Hej

tisdag 19 mars 2013

Kikar in

Jag är helt otroligt beundrad över att så många fortfarande dagligen kikar in här. Såg att det var ett par veckor sedan jag sist skrev så tänkte att det var dags för en liten rad här för att åtminstone underhålla er lite, ni flitiga läsare.

Igår var det 11 veckor sedan Lilly kom och förlorades. Nu när jag tänker efter känns det nästan helt galet vad fort tiden gått. Det känns också helt galet att jag hoppade tillbaka in i arbetslivet bara 2 veckor senare. Nu känns det som att jag aldrig var borta. Hösten med den, minst sagt, omtumlande graviditeten känns nästan som påhitt. Okej, inte riktigt som påhitt kanske, men det känns väldigt långt borta i alla fall.

Såhär 11 veckor i efterhand måste jag ändå vara ärlig och säga att jag aldrig trodde att jag skulle ta det här så bra. Som jag skrivit många gånger förr så är det ju just att få bli mamma som jag VILL här i livet. Resten är på något vis bara en nödvändig utfyllnad fram tills, under tiden och efter jag blir mamma och får vara hemma med mina barn. Med "resten" menar jag i princip jobb.
Min lillprins och jag
Jag kan i alla fall säga att såhär glad som jag är just nu har jag inte varit på länge. Jag känner mig verkligen levande och njuter av vackra vinter/vårdagar. Träningen har kommit igång igen och att ett par trivselkilon har ramlat av gör ju inte direkt humöret sämre. Jag börjar sakta men säkert nå upp till det som jag hade som mål att nå upp till efter att Lilly fötts.

Sommaren och hösten ser jag fram emot VÄLDIGT mycket. Inte så att jag inte trivs med här och nu, men det är så spännande saker som kan bli vardag då så jag ser med spänning fram emot kommande halvår.

Jag vill även säga att jag fortfarande går in och kikar ofta på era bloggar också, ni som kommenterat med bloggnamn. Jag tycker att det är väldigt spännande att få följa era graviditeter/liv med era barn. Jag unnar er alla verkligen era nya familjemedlemmar som har kommit/komma skall. Även om jag inte kommenterar lika mycket på era bloggar så läser jag och gläds med er. Jag vill verkligen att ni ska veta det.

5 kommentarer:

  1. Och jag är full av beundran över hur du hanterat sorgen och allt det omtumlande som varit. Du är en inspiration och en av de starkaste människor jag stött på. Och jag vill att du ska veta att ingenting kommer göra mig gladare än att en dag få läsa om då du blivit mamma - och den dagen kommer. Stor kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så hemskt mycket. Det värmer verkligen i själen <3

      Radera
  2. Kikar in lite då och då för att se om du skrivit något ^^
    Jag håller helt med Sussi! Vilken stark och varm människa du är!! Kommer bli en super mamma när din dag kommer! Du har fått mig att uppskatta och se livet på ett helt annat sätt! Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blir faktiskt rörd. Det värmer i själen att höra så fina ord. Kram till dig.

      Radera
  3. Tillhör också en av de som kikar in då och då här för att se om du skrivit några nya rader *ler*. Så skönt att se att du mår bra och att du klarat av detta ofattbara så himla fint!
    Här går det lite mer långsamt att ta sig igenom det här, men jag har också kommit en lång bit på vägen nu. Fick t o m beröm av kuratorn i fredags för att jag orkar ta så pass stora kliv redan.
    Nu har vi ju en både spännande och oroande del i vår tredje IVF - äggplock på tisdag och förhoppningsvis ett ET på skärtorsdag med tillhörande dryga två veckors ruvning (och oro, förväntan, symptom osv). Men vi lever på hoppet och försöker tänka positivt!
    Kram

    SvaraRadera