Varför är det så svårt?

Varför är det så himla svårt att ta tag i projekt som behöver göras? Ni vet sådana där tråkiga projekt som man helst undviker men väldigt gärna vill att det blir gjort ändå.

Jag har en byrå och två garderober fullproppade med kläder som behöver rensas och vikas. Vissa kläder ska skänkas bort, vissa bara ner i källaren i väntan på rätt säsong, vissa ska väl slängas och resten behöver bara vikas och hängas snyggt så att man faktiskt HITTAR dem. Det här har jag behövt göra i flera veckor men ack så tråkigt det är, vill helt enkelt inte.

Detsamma gäller dammsugningen som behöver göras nu under dagen. Orkar egentligen inte för det är så himla tråkigt, men måste verkligen få det gjort.

Igår släpade vi oss till sist till affären för att storhandla. Hade skjutit upp det bra länge och morgon efter morgon öppnade vi kylskåpet och fann (fortfarande) bara en liten bit ost och ett torrt bröd. Ytterligare en sak som låg lååångt ner på vill göra listan men som var så skönt när det var gjort. Kunde laga god lunch, middag, baka, äta frukt och annat gott. Var det verkligen så himla jobbigt?

Ni kanske känner igen det ni också? Många sådana där vardagssaker som man måste göra var och varannan dag blir tillslut väldigt tråkiga. Diska, laga mat, städa, tvätta och handla är några av mina sådana saker.

Det som gör mig lite frustrerad är dock att det till och med har börjat gå ut över projekt som jag normalt sett tycker är väldigt roliga men nu känns det mest som en börda.

Jag köpte ett album där jag skulle samla minnen av Lilly. Än har jag inte ens lyckats få in en enda sida. Får dåligt samvete och tårar i ögonen när jag bara sitter här på min lilla rumpa och inte egentligen gör något speciellt men inte heller förmår mig att ta tag i det lilla projektet.

Detsamma gäller bakning. Älskar att baka och fick, som lite plåster på såren, nya bakgrejer av min bror med sambo efter förlossningen. Blev jätteglad men har ännu inte lyckats få tummen ur att orka använda sakerna.

Skulle dessutom så gärna ge mig på att börja sy lite små saker. Vi fick en symaskin av min mamma för något år sedan och än så länge har den använts kanske 2 gånger.

Det känns både sorgligt och pinsamt att jag inte har någon energi att vara kreativ och göra saker som jag egentligen tycker är jättekul. Varför är det så svårt att få tummen ur och sätta igång? Det är ju SÅ skönt när man utnyttjar dagarna och SÅ glädjande när projekten väl är gjorda. Skäms på mig!