Kämpar på

Det har varit ett par riktigt jobbiga dagar med gråt och stor oro. Försökte ta mig upp till jobbet i måndags morse men jag kom inte långt innan extrema kräkningar började. Var sedan fruktansvärt dålig hela dagen och fick inte i mig mer än en tafatt liten smörgås med smör. Märkte att detta extrema illamående var i direkt relation till att jag sovit för lite och kände direkt att detta inte funkar. Jag arbetar ju oregelbundna arbetstider vilket innebär både sena kvällar, tidiga morgnar, helger och långa dagar.

Det har varit rätt kämpigt de senaste veckorna att jobba trots att jag inte hade fått dåligt besked och så. Jag var otroligt trött och kämpade mycket för att orka hålla mig vaken på jobbet. Den senaste veckan när jag väntade på besked var nästan outhärdlig. Jag mådde skit, rent ut sagt, av att vara på jobbet men försökte kämpa på så långt jag orkade.

Jag hade tänkt försöka kämpa även efter beslutet eftersom läkaren sa att jag kunde gå och jobba, om jag orkade. Men i måndags sa verkligen hela min kropp ifrån. Så dåligt som jag mådde har jag typ aldrig mått. Jag skakade i hela kroppen, grät, var superynklig, kunde knappt röra mig och fick inte i mig någonting. Sov från och till hela dagen och orkade INGENTING, inte ens ha på Tvn.

Så jag ringde helt enkelt in till jobbet och berättade om det jobbiga beskedet och sa att jag skulle vara hemma denna veckan och sedan försöka få till en sjukskrivning för jag inte orkar just nu.

Aldrig trodde jag att jag skulle bli såhär påverkad både fysiskt och psykiskt. Jag känner att det enda jag behöver just nu är att få vila. Tanken på att slita sig upp till jobbet och träffa massa folk och vara borta långa dagar får mig att börja gråta. Min kropp stänger liksom av. Den vill inte mer just nu. Tanken på att behöva gå tillbaka till jobbet nästa vecka får mig att må riktigt dåligt och jag försöker nu för fulla muggar få till en sjukskrivning. Lättare sagt än gjort.

Jag har aldrig sjukskrivit mig förut såhär så jag har i princip ingen aning om hur det går till. Har förstått att det är läkare som måste sjukskriva en. Jag känner mig bara så förvirrad för det känns som att jag är mitt emellan. Vet inte riktigt VEM jag ska vända mig till för att få svar på frågor eller vem som ska ta hand om mig. Min läkare på sjukhuset och jag ska träffa igen har jag inget nummer till och när jag ringer till mottagningen där han jobbar så får jag inget svar utan de hänvisar bara till MVC.

Min barnmorska på MVC svarar inte heller i telefonen men nu skickade jag ett mail till henne och frågade om hon kan hjälpa mig. De har ju läkare på MVC också.

I "värsta" fall får jag väl kanske vända mig till vårdcentralen men jag är lite orolig att de inte ska förstå. Tänk om man träffar en läkare där som aldrig har jobbat med det här och som kanske inte förstår allvaret i syndromet och den stora risken att hon inte klarar sig. Tänk om den läkaren INTE är villig att sjukskriva mig. Bara tanken får mig nästan att må dåligt. Usch, vad jobbigt det här är...