Hej

måndag 10 december 2012

Små glädjestunder

Ja, i den här svåra stund som vi ändå har just nu så gäller det att verkligen försöka finna lite glädje. Just det lilla som faktiskt lyser upp vardagen och gör det värt att orka kämpa och det som gör att man orkar med dagarna.

Igår mådde jag verkligen dåligt (hade sovit jättekasst och det visade sig tydligt med kräkningar, huvudvärk och trötthet). Vi skulle egentligen tagit oss iväg till kyrkan på förmiddagen men icke, det blev till att stanna hemma och ta det lugnt.

Vi fick ett litet infall att göra om här hemma så det gjorde vi. Det blev som ett helt nytt vardagsrum och även nytt i sovrummet. Vi blev SÅ nöjda med hur ommöbleringen blev. Det kändes verkligen som ett helt nytt hem, fridfullt på ett helt annat sätt och verkligen mysigt. Det kändes mycket mer som trivsel och "hemma" på något sätt. Och vi som ett bra tag velat flytta här ifrån kände att det inte var lika bråttom. Kan inte riktigt förstå att vi inte gjort det här tidigare :)

Vår Tiger som växer så det knakar
I morse vaknade jag också tidigt, runt 5, och gick upp för att kissa. Då kom vår lilla Tiger springandes (han blir alltid lika glad när man kommer upp på morgonen) och ville gosa. Generellt sätt får han inte vara i sovrummet på natten för då busar han bara och "attackerar" täcket när vi rör på oss. Men i morse var han så go så jag kunde helt enkelt inte riktigt med att stänga ute honom när jag gick tillbaka och la mig. Han fick följa med och han stortrivdes. Han la sig nära mig så att jag kunde känna hans hjärtslag och han mina. Det var så gosigt med en liten mjuk hårboll tätt intill. Där låg vi och gosade i ca en timma innan han blev lekfull igen och fick gå ut ;)

När Tiger hade gått ut så kände jag hur bebisen hade ett riktigt gympapass i magen. Det kom flera små lätta kickar som inte gick att ta miste på. Det var som att hela magen hoppade till (kändes det som). Så jag väckte Mattias och ville att han också skulle få känna och där låg vi och försökte känna lillans sparkar. Han tyckte att han kunde känna något, men det var så otydligt för honom så han var inte säker på om det var en kick eller hans egen puls, he he.

Hoppas snart att sparkarna blir lite starkare så att han också verkligen får känna. Vill så gärna att han också ska känna nu, om något hemskt skulle hända. Det känns viktigt.

Jag tror att det är viktigt att försöka fokusera på de här små sakerna i tillvaron som ändå skänker stor glädje och tillfredsställelse. När mycket runt omkring känns jobbigt så försöker åtminstone jag fokusera på det lilla trevliga man kan uppleva och det gör det lättare att orka fortsätta kämpa.

1 kommentar:

  1. Du skriver så fint och jag beundrar din styrka så mycket. Det är helt magiskt att få känna de små rörelserna. Tänker på er <3

    SvaraRadera