Ultraljudet

Kl 8.15 hade vi tid igår för inskrivning, hälsosamtal samt inskrivning hos barnmorskan. Jag vaknade vid 4tiden och kunde inte riktigt somna om förrän efter någon timme. När jag sedan skulle upp en stund senare var jag lite trött men även pigg eftersom jag var så nervös och förväntansfull. Jag var så fruktansvärt orolig för att det inte skulle finnas något där. För att hjärtat inte skulle slå eller för att någonting annat inte var som det skulle.

Jag trodde att det var ett vaginalt ultraljudet eftersom att det var rätt tidigt men när jag väl fick komma in så visade det sig att det var ett vanligt ultraljud. Rätt skönt att slippa det vaginala. Det är liksom inte så bekvämt. Dessutom känner man sig extra utsatt om man får ett dåligt besked samtidigt som man ligger naken med benen i luften.

Hon kletade på gel på magen och började leta efter något i magen. På skärmen såg man bara massa flimmer och jag tänkte efter en liten stund att "SKIT, det finns inget. Bebisen är död eller något."
Barnmorskan sa inget utan tryckte lite hårdare och letade lite längre ner och DÄR skymtade en svart liten ring och tillslut (hon fick trycka rätt hårt och hålla rätt still) så såg man även en liten grå klump. Jag frågade försiktigt om hon såg något och hon stoppade bilden och pekade med musen och sa, titta där pilen är... där ser ni det lilla hjärtat slå.

Mitt eget hjärta tog ett glädjeskutt och jag gav kärleken ett stort leende och han såg lika glad och lättad ut han också.

Sedan försökte hon mäta och sa att det var rätt svårt eftersom den var så liten. Men tillslut fick hon fram 12 mm och att jag var i v 7+3, alltså v 8, så lite kortade än vad jag trodde. Men men, nytt BFdatum blev 11 maj 2013. Men hon sa att det kanske ändras till det stora ultraljudet.

Det var en SÅ stor lättnad att få se lilla miraklets hjärta. Nu håller jag bara andan och tummarna i några veckor till att allt går bra. LÄNGTAR!