Usch, har nästan lite dåligt samvete för att gårdagen blev så himla stressig så jag inte ens hade tid till att känna efter om lillan sparkade eller inte. Gillar inte när det går en hel dag utan att jag känner henne kicka. Kände bara att magen blev hård igår och oftast brukar det sparkas lite efter det, men jag hade liksom inte tid att känna efter.
Jag var iväg hela förmiddagen fram till lunch på ett viktigt ärende och när jag kom hem vid 13.30 var jag vrålhungrig, men Tiger ville verkligen ha uppmärksamhet och leka av sig så jag kunde inte med att sätta honom i andra hand. Så vi lekte någon halvtimma och när jag sedan skulle värma min mat ringde pappa och ville prata en stund. Så runt 14.30 fick jag kasta i mig maten för vid 15 skulle jag ta bussen in till stan för att möta mina två vänner från USA som bara är här på en snabbvisit i ett par dagar.
Lägenheten lämnade jag lite halvt som ett bombnedslag och trots att ryggen skrek åt mig att vila så hade jag liksom inte tid. Och halvspringa till bussen fick jag göra också vilket var mindre behagligt. Fick åter igen dåligt samvete för att jag inte hade tid att tänka på lilla damen i magen utan jag hade en tid att passa som kändes viktigare.
Sedan var det såklart kramkalas och trevligt återseende och vi gick en del på stan, åt mat och köpte riktigt svenskt lösgodis ;) Mmmm. Gott!
När jag och M kom hem vid 20tiden var jag helt färdig. Vi slängde oss i soffan en stund och åt lite godis och tillslut orkade vi inte hålla ögonen öppna utan slumrade gott i sängen.
Men vad dåligt jag sov i natt. Ryggen värkte hela natten och hur jag än låg så gjorde det verkligen ONT. Jag tror att det berodde på att jag var igång så under hela dagen och inte vilade ryggen tillräckligt. För jag kände det när vi gick på stan, hur det värkte i ryggen. Att ligga ner sedan var tydligen inte vad ryggen ville. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få det att funka. Jag känner mig som en gammal tant som knappt kan röra mig utan att få krämpor. Hade en varm vetekudde vid middagsbordet här om dagen och det tyckte jag var skönt. Men det klan man liksom inte ha jämt, särskilt inte om man är ute och går eller liknande och inte heller på natten, för den svalnar ju efter ett tag.
Hur som helst, idag känns också som en stressig dag och jag känner mig redan nu slut.
Vi ska ha tvättid om en stund, sedan måste jag röja upp här i lägenheten, dammsuga, försöka fixa avloppet i badkaret som pluggat igen (antagligen massa hår), duscha, handla middagsmat, BAKA LUSSEBULLAR (för det har jag lovat mig själv att göra de senaste 2 veckorna och aldrig blir det av), laga middag och sedan ha middagsbjudning för våra vänner på besök och sedan ikväll ska vi 4 gå på ishockey. Så det känns som att jag har massa saker att göra och det känns extra viktigt att vara en god värdinna nu när man har så långväga gäster som kommit hit bara för oss.
Sedan kan jag ju också bekänna att inte en enda julklapp är inhandlad. Även här har jag försökt att komma in till stan i någon vecka för att åtminstone påbörja shoppingen men saker har kommit i mellan och nu står jag här, endast några få dagar kvar och ihjälstressad för allt som ska göras. Några julkort blev det aldrig detta året vilket också känns trist men det var helt enkelt inte vår prio 1 och jag hann inte.
Tacksamt nog så vill M bara ha kläder i julklapp och ekonomisk som han är så tyckte han att jag inte skulle köpa det till honom utan bara ge honom pengar så att han kan köpa det under mellandagsrean. Och hur tråkigt det än må kännas att inte ge honom någonting så kan jag samtidigt tycka att det är jättebra att han inte är så fixerat vid klappar den 24. Är det kläder han vill ha så ska han få kläder, några dagar senare :) På så vis slipper jag både stressa och leta någonting till honom och dessutom blir det billigare. BRA!
Wow, varför blir det alltid såhär innan jul? Stressigt med klappar, julmat/bak som ska fixas, julstämning som inte riktigt infunnit sig, en vilja om att pynta, pyssla och fixa mysigt som aldrig riktigt blir som man tänkt sig. Jag kan nästan skratta lite när jag tänker på det för såhär blir det varje år för mig. Jag tror väl att jag har massa tid när december väl börjar och sedan inser jag veckan innan julafton att dagarna går så FORT och jag skulle jag avverkat massa saker redan innan andra advent!
Nåväl, nu får jag sluta skriva av mig om min stress och ta tag i dagen istället, för annars blir det väl bara ännu stressigare ;)
Jag var iväg hela förmiddagen fram till lunch på ett viktigt ärende och när jag kom hem vid 13.30 var jag vrålhungrig, men Tiger ville verkligen ha uppmärksamhet och leka av sig så jag kunde inte med att sätta honom i andra hand. Så vi lekte någon halvtimma och när jag sedan skulle värma min mat ringde pappa och ville prata en stund. Så runt 14.30 fick jag kasta i mig maten för vid 15 skulle jag ta bussen in till stan för att möta mina två vänner från USA som bara är här på en snabbvisit i ett par dagar.
Lägenheten lämnade jag lite halvt som ett bombnedslag och trots att ryggen skrek åt mig att vila så hade jag liksom inte tid. Och halvspringa till bussen fick jag göra också vilket var mindre behagligt. Fick åter igen dåligt samvete för att jag inte hade tid att tänka på lilla damen i magen utan jag hade en tid att passa som kändes viktigare.
Sedan var det såklart kramkalas och trevligt återseende och vi gick en del på stan, åt mat och köpte riktigt svenskt lösgodis ;) Mmmm. Gott!
När jag och M kom hem vid 20tiden var jag helt färdig. Vi slängde oss i soffan en stund och åt lite godis och tillslut orkade vi inte hålla ögonen öppna utan slumrade gott i sängen.
Men vad dåligt jag sov i natt. Ryggen värkte hela natten och hur jag än låg så gjorde det verkligen ONT. Jag tror att det berodde på att jag var igång så under hela dagen och inte vilade ryggen tillräckligt. För jag kände det när vi gick på stan, hur det värkte i ryggen. Att ligga ner sedan var tydligen inte vad ryggen ville. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få det att funka. Jag känner mig som en gammal tant som knappt kan röra mig utan att få krämpor. Hade en varm vetekudde vid middagsbordet här om dagen och det tyckte jag var skönt. Men det klan man liksom inte ha jämt, särskilt inte om man är ute och går eller liknande och inte heller på natten, för den svalnar ju efter ett tag.
Hur som helst, idag känns också som en stressig dag och jag känner mig redan nu slut.
Vi ska ha tvättid om en stund, sedan måste jag röja upp här i lägenheten, dammsuga, försöka fixa avloppet i badkaret som pluggat igen (antagligen massa hår), duscha, handla middagsmat, BAKA LUSSEBULLAR (för det har jag lovat mig själv att göra de senaste 2 veckorna och aldrig blir det av), laga middag och sedan ha middagsbjudning för våra vänner på besök och sedan ikväll ska vi 4 gå på ishockey. Så det känns som att jag har massa saker att göra och det känns extra viktigt att vara en god värdinna nu när man har så långväga gäster som kommit hit bara för oss.
Sedan kan jag ju också bekänna att inte en enda julklapp är inhandlad. Även här har jag försökt att komma in till stan i någon vecka för att åtminstone påbörja shoppingen men saker har kommit i mellan och nu står jag här, endast några få dagar kvar och ihjälstressad för allt som ska göras. Några julkort blev det aldrig detta året vilket också känns trist men det var helt enkelt inte vår prio 1 och jag hann inte.
Tacksamt nog så vill M bara ha kläder i julklapp och ekonomisk som han är så tyckte han att jag inte skulle köpa det till honom utan bara ge honom pengar så att han kan köpa det under mellandagsrean. Och hur tråkigt det än må kännas att inte ge honom någonting så kan jag samtidigt tycka att det är jättebra att han inte är så fixerat vid klappar den 24. Är det kläder han vill ha så ska han få kläder, några dagar senare :) På så vis slipper jag både stressa och leta någonting till honom och dessutom blir det billigare. BRA!
Wow, varför blir det alltid såhär innan jul? Stressigt med klappar, julmat/bak som ska fixas, julstämning som inte riktigt infunnit sig, en vilja om att pynta, pyssla och fixa mysigt som aldrig riktigt blir som man tänkt sig. Jag kan nästan skratta lite när jag tänker på det för såhär blir det varje år för mig. Jag tror väl att jag har massa tid när december väl börjar och sedan inser jag veckan innan julafton att dagarna går så FORT och jag skulle jag avverkat massa saker redan innan andra advent!
Nåväl, nu får jag sluta skriva av mig om min stress och ta tag i dagen istället, för annars blir det väl bara ännu stressigare ;)
Lycka till med att få allt gjort. Jag hoppas du får det lugnt och fint på jul åtminstone :)
SvaraRadera