En läsare undrade om jag kommer amma och det är ett ämne som jag har funderat lite på de senaste dagarna faktiskt, så tänkte att jag kunde skriva ett inlägg om hur jag tänker kring det här med amning.
Först och främst... Jag är väldigt För amning. Jag tycker att det är något vackert och normalt och jag, personligen, förstår inte att vissa väljer bort amning innan de ens har prövat. Med det sagt fördömer jag inte de som inte ammar. Ibland går det inte och ibland är det andra saker som kommer i mellan och jag lägger inte större värderingar i det. Men jag tycker att det är synd att inte ens försöka få det att fungera då det är så bra för barnet. Dessutom tycker jag att det ser så mysigt ut för både mamman och barnet och den kontakten och närheten är något som jag jättegärna vill ha med mitt barn.
Jag tycker också att det är fel att vissa människor stör sig på ammande kvinnor. Jag förstår inte alls varför man inte skulle vara välkommen att amma, i princip, var som helst. För mig är det lika naturligt som att vi alla äter. Det är ju knappast någon som skulle reagera om jag satt på en parkbänk och åt en banan, där emot blir det ibland ramaskri om en kvinna ammar en bebis på en parkbänk. Det förstår jag inte alls. Jag har aldrig sett en ammande kvinna blotta hela bröstet för allmänheten. Tycker alltid att det är väldigt diskret. Barnet täcker ju det mesta med sitt huvud och resten brukar ofta tröjan dölja. Många använder ju t.o.m någon sjal eller liknande över. Men ändå verkar det som om bara vetskapen om vad som händer under sjalen är upprörande nog. Åter igen, jag förstår det inte och det är inget JAG kommer ta hänsyn till i framtiden. Behöver mitt barn äta så kommer det få mat. Sedan är om det är i form av bröstet eller burkmat, det kvittar.
Att tycka att amning är bra är ju en sak, men att sedan lyckas amma och få det att fungera för både bebisen och en själv är nog en helt annat sak. Vet många som haft problem och kämpat på ändå med rena plågor och andra som helt enkelt inte orkat och gett upp. Hur man själv kommer känna och handla är nog för tidigt att säga, det får vi se. Men jag tror nog ändå att jag tycker att det är så pass viktigt så jag kommer kämpa ett tag, även om det är jobbigt.
Nu till min lilla oro, som kanske egentligen är lite larvig. Jag vet ju att allas bröst är olika, storlek, form osv. detsamma gäller vårtgårdar och bröstvårtor. Ändå kan jag inte låta bli att jämföra och undra om ens egna bröst kommer vara tillräckligt "normala" för att fungera för ändamålet amning.
Jag har nämligen väldigt små bröstvårtor och vårtgårdar. Jag har läst att bebisen ska ta in mer än bara bröstvårtan i munnen, men ändå kan jag inte låta bli att undra över mina små russin (eller egentligen halva russin kan man väl säga) och undra om de är för små för amning. Jag undrar om de kommer växa under graviditeten eller när man börjar amma och om inte, fungerar det ändå?
Innan har jag inte brytt mig så mycket om hur de ser ut, just för att alla ser olika ut. Men nu, när det kommer till ren funktion och prestation, så känns det helt plötsligt väldigt viktigt.
Först och främst... Jag är väldigt För amning. Jag tycker att det är något vackert och normalt och jag, personligen, förstår inte att vissa väljer bort amning innan de ens har prövat. Med det sagt fördömer jag inte de som inte ammar. Ibland går det inte och ibland är det andra saker som kommer i mellan och jag lägger inte större värderingar i det. Men jag tycker att det är synd att inte ens försöka få det att fungera då det är så bra för barnet. Dessutom tycker jag att det ser så mysigt ut för både mamman och barnet och den kontakten och närheten är något som jag jättegärna vill ha med mitt barn.
Jag tycker också att det är fel att vissa människor stör sig på ammande kvinnor. Jag förstår inte alls varför man inte skulle vara välkommen att amma, i princip, var som helst. För mig är det lika naturligt som att vi alla äter. Det är ju knappast någon som skulle reagera om jag satt på en parkbänk och åt en banan, där emot blir det ibland ramaskri om en kvinna ammar en bebis på en parkbänk. Det förstår jag inte alls. Jag har aldrig sett en ammande kvinna blotta hela bröstet för allmänheten. Tycker alltid att det är väldigt diskret. Barnet täcker ju det mesta med sitt huvud och resten brukar ofta tröjan dölja. Många använder ju t.o.m någon sjal eller liknande över. Men ändå verkar det som om bara vetskapen om vad som händer under sjalen är upprörande nog. Åter igen, jag förstår det inte och det är inget JAG kommer ta hänsyn till i framtiden. Behöver mitt barn äta så kommer det få mat. Sedan är om det är i form av bröstet eller burkmat, det kvittar.
Att tycka att amning är bra är ju en sak, men att sedan lyckas amma och få det att fungera för både bebisen och en själv är nog en helt annat sak. Vet många som haft problem och kämpat på ändå med rena plågor och andra som helt enkelt inte orkat och gett upp. Hur man själv kommer känna och handla är nog för tidigt att säga, det får vi se. Men jag tror nog ändå att jag tycker att det är så pass viktigt så jag kommer kämpa ett tag, även om det är jobbigt.
Nu till min lilla oro, som kanske egentligen är lite larvig. Jag vet ju att allas bröst är olika, storlek, form osv. detsamma gäller vårtgårdar och bröstvårtor. Ändå kan jag inte låta bli att jämföra och undra om ens egna bröst kommer vara tillräckligt "normala" för att fungera för ändamålet amning.
Jag har nämligen väldigt små bröstvårtor och vårtgårdar. Jag har läst att bebisen ska ta in mer än bara bröstvårtan i munnen, men ändå kan jag inte låta bli att undra över mina små russin (eller egentligen halva russin kan man väl säga) och undra om de är för små för amning. Jag undrar om de kommer växa under graviditeten eller när man börjar amma och om inte, fungerar det ändå?
Innan har jag inte brytt mig så mycket om hur de ser ut, just för att alla ser olika ut. Men nu, när det kommer till ren funktion och prestation, så känns det helt plötsligt väldigt viktigt.
För min del både växte de och blev mörkare under graviditet och amning för att sedan gå tillbaka till sin lilla storlek.
SvaraRaderaOroa dig inte för det vännen! :) Jag tror det är något de flesta kvinnor oroa sig över när brösten helt plötsligt ska få en ny funktion. Många känner även prestationskrav över sina bröst. Bröstvårtans storlek spelar absolut ingen roll, speciellt inte när det går åt det mindre hållet! Som du redan vet är det en stor del av vårtgården som ska in i bebisens mun och detta är också avgörande för att det inte ska göra ont att amma och t.ex. sår uppstå.
SvaraRaderaVet inte riktigt vad jag ska säga till dig för att lugna dig. Mitt råd är i alla fall att du läser på lite om amning innan det är dags så du är förberedd kring allt vad det kan innebära. Diskutera även tillsammans med din partner strategier hur ni ska hantera om amningen blir svår. Hur kan han stötta dig? Hans och din närmaste omgivnings stöd är jätte viktigt för en fortsatt amning. Våga även ta hjälp från t.ex. amningshjälpen om du stöter på problem när din bebis väl är här! I övrigt tycker jag du har en väldigt sund bild och tankar kring det där med amning. ;)
Jag antar att du har rätt. Lite märkligt hur brösten helt plötsligt får en helt annan betydelse och funktion. Men man får väl försöka tänka att de flesta ändå kan amma, så det borde gå för mig med :)
RaderaBra idé att våga ta hjälp från amningshjälpen eller liknande om det inte funkar. Förhoppningsvis får man lite instruktioner på BB också för att komma igång. Längtar så tills lilla bebisen är ute och man kan gosa och mysa. Tänk så lång tid 6 månader kan kännas ;)