Frånvaro

Wow, bloggen har, åter igen, lyst med sin frånvaro i en månad. Jag påbörjade ett inlägg för ett par dagar sedan men kom inte längre än en mening innan sonen vaknade och skrivstunden var över. Så är det jämt känns det som. Livet tuffar på och jag hinner inte riktigt med.

Mio lilla älskling är redan 9 månader och hans utveckling går i en rasande fart. Han babblar hela hela tiden. Det mesta är ju dock helt oförståeligt, men vissa saker säger han väldig tydligt, som mamma, pappa, hej och katt. Han kan två tecken i teckenspråk också, vatten och lampa. Så det är ungefär de sakerna vi pratar om här :)

Vår lille kille krypvägrar totalt men går helst varje vaken sekund om man ger honom ett finger att hålla i. Han har alltid varit stark i sina små ben så jag är väl inte helt förvånad att det verkar som att han hoppas över krypningen. Men de senaste dagarna har han börjat åla lite som en mask när han ligger ner på mage så kanske hinner han ändå krypa lite innan han lärt sig gå helt själv.

September har varit underbar, eftersom vi har varit hemma alla tre tillsammans. Det har varit underbart väder och vi har njutit av att vara en hel familj 24/7 i en månad. Men nu återgår det till vardagen igen på månad då Mattias börjar jobba igen. Men inte så mycket. Han ska vara föräldraledig en hel del under hösten så snart är vi hemma igen allihop.

Åh vad jag älskar min lilla familj :)

Ute i skogen och upptäcker...