Satt i morse och läste gårdagens tidning och kom över en artikel som gjorde mig lite provocerad. Artikeln handlade om att det nu är trend att allt fler planerar in när barnen ska göras så att de kan födas under försommaren/tidig sommar så att båda föräldrarna kan vara hemma tillsammans hela sommaren och hur bra detta är.
Jag tappade nästan hakan när jag läste. Vad har hänt med dagens samhälle? Är vi så planeringsgalna nu så att vi till och med försöker planera in vilken månad våra barn ska födas? Alltså jag tycker inte att det är okej. Givetvis kan man ju tycka att det är praktiskt att få barn under sommarledigheten om man exempelvis är lärare eller student (då detta passar bra in med terminstarter och annat) och visst kan man ju börja försöka skaffa barn med detta i åtanke, lik väl som man kanske tycker att vissa månader redan är "fullbokade" (om man exempevlis redan har 5 födelsedagar i familjen en månad eller liknande). Men är det inte lite sjukt ändå? Varför försöka planera något som inte går att planera? Jag tycker det låter som att barnet skulle vara mer välkommet under sommaren än annars och det är ju inte sunt.
Första gången jag blev gravid skulle bebisen komma i mitten av december. Yes, tänkte jag... Så mysigt att vara höggravid under hösten med massa ljus, filtar, sopptider, och julmusik. Och tänk att få sitta och amma en tidig morgonen av enbart skenet från julgranen. Och så perfekt, bebisen föds i år och jag slipper vänta tills nästa år på miraklet. Vilken fantastiskt jul det skulle bli med en nyfödd.
Andra gången jag blev gravid skulle bebisen komma i slutet av mars. Vad fint tänkte jag, det börjar bli lite varmare och det kan säkert bli många härliga utomhuspromenader. Och lagom till sommaren så har bebisen blivit några månader och man har fått in lite rutiner så att man kanske kan njuta mer av sommaren.
Tredje gången så är ju BF 11 maj och jag tror att det blir jättebra det med. Varmt och skönt och vackert ute. Minskad risk för RSvirus och andra sjukdomar.
Alltså, vi är otroligt glada över att vi ens kan få barn och om allt nu går vägen så är, allvarligt talat, ankomstdatumet det sista jag egentligen bryr mig om. Bara barnet kommer till oss så spelar väl knappast månaden någon roll?
Jag förstår faktiskt inte argumentet heller riktigt om att det är perfekt att få barn under sommaren för då kan båda föräldrarna vara hemma samtidigt. En som föräldraledig och en som har semester. Detta fungerar väl precis lika bra att göra under våren, hösten och vintern också? Jag skulle nämligen vilja påstå att de flesta inte är styrda av industrisemestern längre utan kan mycket mer fritt välja sin semester och vet man då att man ska ha barn i oktober eller november tex så kan man ju lägga sin semester då och få en underbar höst ihop, precis lika mycket ledighet som under sommaren.
Det finns så otroligt många par som kämpar med att bli gravida så när vissa går ut med att försöka planera in sitt barnafödande då tycker jag det är provocerande. Dessutom fruktansvärt tråkigt om alla barn skulle födas under sommaren ;)
Jag tappade nästan hakan när jag läste. Vad har hänt med dagens samhälle? Är vi så planeringsgalna nu så att vi till och med försöker planera in vilken månad våra barn ska födas? Alltså jag tycker inte att det är okej. Givetvis kan man ju tycka att det är praktiskt att få barn under sommarledigheten om man exempelvis är lärare eller student (då detta passar bra in med terminstarter och annat) och visst kan man ju börja försöka skaffa barn med detta i åtanke, lik väl som man kanske tycker att vissa månader redan är "fullbokade" (om man exempevlis redan har 5 födelsedagar i familjen en månad eller liknande). Men är det inte lite sjukt ändå? Varför försöka planera något som inte går att planera? Jag tycker det låter som att barnet skulle vara mer välkommet under sommaren än annars och det är ju inte sunt.
Första gången jag blev gravid skulle bebisen komma i mitten av december. Yes, tänkte jag... Så mysigt att vara höggravid under hösten med massa ljus, filtar, sopptider, och julmusik. Och tänk att få sitta och amma en tidig morgonen av enbart skenet från julgranen. Och så perfekt, bebisen föds i år och jag slipper vänta tills nästa år på miraklet. Vilken fantastiskt jul det skulle bli med en nyfödd.
Andra gången jag blev gravid skulle bebisen komma i slutet av mars. Vad fint tänkte jag, det börjar bli lite varmare och det kan säkert bli många härliga utomhuspromenader. Och lagom till sommaren så har bebisen blivit några månader och man har fått in lite rutiner så att man kanske kan njuta mer av sommaren.
Tredje gången så är ju BF 11 maj och jag tror att det blir jättebra det med. Varmt och skönt och vackert ute. Minskad risk för RSvirus och andra sjukdomar.
Alltså, vi är otroligt glada över att vi ens kan få barn och om allt nu går vägen så är, allvarligt talat, ankomstdatumet det sista jag egentligen bryr mig om. Bara barnet kommer till oss så spelar väl knappast månaden någon roll?
Jag förstår faktiskt inte argumentet heller riktigt om att det är perfekt att få barn under sommaren för då kan båda föräldrarna vara hemma samtidigt. En som föräldraledig och en som har semester. Detta fungerar väl precis lika bra att göra under våren, hösten och vintern också? Jag skulle nämligen vilja påstå att de flesta inte är styrda av industrisemestern längre utan kan mycket mer fritt välja sin semester och vet man då att man ska ha barn i oktober eller november tex så kan man ju lägga sin semester då och få en underbar höst ihop, precis lika mycket ledighet som under sommaren.
Det finns så otroligt många par som kämpar med att bli gravida så när vissa går ut med att försöka planera in sitt barnafödande då tycker jag det är provocerande. Dessutom fruktansvärt tråkigt om alla barn skulle födas under sommaren ;)
Håller med! När vi blev gravida med vår son (född i oktober) så var min man lite "jobbigt att han föds sent på året" eftersom han själv är född då. Men jag tyckte det var jättebra, mysiga första månader och den där första månaden när vi bara ville hålla oss inomhus var november då man i normala fall också mest vill vara inne för det är så mörkt o kallt. Jag hade dessutom en hel vinter på mig att bli av med gravidkilona (en liten bonus med höstbarn :-) ).
SvaraRaderaNär vi blev gravida förra gången skulle barnet födas i februari och vi tyckte det skulle bli rätt bra, nu blev det april istället och det känns också helt ok. Jag skulle INTE vilja vara höggravid i varma juli direkt.
Som du säger, det där med semestrar kan man greja lite med ändå hur som helst. Min man o jag byttes av med föräldraledighet i juli när vår son var 10 månader, först tog min man semester hela juli, sen gick han på föräldraledighet och då gick jag på semester hela augusti - vi hade 8 veckor ihop och förlorade inte ekonomiskt på det då en av oss ändå "jobbade".
och som du säger, oerhört provocerande mot de som inte kan få barn att säga sådär men jag tror att om man aldrig varit i den sitsen kan man lätt vara rätt klumpig. Det existerar inte i deras världsbild att andra kan ha problem.
Ja men visst, jag kan se massa fördelar med alla olika årstider och månader. Allt har ju givetvis sin charm och jag tror att man kommer tycka att just den månaden som ens eget barn är född i är den bästa och mest ultimata.
RaderaMen jag håller med dig om att det låter jobbigt att vara höggravid i juli. Så det är ju skönt att vi slipper det. Åtminstone för den här gången vill säga ;)
Och vi är ju ändå några utan de som har sådär ruggigt lätt för att bli med barn, vi skulle alltså med andra ord i princip kunna välja månad, men sedan är det ju just det här med missfall och annat som kan hända på vägen. Nu blev det ett halvår senare än vi först trott och jag skulle nog aldrig ens tänka tanken att försöka planera in något som varken går eller BÖR planeras på det viset.
Det enda vi försökte "planera" var att jag skulle hinna bli klar med min utbildning innan lilla miraklet kom till världen. Vilken årstid spelade absolut ingen roll. Jag har gått och längtat efter ett barn så länge nu att det kunde göra fysiskt ont i mig så när vi äntligen började på allvar var jag så orolig att jag av någon anledning inte ens skulle kunna bli gravid (vet inte varifrån den oron kommer).
SvaraRaderaMen när vi var på semester (och efter att vi försökt två gånger utan att plussa) så släppte jag tankarna på bebisar och vips tog det sig! Nu har vi också BF i början/ mitten på maj och vi kan inte låta bli att skoja om att det vore perfekt ifall bebisen kom den 17 maj - sambon är norsk och väldigt glömsk så det skulle bli mindre datum för honom att komma ihåg ;) Och det är även det datumet vi ska gifta oss på året därpå ;)
Ja visst, och sådana planeringar, som att man kanske ska ha avslutat studierna eller liknande är väl ganska bra planeringar. Lika som att vissa kanske vill ha jobbat ihop en SGI innan man börjar försöka. Att planera sådant handlar ju mer om att det rent praktiskt/ekonomiskt ska passa in i livet. Vissa vill ha hunnit fylla 25 och lite andra sådana milstolpar som man har... vilket är HELT okej. Mycket bättre att planera så än att bli gravid och SEDAN komma på att man minsann ville göra det ena och det andra och att barn inte passar. Men som sagt, när man har gjort klart sin utbildning, tjänat ihop sin SGI eller fyllt 25 så tycker jag, precis som du sa, att man endast ska vara tacksam att det fungerar över huvud taget.
RaderaOch visst kan man ju "önska" att bebisen föds på ett speciellt datum, men det är ju mer på skoj och inget som egentligen spelar någon roll :) Jag hoppas t.e.x att bebisen väljer att födas på vilket datum som helst, förutom den 14, 17 eller 23 maj för de datumen är redan "upptagna" i familjen. Men när det väl kommer till kritan så blir man ju glad bara barnet kommer ut :)