Hej

söndag 14 oktober 2012

Vecka 11

Lilla magen i v 11
Tack alla härliga läsare för era kommentarer, det uppskattas mycket och jag försöker svara så gått det går i mån av tid. Men fortsätt gärna kommentera även om jag inte svarar på allt, jag uppskattar att höra era åsikter och råd.

Så, då var det söndag igen och idag gick jag in i vecka 11. Otroligt vad tiden tickar på. Bebisen räknas numera som ett foster och inte embryo. Bara en ynka vecka kvar tills jag går in i vecka 12 och bara två ynka veckor kvar tills jag har passerat de kritiska veckorna. Känns som att dessa två veckor kommer gå snabbt.

Men, man ska väl inte heller ropa hej innan man kommer över bäcken. Mycket kan ju trots allt hända under två veckor. Så jag ska fortfarande hålla andan i 14 dagar till och sedan ska jag faktiskt verkligen pusta ut och verkligen börja tänka att vi faktiskt ska få barn... i maj.

jag har känt mig väldigt o-gravid de senaste dagarna, inte mycket till symtom och annat, så det känns lite märkligt och man blir givetvis orolig. Men jag ska försöka att inte oroa mig ändå, det hjälper inte. Funderar fortfarande på om jag ska göra det där UL eller ej. Kärleken tycker att det är 600 onödiga kr men jag tycker att det är skönt att få se att hjärtat fortfarande slår och att bebisen har växt. Vi får väl se hur vi gör till slut.

Bjuder på en magbild igen. Tänkte att jag ska försöka lägga ut en varje vecka nu framöver och se om man ser någon skillnad. Nu vet jag inte om det hänt så mycket så än så länge kan jag ta kort på mig själv, så när magen inte får plats på bilden har jag ju mitt bevis på att jag blivit en fin liten tjockis :)

2 kommentarer:

  1. När jag har känt så har jag alltid fått komma till barnmorskan och så har hon svept dopplern över magen så jag har fått höra hjärtat.

    SvaraRadera

  2. Jag gick in i v. 11 i fredags =) (Enligt BM:s beräkningar)

    Vi gjorde tidigt UL i vecka 9 och det var helt klart värt de 600 kr. BM hade lite svårt att hitta bebisen först och då blev man liiiite orolig, men sen gick hon in vaginalt istället och med en gång hittade hon det lilla livet och jag såg hjärtat slå. Bebisen vinkade faktiskt till oss! =)

    Nästan all min oro försvann. Vårt RUL kommer inte ske förrän v. 18 så det kändes skönt att veta att det verkligen fanns något där...

    SvaraRadera