingen som helst förhoppning att den här envise lille bebisen ska kika ut under helgen. Det tåget men de förhoppningarna har liksom passerat nu känns det som. På måndag har jag tid hos bm igen och den tiden räknar jag med att jag ska gå på. Men jag tror ändå helgen kommer gå fort, som den brukar. Det är alltid lättare att få tiden att gå när Mattias är hemma också. Vi får väl se vad för roligt vi hittar på.