Tänk vad tiden springer iväg. Vi är redan några dagar in i vecka 16 och nu mina vänner händer det grejer.
Magen har spänt utåt i över en vecka nu och det har blivit så mycket så att jag nog skulle vilja påstå att det är mer än bara fett på magen. Jag sitter stolt och klappar min lilla kula som övergått från löst fett till en mer hård bula. Det känns tydligt också att det finns något mer än bara den vanliga magen där nu. Det är betydligt mer obekvämt att ha saker på magen som spänner och jag har redan svårt att hitta en bra position i sängen som gör att jag inte tycker att det trycker för mycket på magen, därav mina fortsatta sömnproblem. Att ligga på mage funkar absolut inte, det är fruktansvärt obekvämt. Att ligga på rygg funkar inte heller för då mår jag illa. Så sidorna får det bli, vilket ifs är skönast, men ibland tycker jag det trycker för mycket att ligga på sidan, så då är det svårt.
Jag tycker att jag har känt mycket mer som händer inne i magen nu också. Jag vet inte om det är gaser och sådant som spökar eller om det faktiskt är små fosterrörelser som kommer då och då. Än så länge är det åtminstone inte så påtagligt så att jag kan säga att jag vet vad det är. Det känns mest konstigt.
Illamåendet har blivit lite bättre faktiskt, utan medicin tom (har inte hunnit hämta ut dem än) men fortfarande kommer det en spya då och då, usch!
I övrigt är det ju den ständiga oron som upptar mitt sinne. Jag oroar mig fruktansvärt för att lilla hjärtat inte ska slå när vi ska på ultraljud på torsdag. Jag oroar mig för att det ska se värre ut och att vi på ett eller annat sätt ska få hemska besked. Försöker att inte tänka på det men det är svårt. Känns så himla tråkigt att inte våga planera någonting. Vill ju verkligen kolla på barnvagn, köpa kläder och kolla vagga, skötbord, babyskydd osv. Men vågar man?
 |
| Lite suddig vecka 16 |
Jag tycker att jag har känt mycket mer som händer inne i magen nu också. Jag vet inte om det är gaser och sådant som spökar eller om det faktiskt är små fosterrörelser som kommer då och då. Än så länge är det åtminstone inte så påtagligt så att jag kan säga att jag vet vad det är. Det känns mest konstigt.
Illamåendet har blivit lite bättre faktiskt, utan medicin tom (har inte hunnit hämta ut dem än) men fortfarande kommer det en spya då och då, usch!
I övrigt är det ju den ständiga oron som upptar mitt sinne. Jag oroar mig fruktansvärt för att lilla hjärtat inte ska slå när vi ska på ultraljud på torsdag. Jag oroar mig för att det ska se värre ut och att vi på ett eller annat sätt ska få hemska besked. Försöker att inte tänka på det men det är svårt. Känns så himla tråkigt att inte våga planera någonting. Vill ju verkligen kolla på barnvagn, köpa kläder och kolla vagga, skötbord, babyskydd osv. Men vågar man?
Jag vet att det inte går att jämföra men jag valde att handla tidigt. Även om jag fick mycket kommentarer om allt som kunde gå fel. Jag valde att tro att det skulle gå bra och vill gärna försöka njuta utav graviditeten.
SvaraRaderaVi gjorde "allt" tidigt trots att vi fick en massa kommentarer och åsikter om det, men det var ett beslut vi tog gemensamt. Gick ut tidigt med beskedet, köpte vagn, planerade namn etc. Vi har en väninna som i somras förlorade sin älskade son vid förlossningen efter en normal graviditet och än idag vet ingen vad som orsakade det, så visst kan det gå fel, men vi ville försöka njuta ändå.
SvaraRaderaSorgen över ett eventuellt missfall eller bortgång skulle för oss inte bli värre bara för att vi köpt saker till bebisen.
Ska tänka på er lite extra på torsdag <3
Kramar.
Vi köpte allt rätt sent förra gången, vagnen tror jag vi köpte i vecka 25 nån gång och vi köpte grejer som spjälsäng och sådant senare. Inte jättemycket för att vi var nojiga (men lite) men också för att det skulle vara bökigt att ha det hemma så länge :-)
SvaraRaderaKika hur mycket du vill, du kan inte jinxa något!! Och det är ju roligt att drömma om bebisen.
Håller tummarna för nästa ultraljud!
Håller tummarna för er imorgon! :)
SvaraRaderaElin