Livet är sig inte riktigt likt

Jag försöker tänka positivt och försöker komma tillbaka till gamla vanor, göra roliga saker och låta min tid upptas med sådant jag brukade gilla. Ändå känns det helt omöjligt att komma tillbaka till det som var, för livet är helt enkelt inte riktigt sig likt.

Jag kan inte blunda för det faktum att jag ändå varit gravid och fött en liten liten bebis som tyvärr var för sjuk för att klara sig i den här världen. Flera gånger om dagen kommer tankarna tillbaka på min tid med henne i magen, på förlossningen och sedan när vi fick träffa henne. Tårarna rinner ofta ner för mina kinder och när jag tar upp mobilen för att, åter igen, titta på bilderna så kommer gråten och alla känslorna tillbaka. Vår fina lilla Lilly.

Ibland känns det som att livet bara rullar på för omgivningen, och med rätta. Varför skulle det stanna upp? Men det känns så konstigt med tanke på att hela min värld stannat upp. För min del är allt så annorlunda nu och hur mycket jag än önskar att allt var som vanligt så är det inte så. Vid närmare eftertanke kan jag säga att jag inte ens vill att det ska vara som vanligt. Jag vill aldrig glömma.

Imorgon är det en vecka sedan hon föddes och smärtan är inte ett dugg mindre. Man undrar varför, och jag vet att vi aldrig kommer få något svar på det. Vi är bara en av många som får gå igenom något sådant här. Mitt hjärta går verkligen till alla som kämpar på med liknande sorg. Att mista ett efterlängtat barn, oavsett hur liten eller på vilket sätt det än sker, är aldrig lätt.