Startade den här bloggen i juli förra året då jag blev gravid (tyvärr slutade den graviditeten precis som min första, i missfall). Tänkte att det kunde vara kul för mig själv att ha anteckningar under hela graviditeten och kunna dela med mig av tankar och funderingar till andra gravida. Tänkte även att det kunde vara praktiskt att få råd och tips kring allt som har med graviditet, inköp och småbarnstiden att göra. Med andra ord startade jag en riktig gravidblogg i hopp om att ha 9 riktigt mysiga månader framför mig.
Graviditet nummer 3 är nu över och fortfarande har vi inte lyckats nå målet att gå 9 månader ut och få en frisk liten bebis till vår familj. Kanske undrar många nu vad som kommer hända med bloggen?
Tyvärr, för er som hoppats på det, så kommer det dröja länge innan det här blir någon typ av gravidblogg igen. Vi kommer inte försöka oss på en graviditet nr 4 som det ser ut nu. Rent fysiskt och mentalt orkar jag inte det. De senaste 10 månaderna, som i princip enbart präglats av graviditet och barn, har helt totalt tagit all min kraft och energi. Att först 2 gånger bli överlycklig och sedan få beskedet att barnet man hoppats på inte blir av är sorgligt, hård och kämpigt. Det tar emot att få missfall och det gör starten på nästa graviditet riktigt orolig och skakig. Att förlora Lilly var liksom droppen som fick bägaren att rinna över. Det var mer än vad jag klarade av.
Jag och Mattias kommer förbli bara vi ett bra tag till. Att ta hand om varandra är vad vi behöver nu
Just nu känns adoption mer lockande än att försöka på egen hand igen. Det går ju ändå bara fel för oss varje gång, så kanske är det bara dumt att ens önska och försöka?
Hur som helst så är jag glad att jag har haft bloggen och allt stöd genom månaderna som gått. Men nu vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska göra med den? Antingen så fortsätter jag skriva om vårt liv och allt där till (men vem kan egentligen vara intresserad av att läsa om det?) eller så får jag helt enkelt tacka och bocka för mig då syftet med bloggen liksom försvann tillsammans med Lilly. Jag har inte bestämt än hur jag ska göra, men jag behöver få fundera ett par varv innan jag fattar något beslut.
Jag kommer såklart skriva hur jag väljer att göra, så sista inlägget är detta ändå inte helt.
Graviditet nummer 3 är nu över och fortfarande har vi inte lyckats nå målet att gå 9 månader ut och få en frisk liten bebis till vår familj. Kanske undrar många nu vad som kommer hända med bloggen?
Tyvärr, för er som hoppats på det, så kommer det dröja länge innan det här blir någon typ av gravidblogg igen. Vi kommer inte försöka oss på en graviditet nr 4 som det ser ut nu. Rent fysiskt och mentalt orkar jag inte det. De senaste 10 månaderna, som i princip enbart präglats av graviditet och barn, har helt totalt tagit all min kraft och energi. Att först 2 gånger bli överlycklig och sedan få beskedet att barnet man hoppats på inte blir av är sorgligt, hård och kämpigt. Det tar emot att få missfall och det gör starten på nästa graviditet riktigt orolig och skakig. Att förlora Lilly var liksom droppen som fick bägaren att rinna över. Det var mer än vad jag klarade av.
Jag och Mattias kommer förbli bara vi ett bra tag till. Att ta hand om varandra är vad vi behöver nu
Just nu känns adoption mer lockande än att försöka på egen hand igen. Det går ju ändå bara fel för oss varje gång, så kanske är det bara dumt att ens önska och försöka?
Hur som helst så är jag glad att jag har haft bloggen och allt stöd genom månaderna som gått. Men nu vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska göra med den? Antingen så fortsätter jag skriva om vårt liv och allt där till (men vem kan egentligen vara intresserad av att läsa om det?) eller så får jag helt enkelt tacka och bocka för mig då syftet med bloggen liksom försvann tillsammans med Lilly. Jag har inte bestämt än hur jag ska göra, men jag behöver få fundera ett par varv innan jag fattar något beslut.
Jag kommer såklart skriva hur jag väljer att göra, så sista inlägget är detta ändå inte helt.
Du gör vad du känner är bäst, jag förstår att det viktigaste är att ni tar hand om varandra och försöker må bra igen. Tänker på er. Kramar
SvaraRaderaFortsätt skriv,om vad som helst! Behöver ju inte vara om barn,utan ditt liv och vad som händer i vardagen. Kram!
SvaraRaderaTa din tid och gör det som känns bäst. Ibland kan det vara skönt att skriva om något annat. Om livet generellt och då och då om tankar om det svåra. Men förstår absolut om det känns för mycket just nu. Ta hand om varandra nu och hämta styrka i er kärlek <3 Vad du än beslutar kommer jag alltid tänka på er och önskar er all lycka. Många kramar.
SvaraRaderaDu kan skriva om ditt liv och dina tankar, det kan ibland vara skönt. Plötsligt kanske du känner att du inte har något behov av bloggen och då kan du lägga ner. Har det utretts något om varför ni har drabbats såhär gång på gång? Är det något mellan er som inte fungerar rent fysiskt eller så?
SvaraRaderaLycka till i framtiden. Du är riktigt stark!
Kram Sara
Jag har följt din blogg med hopp, förväntan, önskan. Jag kan omöjligt förstå det ni tvingats gå igenom men hoppas att ni kommer igenom detta som hela starka personer. Vad som så har du en historia att berätta, en historia som jag mycket väl förstår att du helst av allt skulle varit utan. Men du ska veta att du gett mig (o helt klart många fler) något att tänka på. Jag har varit med om ett missfall och tyckte det kändes förskräckligt, mycket värre än jag kunde tänka mig. Det har gett mig perspektiv på saker o ting o jag glädjs mycket för barnet jag har i magen nu, samtidigt som jag är rädd för upprepning. Din blogg har verkligen berört mig i jag önskar er verkligen lycka nu, det är inte rättvist vad somliga ska behöva gå igenom! Det kan omöjligt finnas nån "mening" med sådant, men ändå hoppas jag att det gör det ändå. Huruvida du fortsätter med din blogg eller inte är ju bara ditt hjärta som kan bestämma. Väljer du att fortsätta kommer jag att fortsätta läsa.
SvaraRaderaDet är en sak jag undrar, som du givetvis inte behöver svara på, men vad händer med Lilly? Får man ha en begravning eller liknande? Tänkte det finns ju många knasiga regler i detta avlånga land.
Du är cool, stark o häftig. Jag beundrar att du orkat skriva så öppet om det du gått igenom. Det har stärkt mig o gett mig perspektiv på livet! Jag hoppas du orkar fortsätta vara lika stark. Önskar så att det fanns något jag kunde göra för dig!
Tänker på dig, din sambo o på den lilla ängel som nu sitter bland molnen o följer er i er fortsättning! Jag hoppas verkligen att ni får ett efterlängtat barn så småningom om det så är den "naturliga" vägen eller genom adoption. Tänk bara på att inte vänta r länge med alla utredningar etc om det är så att det är adoption ni väljer, det där kan ju ta en förskräcklig tid. (men det är ju knappast något ni orkar ta i tu med nu, det förstår jag...)
Många kramar /Linn
Det gör ont i mitt hjärta att läsa de senaste inläggen. Trots allt du har varit med om så skriver du med sådan känsla och glädje. Stoltheten över din lilla tjej. Du är verkligen begåvad och jag personligen tycker verkligen att du ska fortsätta skriva. Inte för vår skull, utan kanske för din egna skull.
SvaraRaderaMen det är viktigt att du gör vad du själv vill och orkar. Men du ska veta att du är riktigt duktig på att skriva. Vi är nog ganska många som följt dig den senaste tiden och varje dag har du och din familj funnits i våra tankar.
Så länge som du orkar skriva så kommer vi vara många som finns där och läser och stöttar när behover kommer finnas. Men väljer du att inte gå vidare med den här bloggen så ska du veta att du, din man och lilltjej alltid kommer finnas i mitt hjärta.