Vecka 28

Nu har hela helgen gått så det här inlägget är ett par dagar sent, men hur som helst så har hela vecka 28 kommit och gått så det är dags att lite kort dokumentera hur den veckan var.

Det är väl egentligen två saker som har präglat den senaste veckan. För det första trötthet och det andra är lugn. Jag har sovit otroligt dåligt vilket resulterat i att jag också varit ofantligt trött. Jag har kunnat sova jämt, hela tiden men tyvärr inte fått. När jag inte har jobbat så har jag varit helt utslagen och inte orkar med någonting vilket har känts frustrerande. Man känner liksom inte igen sin kropp. Är man 23 år så SKA man orka hur mycket som helst. Men icke! Tack och lov jobbar jag inte mer så jag slipper känna stress över att jag inte sover så bra på nätterna.

Lugnet jag nämnde gäller lillen i magen. Jag trodde ju verkligen att det skulle vara många hårda sparkar vid den här tiden. Men det är mer buffar nu igen, som det var där i början när man började känna bebisen, fast oftare då. Ibland får han ju till en kick så hela magen hoppar, men för det mesta är det ganska lugnt. Det har ju varit lugnare nu i kanske 2 veckor så kanske är bebisen helt enkelt inte lika livlig som jag trodde i början när det var full rulle mest hela tiden. Han kanske också är trött när jag är trött? I så fall förstår jag att det är lugnare nu för jag är TRÖTT!

Vecka 28

I övrigt är det inte mycket nytt som händer. Mattias kan nu lägga örat mot magen och höra hjärtljuden. Vi klockade en minut och räknade slagen här om dagen och då var det 150 slag/min. Ganska häftigt :) Försökte lyssna själv i morse med ett stetoskop men det enda jag hörde var pulserande ljud i samma takt som mina egna hjärtslag. Så det kan ju inte ha varit bebisens direkt. Undrade först om det var navelsträngen men läste sedan att den ska slå lika snabbt som bebisens hjärta. Däremot moderkakan pulserar lika snabbt som min puls, så kanske var det den jag kände? För det var just på den sidan som läkaren sagt att den satt.

Har sedan förra veckan gått upp 0,5 kg så nu ligger jag på +7 kg sedan inskrivningen. Det känns lagom och bra för nu. Bristningarna fortsätter att bli fler och fler så jag har inga som helst förhoppningar att bli det minsta skonad där. En riktig liten zebra är vad jag kommer se ut som. Men det gör mig inte så mycket. Det är det värt :)