Hallå

Nu har det gått flera veckor sedan jag uppdaterade sist, nästan en månad faktiskt. Man kunde ju nästan tro att jag har gått och fött barn eller något men till min stora lättnad men också lite besvikelse kommer jag inte med några sådana besked.

Jag vill ju absolut inte såklart att bebisen ska födas FÖR tidigt, bli prematur, få ligga i veckor på neonatal och få en tuff start i livet. Samtidigt kan inte en del av mig bara önska att det typ ska sätta igång snart, därav den lilla besvikelsen. Faktum är att jag är inne i v 36 nu (35+1) och jag känner på allvar att jag GÄRNA vill att det hela sätter igång när Mattias har en veckas semester med start den 26 juni. Men det kommer ju såklart aldrig hända :(

Så okej, ni förstår att jag börjar bli rejält trött på att vara gravid nu. Mitt största hinder just nu är definitivt foglossningen. Jag måste ändå säga att jag tycker att den varit lite snällare mot mig än med Mio, där kom den i full kraft tidigare, men NU har jag ont, väldigt ont. Det går såklart lite upp och ner och vissa dagar är bättre än andra, men det är väldigt frustrerande när en liten promenad med vagnen till affären och lätt hushållsarbete blir för mycket för kroppen. Det är väldigt svårt med tanke på att vi ändå har en liten son också på nästan 1,5 år som kräver sitt. Han är visserligen duktig på att knata runt själv här hemma om dagarna, men han är fortfarande väldigt liten och kräver mycket närhet och kärlek vilket ändå resulterar i en hel del bärande. Det är frustrerande att inte orka sitta ner på golvet och leka med Mio mer än ett par minuter innan kroppen strejkar och det är frustrerande att jag ibland har så ont så att vi inte kommer ut. Jag får väldigt dåligt samvete över det ibland även om jag försöker tänka att de dagarna (som trots allt inte är särskilt många) får vara så. Han överlever det och det är inte hela världen egentligen.

Så förutom foglossningen lider jag väl mest av trötthet. Det beror nog mest på att jag verkligen slarvat med mina järntabletter, men igår köpte jag nya så nu hoppas jag få lite fart på järnet. Tacksamt nog brukar jag även passa på att ta en tupplur när Mio gör det. En himla mysig stund på dagen när vi kan snosa gott i upp emot 3 (!!) h tillsammans. wow! Men det behövs verkligen ibland så jag tackar Mio för att han låter mig :) Jag sover ändå så dåligt på nätterna nu, allt gör ont plus att lilleman fortfarande inte sover hela nätter så han är som en liten propeller i sängen och främst älskar han att ligga PÅ mig, gärna på mitt ansikte. Superskönt, eller inte. Men men, sak samma, jag sover ju inte direkt ändå.

Igår tänkte jag att jag skulle lägga mig i tid, vilket jag gjorde. Låg i sängen redan vid 20.30 och läste och lite sådär. Vid 22 släckte jag lampan och tyckte att jag var himla duktig som för en gång skull skulle få tillräckligt många timmars sömn. Men tji fick jag. Vaknade vid 3.30 av att jag hade så vansinnigt ont så jag vet inte vad i fogarna så jag kände att jag inte kunde ligga kvar en sekund. Lyckades efter många minuters kämpande sätta mig upp på sängkanten  och jag bara hör hur bäckenet knakar och klickar vid alla rörelser. Gick upp på toaletten och insåg sedan att det inte var någon idé att gå tillbaka och försöka sova.

Tydligen klarar inte bäckenet hur många timmar som helst i en skön säng. Så nu har jag gett upp tanken på att få sova något mer idag. Jag ska nog passa på att ta mig en lång och skön dusch istället, såhär kl 4.30 innan min lilla familj vaknar. Äta frukost har jag för övrigt redan klarat av. Jag var vrålhungrig vid kl 4, haha. Men det blir väl en andra frukost sedan med Mio om ett par timmar :)

Bjuder på en magbild också. Jag kan inte förstå att den
här magen bara är i v 35+0 här. Jag är STOR!