Tänk att jag kommit såhär långt nu. Andra trimestern, 4e graviditetsmånaden, vecka 13.
Det är ju nu man ska må som bäst och vara som lyckligast när missfallsrisken äntligen minskat drastiskt. Istället går jag och känner mig ständigt nedstämd och ledsen, orolig för framtiden och funderar på hur jag ska behöva berätta om det här för jobbet osv.
Känner att jag måste få mer information, SNART, kring hur illa det verkligen är. Om det finns chans till liv och förbättring eller om det är helt kört. Till råga på allt så har magen kommit igång och börjat puta ordentligt nu, så himla typiskt. Nu, när jag absolut inte vill ha frågor om jag är gravid eller liknande. Vet inte riktigt vad jag ska säga? "Ja, men bebisen kommer dö", "Ja, men bebisen är handikappad" eller "Ja, eller nja, eller nej... eller jo, fast kanske inte så mycket längre till?"
Usch... Vill bara få snabba besked.
Jag och kärleken var på en promenad i morse i frostkylan och pratade om VAD vi ska göra om dittan eller dattan sägs på ultraljudet. Vi är nog rätt överens även om inget val känns lätt. Just nu känns det nog ändå som det värsta om bebisen inte kommer kunna överleva över huvud taget.
 |
| Magen som växer, v 13 |
Känner att jag måste få mer information, SNART, kring hur illa det verkligen är. Om det finns chans till liv och förbättring eller om det är helt kört. Till råga på allt så har magen kommit igång och börjat puta ordentligt nu, så himla typiskt. Nu, när jag absolut inte vill ha frågor om jag är gravid eller liknande. Vet inte riktigt vad jag ska säga? "Ja, men bebisen kommer dö", "Ja, men bebisen är handikappad" eller "Ja, eller nja, eller nej... eller jo, fast kanske inte så mycket längre till?"
Usch... Vill bara få snabba besked.
Jag och kärleken var på en promenad i morse i frostkylan och pratade om VAD vi ska göra om dittan eller dattan sägs på ultraljudet. Vi är nog rätt överens även om inget val känns lätt. Just nu känns det nog ändå som det värsta om bebisen inte kommer kunna överleva över huvud taget.
Stor styrkekram!
SvaraRaderaFörstår att det är jobbigt med ovissheten... Jag hoppas det ser bättre ut på tisdag för er :) du kommer bli en toppenmamma, när det än sker!
/Elin
Usch, förstår verkligen att tankarna går åt alla håll. Fick du ingen information vid ultraljudet? Tycker du ska ringa din bm och be henne förklara eller om hon inte kan så måste hon se till att nån som kan förklara vad det är ringer upp!!
SvaraRaderaKram
Helena
Jag fick den lilla informationen som hon kunde se men hon sa att man nästan aldrig brukar kunna säga exakt vad felet är sådär vid en första undersökning. Fick kontakt av min egen BM idag som inte visste så mycket heller då hon antagligen inte har sett ultraljudsbilderna. Imorgon ska jag ju få träffa en läkare på min MVC och det känns skönt. Han/hon kommer nog kunna säga lite mer.
Radera