För ett par dagar sedan hade det gått 4 veckor. Nu känns det som att vi nått ytterligare en milstolpe, en månad. 31 december 2012 - 31 januari 2013. Låter som att det gått lång tid, ett år ungefär när man skriver ut det så, men bara en ynka månad. Samtidigt känns denna månad som en lång sådan.
Kvällen till ära har jag ätit massa onyttigheter, tittat på film och tyckt lite synd om mig själv. Sedan förlossningen har jag gått upp 4 kg, ett kg i veckan med andra ord. Bara det talar väl för sig självt om hur jag verkligen mått den senaste tiden?
Nu är det inga restriktioner längre angående sex, bad, tamponganvändande eller träning. På måndag sätter jag igång och springer. Nu har jag haft en månad att riktigt gå ner mig i delikatesser och liknande så det är dags att vända cykeln och bli "normal" igen. Vill helst inte ligga på 20 kg övervikt redan innan, om jag nu skulle ha förmånen att någonsin bli gravid igen.
Lyfter på hatten och tackar för mig efter ett, åter igen, underbart positivt inlägg. Suck.
Kramar!
SvaraRaderaDet är okej att inte alltid vara positiv. De flesta människor känner sig negativa oftare än vad de ger sken av. Att visa hur man verkligen känner är att vara äkta. <3
SvaraRaderaDet är bra med en milstolpe. Tycker det är fantastiskt att du/ni kommit så långt. Jag kan inte tänka mig att det varit lätt för dig/er. All lycka till er!
Kramar!
Tack så mycket för allt stöd och pepp genom tiden som varit :)
RaderaHar sagt det förut och jag säger det igen - den styrkan du visar är beundransvärd. Man får gå ner sig, man får skriva av sig, man får ventilera om precis hur nere man mått. Trots att ni upplevt det absolut svåraste man någonsin kan få uppleva så har du inte förlorat din kämpaanda. Jag har nog aldrig "mött" någon som visat prov på sådan styrka som du gör varje dag, varje minut. Att visa sig sårbar är i sig en enorm bedrift. Stor kram <3
SvaraRaderaTack så mycket söta du. Jag har försökt att vara ärlig redan från början när jag startade den här bloggen och känner att det vore fel att ändra på det nu. Mitt hopp, tro och längtan är ändå att en dag få gå ut med glada besked om en ny liten bebis, förhoppningsvis frisk, och fram tills dess antar jag att livet kommer vara lite av en berg och dalbana, vilket antagligen även kommer visa sig på bloggen, eftersom den bygger på mina innersta tankar och känslor. Kram och tack för allt stöd och pepp.
RaderaOch jag längtar tills dagen då du kan gå ut med beskedet om bebis. Finns ingen som är värd det mer än du <3
RaderaTack så mycket :)
RaderaJag har gått ner 4 kg sedan förlossningen jag... Min matlust har varit minimal och jag har fått tvinga i mig maten, men den viktminskningen gör inget för min del då jag har några extrakilon sedan förut som verkligen inte behöver komma tillbaka.
SvaraRaderaKramar