Berättat för min familj

Ja, igår var dagen som jag gått och varit otroligt nervös inför de senaste veckorna. Har varken haft lust eller ork att berätta om vad vi går igenom just nu, men trots detta visste jag att det verkligen började bli dags.

Igår ringde mamma så jag sa helt enkelt rätt ut i telefonen som det var. Att jag var sjukskriven lite nu p.g.a att jag är gravid med komplikationer. Att vi väntar en liten flicka med Turners syndrom och vi vet inte om hon klarar sig eller ej.

Hon tog det bra ändå, sa typ "vad jobbigt för er, så tråkigt" osv. Pappa kom precis in genom dörren när vi pratat klart så hon skulle prata med honom också.

Trots att det kändes jobbigt att säga det så är jag glad att det blev sagt igår. Nu slipper jag vara orolig över det och jag kan vara ärlig och säga när jag mår bra och inte. Dessutom börjar det bli jobbigt att hålla in magen så det är skönt att slippa tänka på sådant också.