Ja, idag har jag verkligen varit som i en dimma. Jag har varvat mat med sömn och gråt. Det har inte funnits någonting annat som jag orkat eller velat göra.
Igår eftermiddag ringde barnmorskan upp från ultraljudskliniken och hon hade tydligen fått tag på min MVC. Jag fick en "akuttid" dit på tisdag morgon. Känns som en evighet tills dess. Där görs väl ett nytt ultraljud och sedan blir det väl tal om någon typ av abort eller vad man nu räknar detta som?
Jag vet inte alls hur jag ska ställa mig till detta. Normalt sett är jag emot abort men jag kan tycka att det är okej i vissa fall:
1. Om barnet blivit till p.g.a våldtäkt eller incest.
2. Om mammans hälsa är i fara.
3. Om barnet har så svåra defekter så att det inte kommer överleva födseln.
I vårt fall gäller det ju möjligtvis nr 3. Men än så länge tycker jag att vi fått så lite information så det är svårt att avgöra om vi ens faller in i den kategorin.
Kommer barnet kunna överleva, även om det är svårt handikappat, så kommer vi nog behålla det. Givetvis är det inget man önskar, att få ett handikappat barn, och inget man direkt räknar med heller då man blir gravid. Samtidigt har vi ju alltid varit medvetna om att det KAN bli så och då vill vi ta vårt ansvar som föräldrar. Är det ett livsdugligt barn så är det ett barn som vi kommer älska och ta hand om så gott det bara går.
Det känns fruktansvärt att behöva "leka Gud" och välja liv eller död för någon. Igår på ultraljudet såg vi trots allt ett litet hjärta som slog för fullt och armar och ben som rörde sig. Hur skulle jag kunna välja att ta död på mitt eget barn?
Igår eftermiddag ringde barnmorskan upp från ultraljudskliniken och hon hade tydligen fått tag på min MVC. Jag fick en "akuttid" dit på tisdag morgon. Känns som en evighet tills dess. Där görs väl ett nytt ultraljud och sedan blir det väl tal om någon typ av abort eller vad man nu räknar detta som?
Jag vet inte alls hur jag ska ställa mig till detta. Normalt sett är jag emot abort men jag kan tycka att det är okej i vissa fall:
1. Om barnet blivit till p.g.a våldtäkt eller incest.
2. Om mammans hälsa är i fara.
3. Om barnet har så svåra defekter så att det inte kommer överleva födseln.
I vårt fall gäller det ju möjligtvis nr 3. Men än så länge tycker jag att vi fått så lite information så det är svårt att avgöra om vi ens faller in i den kategorin.
Kommer barnet kunna överleva, även om det är svårt handikappat, så kommer vi nog behålla det. Givetvis är det inget man önskar, att få ett handikappat barn, och inget man direkt räknar med heller då man blir gravid. Samtidigt har vi ju alltid varit medvetna om att det KAN bli så och då vill vi ta vårt ansvar som föräldrar. Är det ett livsdugligt barn så är det ett barn som vi kommer älska och ta hand om så gott det bara går.
Det känns fruktansvärt att behöva "leka Gud" och välja liv eller död för någon. Igår på ultraljudet såg vi trots allt ett litet hjärta som slog för fullt och armar och ben som rörde sig. Hur skulle jag kunna välja att ta död på mitt eget barn?
*kramar om* <3
SvaraRaderaJag vill inte få upp dina förhoppningar men har du läst något om hygrom på nätet? Det är inte världens bästa källa alltid men det ger ändå vissa indikationer på att det nödvändigtvis inte innebär att barnet inte kan klara sig. Det är jätte svårt att säga hur det är i ert fall och bör undersökas närmare egentligen. Tycker det är lite konstigt av barnmorskan du har att inte förklara närmare och att du inte får ta ytterligare en koll om två veckor för att se om det blivit värre/bättre. Jag tycker du ska stå på dig och se till att du får prata med någon som verkligen är kunnig och villig att ge dig all information för att ni ska kunna ta rätt beslut för både er och barnet. Styrkekramar! <3
SvaraRadera