Ja, kl är 2 och jag kan inte sova. Ingenting verkar direkt hjälpa. Jag låg och vred och vände på mig i säkert en timma innan jag gav upp. Tillslut blev det bara jobbigt att ligga kvar. Det gjorde ont i ryggen.
Har haft en lite småjobbig kväll/natt nu. Jag märker att kroppen arbetar hårt för att återgå till sitt gamla jag. Livmodern håller antagligen på att dra ihop sig igen. Det värker i både livmoder och äggstockar. Känns som i början av graviditeten när det växte. Konstigt att det känns på samma sätt när det krymper. Känns i vilket fall som helst lite sorgligt att graviditeten försvinner mer och mer hela tiden. Önskar nästan att man fått ett ärr eller något som alltid skulle påminna om vad vi gått igenom, påminna om Lilly. Men snart är som sagt alla tecken på att hon någonsin ens existerat borta. Känns riktigt jobbigt!
Usch vännen det lät inte alls roligt =( Hoppas du fick sova några timmar i alla fall..
SvaraRaderaKramar.
Minnet av henne kommer alltid finnas kvar i era hjärtan i alla fall. Även om du rent kroppsligt inte har kvar "tecken" så har ni bilder på det finaste. <3 All styrka till er! Ett efterlängtat och saknat barn är inget man någonsin glömmer men jag kan tänka mig sorgen av att inte ha fysiska påminnelser längre. Det gör att det hela sjunker in mer och mer, på både gott och ont kanske.
SvaraRaderaSkickar en tanke till dig o en kram genom cyberrymden! Jag förlorade ett barn i magen för ett halvår sen, funderar på att tatuera in ett litet hjärta, som påminnelse för det liv som aldrig blev men som var så efterlängtat.
SvaraRaderaKram Linn