Ultraljud igen

I morse hade vi tid hos min egen MVC där vi skulle få träffa en läkare och göra ett till ultraljud. Jag var väldigt nervös och kärleken likaså. Jag undrade om hjärtat fortfarande slog och hur det såg ut. Jag hoppades även kunna få mer information om hur illa läget var och bara kunna få ställa frågor och prata och få mer information om vad detta var.

När vi väl såg ultraljudet så sa läkaren ingenting. Det kom in ytterligare en läkare och tittade och hjälpte till att ställa in skärmen. De mätte hygromet till 14 mm. VA? tänkte jag. I fredags var det ju ca 8 mm. Det har växt jättemycket på bara 4 dagar. Ser väl inte direkt ljusare ut nu.

Till in stora fasa/förvåning så ville läkaren inte säga någonting. Han sa att man inte kan säga eller veta någonting innan man gjort fostervattensprovet så han skulle skicka en remiss och så blir provet av om kanske 1-2 veckor. Sedan tar det väl lika lång tid innan man får svar.

Det känns helt fruktansvärt att gå runt ovetandes i upp till en månad. Jag tror ju såklart det värsta även om ett litet ljus hoppas på det bästa (vad det nu är? ett mirakel skulle det väl vara kanske). Inte känns det lättare/roligare att berätta för föräldrar/familj nu heller. Magen kommer kanske inte gå att dölja hur länge till som helst och det är väl lika bra att de vet så man slipper dölja att man inte mår bra. Men jag vet inte vad jag ska säga. Hej, vi väntar barn... PS, det är något fel på barnet. Grattis mormor o morfar!

Nej usch. Vill egentligen inte ens tänka på det.