Vecka 21

Tiger myser i solen

Wow, den här veckan har varit vaaaarm vilket inte märkts minst av vår lilla misse som fäller helt galet mycket päls just nu. Lilla stackaren, han är varm. Ändå lägger han sig rätt ofta i de soliga partierna i lägenheten. Det ser verkligen ut som att han solar.

Hur som helst, idag är det sista dagen i vecka 21 och den här veckan känns lite som symtomens vecka. Från att ha känt mig väldigt pigg, lätt och ogravid känner jag mig nu väldigt gravid. På gott och ont antar jag.

Vår lilla kille buffar ordentligt där inne nu. Varje dag, flera gånger, men fortfarande känns det mest om kvällarna när jag ligger ner. Men nu känner jag ändå att vi kommit så långt så jag är inte direkt orolig längre för att exempelvis hjärtat helt plötsligt skulle sluta slå, vilket såklart känns jätteskönt.

Magen har tagit ett rejält växtsprång de senaste kanske 2 veckorna och jag har fått en hel del kommentarer nu om att jag börjar bli "så stor". Inte mig emot eftersom jag ännu inte känner mig som en valross och ändå vill att graviditeten ska synas :)

Framifrån syns det inte mycket alls...

Men jag måste ändå erkänna att jag faktiskt den här veckan har börjat känna mig smått osmidig och klumpig. Jag märker att jag inte längre bara kan smita förbi någon sidleds längre eftersom jag är lika tjock (tjockare?) på det hållet. Dessutom märker jag på jobbet när jag böjer mig ner och ska plocka upp saker att jag liksom får göra det som en groda, ni vet sära på benen och sänka ner hela underkroppen. ha ha. Att bara luta sig framåt tar liksom emot lite. Ännu är det ju såklart överkomligt men det är väl mest det att andra sätt än det vanliga känns mer bekvämt.

En sak som är helt nytt för mig och som jag antar är graviditetsrelaterat är mina varma fötter. Det har kommit bara den här senaste veckan och jag har aldrig känt såhär tidigare på sommaren så jag tror inte det beror bara på att det är varmt. Men mina fötter är i vilket fall som helst KOKHETA, nästan jämt. Faktiskt så mycket så att det besvärar mig. Det är som att det brinner på fötterna nästan, precis som det kan kännas ibland om man har på sig varma strumpor i vinterskor och går med det inomhus en hel dag. Man vill liksom bara slita av allt och svalka av fötterna. Bara det att jag går barfota hela tiden så det finns ingenting att slita av. Jag söker ständigt svala ytor och igår blev det så jobbigt så jag fick tappa upp ett kallt fotbad och ha fötterna där i ca 1 h. Det var helt befriande och när jag tog upp fötterna var vattnet varmt. ha ha! Är detta något som någon annan känner igen? Det är alltså bara fötterna och jag undrar om det kanske är så att jag håller på att svälla upp? Kanske är det dags att införskaffa stödstrumpor, om det nu hjälper för fötterna?

... men från sidan syns det massa. Vecka 20+6

I övrigt mår jag fint men har mycket hormoner som spökar just nu. Känner inte igen mig själv alltid. Är väldigt lättirriterad och känslig. Fick en stor gråtattack här om dagen p.g.a att Mattias köpt salami istället för skinka. Kändes ungefär som jordens undergång och jag smällde i dörrar och surade och grät i ett hörn, jättelänge. Några timmar senare var Mattias helt plötsligt världens bästa eftersom han löst ett problem vi haft med en tapet. Ja, det går väldigt mycket upp och ner just nu. Det gäller att passa sig för de i min omgivning ;)

Jag glömde ju ta min vikt förra veckan men vägde mig i morse och nu ligger jag på +2,4 kg. Den här veckan har varit helt extrem med massa kakor, bullar, choklad, tårtor och riktigt dålig kost, typ panpizza och vitt rostbröd, så att vikten gått uppåt lite mer än vanligt förvånar mig inte det minsta. Där emot fick jag jättedåligt samvete över allt dåligt jag ätit så nu har jag lovat mig själv att inte äta massa socker på det viset och att få i mig mer näringsriktig mat. Dels såklart för att jag ska bli piggare och orka mer samt inte gå upp 40 kg tills december, men mest för vår lille killes skull.