Nu då?

Har suttit här hela morgonen och funderat lite på vad som komma skall.

Igår efter ultraljudet så var jag så ledsen och kände mig så förvirrad och dessutom visste jag att läkaren var sen och lite stressad till nästa patient. Därför sa vi helt enkelt att vi ville åka hem och fundera ett litet tag på vad vi ville göra. Sedan fick vi en tid till ett nytt ultraljud den 27 december och sedan fick vi gå hem. Eller hem och hem blev det egentligen inte heller. M var tvungen att åka till skolan då det är sista veckan innan jullovet nu och han har MASSA saker att göra och jag var tvungen att åka till körskolan (ja visst, ännu ett oavslutat kapitel det där med att ta körkort, pust och stön) för att jag redan var inbokad på 4 h lång riskutbildning som skulle ha avbokats senast dagen innan. Jag grät på bussen på väg dit och torkade mina sista tårar precis utanför lokalen och fick helt enkelt bara förtränga alla känslor i de 4,5 h det tog innan allt var klart. När jag kom hem var jag helt färdig och hade nog kunnat somna bums, trots att klockan bara var ca 18.

Ändå var vi tvungna att sätta oss ner i soffan och gå igenom hur vi kände och vad vi ville göra. Det tog väl inte många minuter för oss att besluta att ett avbrytande var mest lämpligt i den här situationen. Nu fanns det ju inget hopp kvar och således heller ingen direkt anledning att fortsätta graviditeten. Det var vad vi båda kände och att få gå vidare känns lockande för oss nu.

Nu vet jag dock inte riktigt vad vi ska göra. Idag är fredag, sedan helg och julafton kommer på måndag. Nästa vecka är full med röda dagar och sedan är det nyårsafton måndagen därpå. Vad gäller ett avbrytande efter 18 fullgångna veckor så måste man få godkännande från socialstyrelsen (vilket aldrig brukar vara något problem när det gäller sådana här saker) och det har jag ingen aning om hur man får. Antar att man får skicka in något papper? Kanske gör sjukvården det? Sedan måste det väl behandlas, godkännas och sedan är det väl fritt fram att påbörja. Eftersom vår lilla fortfarande lever i magen kommer vi ju först behöva ta någon tablett som stannar av moderkakans funktion vilket gör att hjärtat slutar slå (tycker det känns helt fruktansvärt att göra såhär. Undrar om det känns som att kvävas för henne? Inget syre, ingen näring.) och sedan vad jag kunnat läsa mig till så får man sedan läggas in 2 dygn senare för att sätta igång värkarbetet.

Jag är idag i v 19+2 och sista dagen för att få avbryta en graviditet är v 22+0. Det är 19 dagar dit. Varav de kommande 10 dagarna känns helt hysteriska med tanke på hela julhelgen och nyårshelgen. Den 3 januari åker M bort till den 5. Sedan är det bara 4 dagar kvar. Hur ska detta gå? När ska det bli av? Ska vi behöva vänta tills in i det sista med att avbryta? Eller kommer det ska där i mellandagarna över helgen trots allt? Eller dagen efter nyårsafton?

Jag känner mig så ensam och utlämnad i det här. Jag har inte fått ett enda telefonnummer till någon att ringa om jag har frågor. Jag har inte ens fått någon information av sjukvården hur det går till och vad VI behöver göra. (ja, okej, lite information har jag fått. Men det var ju från kuratorn efter att jag sagt att jag ville ha information. Typ 2 veckor sedan)

Jag önskar att det fanns någon avdelning eller person som jag kunde ringa redan nu och säga att vi vill avbryta så jag slipper vänta tills den 27 december med att påbörja processen. Tycker faktiskt att det är lite dåligt med stödet/informationen. Hur ska jag kunna veta hur det går till eller vad som förväntas och var jag ska vända mig? Och normalt sätt kanske det inte hade känts som ett jättejobbigt problem men nu har jag liksom ingen ork att ringa runt till olika avdelningar på sjukhuset och höra mig för angående mina frågor.

 För min del kunde jag nästan lika väl föda på julafton för jul är ju ändå helt förstörd för mig/oss. Ser INGEN glädje i att behöva leta julklappar idag, sätta på glada minen på måndag och frossa i massa mat, lekar, klappar och vitsar. I år är det ingen glädjefull jul. Men jag antar att man inte kommer undan!