Lilla bebisen

Var tvungen att ta ett nytt test i morse för att verkligen se att det stämde och ja, jag är fortfarande gravid. Känns skönt ;)

Av två orsaker tycker jag att det är extra svårt att ta det till sig ännu:
1. Med två missfall i baggaget känns det svårt att föreställa sig en graviditet som faktiskt GÅR bra.
2. Såhär tidigt in i graviditeten brukar ju de flesta inte känna så mycket, om ens någonting alls, lika så jag. Har väl haft som lite mensvärk i en vecka men ingenting mer. Det känns rätt overkligt.

Det känns lite konstigt att inte riktigt veta hur långt gången jag är. Som jag skrev i förra inlägget så borde jag vara i vecka 5 och bebisen borde vara beräknad någon gång runt den 7-10 maj. Om den här graviditeten går vägen (HOPPAS HOPPAS) så blir det ett härligt litet majbarn. Det är en bra månad att födas i. Inte så himla kallt och en lång härlig sommar framför.

Maj verkar vara kärlekens familjs "favoritmånad". Hans mamma är född i maj, lika så två utav syskonbarnen. Egentligen tyckte vi att det kanske räckte med födelsedagsfiranden i maj, men nu verkar vi fixa in ännu en födelsedag just i maj. Det blir säkert kanon. Hoppas helst bara att bebisen får en egen födelsedag. Tror det blir roligast så.

Det finns så mycket jag tänker på, undrar, oroar mig över och hoppas. Ändå känner jag på något sätt att jag inte tänker på mycket. Testet igår blev mer ett konstaterande, en glad stund och sedan gick livet vidare. De andra gångerna har det som nästan stannat upp och redan där, från dag 1 har det börjat planeras inför ankomsten.

Det är skönt att jag inte känner samma denna gång. Att jag kan tänka på massa annat istället. Dagarna går så mycket fortare då och vips, så är det dags för ultraljud. Så tänker jag. Jag har ju lärt mig att jag ändå inte kan påverka vad som händer, så det känns bättre att liksom tuffa på och njuta av varje dag istället för att snöa in mig i alla olika graviditetsgrejer och oroa mig.