Så hur blir det med allt denna gång? Vi har ju haft tre föregående graviditeter som inte riktigt lyckats hela vägen. Givetvis är oron på max men ändå känner jag ett visst lugn. Hur som helst kan jag ju inte påverka någonting utan vår del är ju redan gjord, så att säga. Vi kan bara hoppas att det blev en bra kombination av celler den här gången.
Något som jag är lovad av min läkare är att jag får komma in till ultraljudskliniken runt v 12 och göra ett ultraljud för att se hur det ser ut och även ett MKP/FVP om jag känner att jag vill ha det. Men eftersom att det ändå är 1% risk för missfall vid dessa prov så känner jag att jag helt enkelt inte kan riskera det om jag absolut inte är tvungen.
Att få se att allt ser "normalt" ut via ett UL räcker för att jag ska bli nöjd, faktiskt. Vi vet nu hur vi skulle reagera om det visade sig vara ett litet speciellt barn och vi skulle älska det ändå.
Men innan vi över huvud taget är i krokarna för detta ultraljud ska vi ta oss igenom ett tidigt ultraljud för att se att hjärtat slår och sedan inskrivning med tillhörande prover. Det innebär alltså att det lite mer "avgörande" ultraljudet inte kommer att ske förrän om ca 2 långa månader.
Detta är, åter igen, många veckor fram i tiden så mycket kan hinna hända. Men nu väntar vi ju barn och inte missfall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar