För exakt tre år sedan höll jag på att förbereda mig för mitt livs äventyr. En resa som jag hade drömt om i många år och äntligen var det bara dagar kvar tills jag skulle få åka. Min dröm och mitt äventyr handlar om en 3 månader lång volontärresa som jag gjorde till mitt kära hjärtans lilla land Ghana, på Västafrikas kust.
 |
| Ibland är det helt enkelt jobbigt. En famn hjälper |
Som enda information om hur allt skulle bli när jag väl kom fram hade jag ett A4papper med mycket kortfattad information om staden, värdfamiljen och arbetet. Jag kan dessutom säga att hälften av informationen dessutom var felaktig, så i princip åkte jag dit ovetandes om vad som komma skulle.
 |
| Finaste små själarna |
När jag, idag, tänker tillbaka på resan så minns jag alla de ljusa stunderna och allt det fantastiska som jag fick vara med om. Jag minns hur förändrad jag kom hem och hur skevt det kändes med alla bekvämligheter och folk som klagade på s.k I-landsproblem. Men när jag tittar tillbaka i min dagbok som jag skrev i någorlunda regelbundet så inser jag vilken otrolig misär och vilken ofattbar upplevelse jag var med om. Jag fick se, bevittna och uppleva saker som jag aldrig skulle fått göra här, på gott och ont. Vissa upplevelser vill man kanske helst vara utan, för någonstans inom en känns det bättre att naivt nog vara ovetandes om barnmisshandel och olyckor som man bara ser om på film, om drogmissbruk, fattigdom och slaveri. Det är saker som man egentligen inte vill tro existerar.
 |
| Älskade Francis |
Men att uppleva dessa saker som en del av sin egen vardag var också nyttigt. Nu VET jag att det existerar och hur vriden världen ibland är. Hur bra vi har det här och hur otacksamma de flesta av oss är (inklusive mig själv).
Jag har ALDRIG mött ett lyckligare folk än de människor jag mötte i Ghana. Aldrig har jag mött människor som haft så lite, men ändå så mycket. Tänk att det finns människor här i världen som är så fattiga att det enda de har är pengar.
 |
| Med hjälp av donation kunde jag köpa massa mat till barnen | |
|
Jag kan inte berätta om alla mina upplevelser här för då skulle det nog bli en liten roman av detta inlägget men, trots att det var det svåraste jag gjort i mitt liv så var det ändå det som har gett mig mest.
En dröm som jag hade redan innan jag åkte dit och som inte direkt har blivit mindre är att jag någon dag själv vill bosätta mig i ett fattigt land och starta ett eget barnhem. Det finns SÅ många som behöver hjälp här i världen och jag önskar och hoppas verkligen att jag en dag får möjligheten att aktivt och fysiskt jobba för en lite bättre värld. Tacksamt nog känner Mattias likadant och små, små tankar och frön har börjat gro angående detta. Men det är ett STORT projekt som inte direkt ligger runt hörnet de kommande åren.
Hej! Hamnade på din blogg av en slump och har nu suttit och läst tillbaka om vad ni gått igenom. Jag är verkligen ledsen för att ni inte fick behålla er fina lilla Lilly! Min bästa vän fick en flicka med Turners syndrom för fyra år sedan. Tyvärr klarade hon inte heller graviditeten, utan somnade in i sin mammas mage i vecka 37. De hade ingen aning om att hon hade en kromosomavvikelse, de åkte in pga minskade rörelser och då visade sig att Signes lilla hjärta slutat slå. Tiden efter Signes död var otroligt tung och minnena finns såklart fortfarande kvar, både sorgliga och fina minnen. Sen Signe dog har de fått två friska pojkar och de gör sorgen efter henne lättare att bära. Jag önskar er allt det bästa och skickar massor av virtuella kramar :) /Kajsa Ps. Så fint skrivet om dina upplevelser i Ghana! Jag har själv spenderat ett par år i södra Afrika och gjort en del volontärarbete på olika projekt. Man får verkligen perspektiv på den egna tillvaron, eller hur! Får jag fråga om du själv har nån anknytning till just Ghana?
SvaraRaderaHej och välkommen hit. Beklagar till din vän det som hon var tvungen att gå igenom. Måste ha varit fruktansvärt men jag är glad att hon hade orken och modet att våga försöka igen så småningom. Jag är också glad att hon nu har två friska pojkar och kan förstå att det gör sorgen lite lättare att bära, då har man ju fokus på de barn som lever istället för det som inte lever.
RaderaVad spännande med ett par år i södra Afrika. Vad gjorde du där, förutom de volontärprojekten du arbetade på?
Jag har ingen koppling till Ghana, det var väl mer en slump. Siktade in mig på en organisation och de hade massa olika länder. Visste att jag ville till Afrika och Ghana var väl bara det som stod ut lite i mina ögon. Jag själv är född i Brasilien och skulle gärna ha åkt dit som volontär men eftersom jag inte har några förkunskaper i portugisiska kändes det smidigare att åka till ett land där man pratar engelska.