1 dag kvar

Det är t.o.m mindre än 24 h kvar nu. Igår önskade jag att jag inte skulle jobba idag men idag är jag faktiskt glad över att jobba så att tiden går och jag slipper tänka för mycket. Tiden tickar på och jag kan ju inte göra annat än att bara ryckas med. Även om jag ibland vill stoppa tiden och bara förbli i nuet så hindrar fysikens lagar mig från det vilket är bra.

Jag är glad över att vi har en morgontid imorgon. Klockan 8.30 ska vi infinna oss på sjukhuset. Har haft andra ultraljudstider tidigare som legat efter lunch och liknande vilket är superjobbigt. Man vaknar ändå tidigt och går bara och bygger upp oron.

Försöker hela tiden tänka på att det inte finns något jag kan göra ändå, vilket är sant. Men samtidigt vill man ju få en bekräftelse på att allt är bra. Man vill så gärna höra de orden och det är väl därför man oroar sig. Tänk OM man INTE får höra de där ljuva orden?

Nej, så ska jag helt enkelt inte tänka idag. Idag ska vara en bra dag för idag ÄR allt bra, så vitt jag vet och det ska jag fortsätta vara glad över, om än just idag. Lilla bebisen buffade loss rejält igårkväll och nu har jag även börjat känna lite smått dagtid när jag sitter i solen eller skriver vid datorn. Nyss buffade det till här faktiskt. Idag är alltså en bra dag.

Imorgon tar vi imorgon!