Hur ska man berätta för familj och vänner om lilla miraklet?
Nu börjar det ju närma sig veckan som vi ville passera innan vi berättar om bebisen för släkt och vänner. Några utav mina nära vänner vet redan och jag bara sa det rakt ut. Men när det kommer till mig egen familj känns det lite mer komplicerat och jag tycker det känns jättejobbigt att sitta ner, öga mot öga och bara säga det. Känns rätt obekvämt och jag ser inte alls fram emot det.
Hur berättade ni för era familjer och vänner? Hur reagerade de?
Nu börjar det ju närma sig veckan som vi ville passera innan vi berättar om bebisen för släkt och vänner. Några utav mina nära vänner vet redan och jag bara sa det rakt ut. Men när det kommer till mig egen familj känns det lite mer komplicerat och jag tycker det känns jättejobbigt att sitta ner, öga mot öga och bara säga det. Känns rätt obekvämt och jag ser inte alls fram emot det.
Hur berättade ni för era familjer och vänner? Hur reagerade de?
Jag var i Uppsala och jobbade med min uppsats när jag började misstänkta att jag var med barn. Tog ett test på kvällen och visade plus. Blev lite chockad =) Min sambo skulle komma upp från Borås dagen efter och jag ville berätta för honom före någon annan så jag fick lugnt vänta ett till dygn.
SvaraRaderaNär jag hade berättat att han skulle bli pappa så pratade vi om hur vi ville göra. Berätta eller vänta? Vi visste ju att det är vanligt med missfall den första tiden, men kände att vår sorg över ett ev missfall skulle inte bli mindre ifall våra vänner och familj visste eller inte. Dessutom skulle det vara skönt med att få stöd och förståelse från omgivningen om det tråkiga skulle hända.
Så vi gick tillsammans ut med det några dagar efter att jag plussat. Berättade personligen för hela min familj på en familjemiddag. Var då i vecka 5. Och så ringde vi runt till vänner som vi inte hade möjlighet att träffa personligen.
Min sambos föräldrar bor på Cypern så vi ringde dem och berättade den glada nyheten. Eftersom jag från samma stund vi startade bebisverkstaden varit öppen om våra försök på bloggen så kändes det heller inte jobbigt att berätta för mina läsare efter att familj och vänner fått veta.
Alla våra nära och kära blev jätteglada för vår skull. Självklart fick jag ta en del gliringar från folk som inte fattade varför jag gick ut med det tidigt, men jag klargjorde ganska tydligt att det är upp till var och en hur man vill göra. Jag är öppen av mig och har svårt att dölja både lycka och sorg - på gott och ont. Är man bloggare och personlig i det man skriver verkar vissa ta sig friheter att skriva mindre trevliga saker, men det är bara att försöka slå ifrån sig.