Vecka 30

Wow, kan inte riktigt förstå att hela vecka 30 redan passerat. Om tiden gick fort förut, vad gör den då inte nu?

Jag känner mig verkligen ruggigt trött för den här veckan har varit rätt fullt upp med aktiviteter av olika slag. Jag märker att kroppen inte riktigt hänger med längre, just det där att man blir så trött när man haft "fullt upp". Jag skriver inom citationstecken eftersom fullt upp numera kan vara en aktivitet om dagen. Som idag... Vi köpte äntligen lillens byrå igår och idag skruvade vi ihop den. Det var ett projekt som tog runt 2 h och jag är fortfarande helt slut trots att jag sedan lunchtid ungefär bara legat i soffan och ätit godis.

Så man kan säga att jag kämpar på här hemma, i lugn takt. Men jag försöker verkligen lyssna på kroppen och jag gör det jag orkar helt enkelt. Är bara evigt tacksam för att jag inte jobbar mer. Det hade varit katastrof.

Nåväl. Den här veckan har det verkligen varit full aktivitet i magen. Det sparkas, buffas och bökas. Det känns som att en viss liten Herr börjar tycka att det är lite trångt där inne. Så är det nog, även om jag tror att det fortfarande finns lite utrymme att snurra runt.

I måndags var jag hos barnmorskan och då låg huvudet neråt och rumpan uppåt. Hon sa att det fanns möjlighet för honom att fortfarande snurra lite men hon trodde att han nog skulle ligga kvar så tills det var dags. Det känns ju skönt att veta, att det med största sannolikhet inte blir en sätesförlossning i alla fall!

Ryggen har börjat göra mer ont nu igen den här veckan. Eller bäckenet kanske det är. Det kan göra jätteont i vissa lägen om jag böjer mig fram eller åt sidan. Att krypa eller hämta något under bord just nu är något jag verkligen undviker.

Nätterna blir också jobbigare och jobbigare. Aldrig att jag sover bra en hel natt längre. Jag får kissa runt 2 gånger/natt, vilket såklart stör sömnen. Att bebisen sedan kommer igång och har sparkfestival några gånger/natt hjälper ju inte direkt heller.

I natt var det något helt annat som störde mig. Jag vaknade flera gånger av att jag hade riktigt ont, som hugg ungefär, i övre delen av magen. När jag andades eller försökte vända lite på mig blev det värre och det fick över om jag satte mig upp eller låg mer på sidan. Har ingen aning om vad det var, för jag har aldrig känt så förut. Men kanske är det organ som på något vis trycks undan eller kommer i kläm? Det måste ju ändå kännas menar jag!

Min vikt ligger idag på +8 kg så det tickar på uppåt och jag är inte förvånad för SOM jag äter. Det äts mest hela tiden här tycker jag. Jag är hungrig jämt och inte är det lite mat jag lyckas få ner heller. Kvällsmat är ett måste för annars vaknar jag alltid hungrig mitt i natten vilket är en plåga. Och då menar jag SEN kvällsmat, typ runt 22tiden. Nyttigt värre, jag vet! Men det är okej :)