Barnmorskan från min MVC ringde för en liten stund sedan och hade nyss fått reda på vad som hänt. Hon var väldigt gullig och frågade hur jag mådde och vad jag hade fått veta och berättade lite vad som händer härnäst.
Imorgon bitti ska jag få träffa en läkare som gör ett nytt ultraljud och sedan har de även skickat en remiss för ett fostervattensprov. Dock vet man inte än när det kommer att ske. Vi får helt enkelt ta en dag i taget just nu och se vad som sägs imorgon.
Barnmorskan sa även att det är antagligen så att om man såg på ultraljudet i fredags att det var så illa som hon sa så blir det nog ett avbrytande av graviditeten. Antingen om det sätter igång naturligt eller om man får hjälpa till lite på traven.
Min röst höll ungefär i 1 sek i telefonen. Så fort hon berättade vem det var så började jag gråta. Allt som påminner om detta får mig att börja gråta direkt. Hon undrade om jag skulle till jobbet och det skulle jag men hon föreslog att jag kanske skulle vara hemma i några dagar om jag inte kände mig i form.
Och jag känner mig verkligen inte i form. Jag har gråtit hela helgen och legat och sovit och bara tittat på film. Har gått ut på en liten promenad och that's it. Har inte orkat göra något annat. Kände nästan ångest för att gå till jobbet idag så när hon föreslog att jag skulle vara hemma så kändes det som en befrielse.
Satt ett par minuter med telefonen i handen och bara grät innan jag ringde jobbet.
Kunde dock vara ärlig och bara säga sanningen, då alla vet att jag är gravid, så jag snyftade lite i telefonen och hon förstod och tröstade lite. Jag blir hemma idag och imorgon, för jag vet att jag aldrig kommer klara av att jobba efter ultraljudet imorgon. Sedan, beroende på vad de säger så kanske jag jobbar på onsdag, eller är hemma lite till.
Som "tur" är så brukar rykten sprida sig snabbt på jobbet så nu slipper jag förhoppningsvis berätta för alla om det här utan när jag kommer tillbaka så kommer alla bara veta. Känns skönt. Kommer bara börja gråta om jag ska berätta och det känns så märkligt att gråta så på jobbet!
Imorgon bitti ska jag få träffa en läkare som gör ett nytt ultraljud och sedan har de även skickat en remiss för ett fostervattensprov. Dock vet man inte än när det kommer att ske. Vi får helt enkelt ta en dag i taget just nu och se vad som sägs imorgon.
Barnmorskan sa även att det är antagligen så att om man såg på ultraljudet i fredags att det var så illa som hon sa så blir det nog ett avbrytande av graviditeten. Antingen om det sätter igång naturligt eller om man får hjälpa till lite på traven.
Min röst höll ungefär i 1 sek i telefonen. Så fort hon berättade vem det var så började jag gråta. Allt som påminner om detta får mig att börja gråta direkt. Hon undrade om jag skulle till jobbet och det skulle jag men hon föreslog att jag kanske skulle vara hemma i några dagar om jag inte kände mig i form.
Och jag känner mig verkligen inte i form. Jag har gråtit hela helgen och legat och sovit och bara tittat på film. Har gått ut på en liten promenad och that's it. Har inte orkat göra något annat. Kände nästan ångest för att gå till jobbet idag så när hon föreslog att jag skulle vara hemma så kändes det som en befrielse.
Satt ett par minuter med telefonen i handen och bara grät innan jag ringde jobbet.
Kunde dock vara ärlig och bara säga sanningen, då alla vet att jag är gravid, så jag snyftade lite i telefonen och hon förstod och tröstade lite. Jag blir hemma idag och imorgon, för jag vet att jag aldrig kommer klara av att jobba efter ultraljudet imorgon. Sedan, beroende på vad de säger så kanske jag jobbar på onsdag, eller är hemma lite till.
Som "tur" är så brukar rykten sprida sig snabbt på jobbet så nu slipper jag förhoppningsvis berätta för alla om det här utan när jag kommer tillbaka så kommer alla bara veta. Känns skönt. Kommer bara börja gråta om jag ska berätta och det känns så märkligt att gråta så på jobbet!
Det skär i hjärtat när jag läser hur du mår.. Jag känner inte dig, men önskade att det funnits något som kunde trösta. Allt jag kan göra är att fortsätta skicka styrkekramar. Tänker på er!
SvaraRaderaUsch, jag lider verkligen med dig! Hoppas på det bästa imorgon.
SvaraRaderaMegastor styrkekram till dig, vännen <3
Elin
Vad skönt att ni ändå får komma på ultraljud imorgon, få träffa läkare och förhoppningsvis få lite mer klarhet vad det är som händer. Fostervattensprov ger ju (ofta) mycket svar det också. Håller alla fingrar och tår jag har att det ska gå bra för er! <3
SvaraRaderaStor kram till dig, så hemskt att behöva gå igenom detta!! Tänker på dig imorgon!
SvaraRaderaHelena