Nu är det hög tid att uppdatera bloggen igen känner jag. Som vanligt har allt fått ligga lite i lä just nu för att orken inte riktigt funnits. Efter senaste ultraljudet kändes allt väldigt tungt och jobbigt och resten av den veckan var det bara vila som fanns på schemat.
Har haft det lite jobbigt med kräkningar och Lergigan comp har funkat sådär. Ungefär hälften av gångerna funkar det och hälften av gångerna kräks jag upp maten som jag äter.
Jag väger fortfarande 2 kg mindre än jag gjorde innan jag blev gravid så kräkningarna gör väl sitt. Men som det är just nu är det inget jag orkar bry mig om. Går graviditeten vägen så får jag väl vara tacksam att jag inte går upp föööör mycket och går graviditeten inte bra får jag väl vara glad att jag åtminstone inte har massa extravikt att gråta över också.
Magen växer på men känner inga fosterrörelser än. Är ju såklart konstant orolig att det ska bero på att hjärtat slutat slå men det kan ju lika gärna bara vara för tidigt för det. Jag njuter åtminstone så gott jag kan åt min lilla kula som jag tycker är så söt. Tacksamt nog har liksom mina lovehandles förflyttat sig och ligger nu på magen istället. Eller tja, de kanske har försvunnit helt för magen är rätt hård. Kärleken säger nästan varje dag att jag känns så smal och inte har mycket att ta i på sidorna och jag ser det också i spegeln. Men det klagar jag inte över. Lovehandles kan jag leva utan ;)
Har fått lite problem med ryggen, jobbigt att sitta och jobbigt att gå. Känns som att jag redan vaggar fram lite för att det ska kännas bekvämt, men jag känner mig så fånig då eftersom magen är så liten så jag försöker gå normalt när jag är ute bland folk.
På fredag ska vi tillbaka till läkaren och göra ett nytt ultraljud för att se om hon fortfarande lever, skönt att få regelbundna kollar samtidigt som det alltid känns som en stor klump i magen innan ultraljudet sätts igång och man ser hjärtat. Varje vecka får jag liksom förbereda mig på dåliga nyheter och det är väldigt påfrestande.
Träffade en annan läkare i morse också och blev sjukskriven till mitten av januari. Blev lite förvånad över att jag blev sjukskriven så länge, hade väl förväntat mig att få typ 2 veckor till bara. Men det kändes skönt. Nu vet jag att jag har tid att slappna av och bara njuta så gott det går av allt. Händer det något tråkigt så får jag ändå tid att sörja och sedan går jag väl tillbaka till jobbet lite tidigare men ändå när jag orkar.
Har haft det lite jobbigt med kräkningar och Lergigan comp har funkat sådär. Ungefär hälften av gångerna funkar det och hälften av gångerna kräks jag upp maten som jag äter.
 |
| Söta bulan i vecka 17 |
Magen växer på men känner inga fosterrörelser än. Är ju såklart konstant orolig att det ska bero på att hjärtat slutat slå men det kan ju lika gärna bara vara för tidigt för det. Jag njuter åtminstone så gott jag kan åt min lilla kula som jag tycker är så söt. Tacksamt nog har liksom mina lovehandles förflyttat sig och ligger nu på magen istället. Eller tja, de kanske har försvunnit helt för magen är rätt hård. Kärleken säger nästan varje dag att jag känns så smal och inte har mycket att ta i på sidorna och jag ser det också i spegeln. Men det klagar jag inte över. Lovehandles kan jag leva utan ;)
Har fått lite problem med ryggen, jobbigt att sitta och jobbigt att gå. Känns som att jag redan vaggar fram lite för att det ska kännas bekvämt, men jag känner mig så fånig då eftersom magen är så liten så jag försöker gå normalt när jag är ute bland folk.
På fredag ska vi tillbaka till läkaren och göra ett nytt ultraljud för att se om hon fortfarande lever, skönt att få regelbundna kollar samtidigt som det alltid känns som en stor klump i magen innan ultraljudet sätts igång och man ser hjärtat. Varje vecka får jag liksom förbereda mig på dåliga nyheter och det är väldigt påfrestande.
Träffade en annan läkare i morse också och blev sjukskriven till mitten av januari. Blev lite förvånad över att jag blev sjukskriven så länge, hade väl förväntat mig att få typ 2 veckor till bara. Men det kändes skönt. Nu vet jag att jag har tid att slappna av och bara njuta så gott det går av allt. Händer det något tråkigt så får jag ändå tid att sörja och sedan går jag väl tillbaka till jobbet lite tidigare men ändå när jag orkar.
Skönt med sjukskrivningen. Jag önskar er all lycka!
SvaraRaderaSå söt mage du fått! Jag känner igen det där med vaggandet... min barnmorska sa åt mig att jag får gå på det sättet när jag känner av foglossningarna som värst. Det dämpar ju lite av smärtan iaf. Trodde alltid förut att vaggandet berodde på att man bara blev stor, men nu förstår jag på ett helt annat sätt.
SvaraRaderaTänker på er lite extra som alltid. Kramar.