Vecka 18

Wow, första inlägget i juli månad. Det innebär att det varit tyst ett par dagar på bloggen men så kan det bli ibland. Jag började jobba den här veckan efter min semester och det har verkligen varit galet mycket mer kämpigt än jag föreställt mig. Dels beroende på att jag under ca 2 månader varit hemma och inte haft nästan några tider att passa. Jag har kunnat ta sovmorgon varje dag och därför inte heller behövt gå och lägga mig en viss tid. Dels på grund av mitt delikata tillstånd vilket ändå naturligt gör kroppen lite mer seg, trög och tung.

Jag arbetar oregelbundna arbetstider och det är något jag starkt känner att min kropp har svårt att klara av nu. Gå upp jättetidigt ena dagen, jobba till väldigt sent andra för att en tredje dag jobba från tidig morgon till sen kväll för att en fjärde dag börja supertidigt igen. Jag märker hur min kropp blir helt förvirrad och vet inte riktigt när den ska vila och när den ska arbeta. Har haft som en ständig lätt huvudvärk (troligen beroende på sömnbrist) och de senaste 2 dagarna har också illamåendet börjat smyga sig på igen (även det troligtvis p.g.a sömnbrist). MEN, det är okej. Veckan har ändå gått ganska fort och nu har jag ledigt i några dagar så jag hinner vila upp mig. Jag är glad att jag ändå orkar jobba och jag hoppas kunna må såpass bra att jag kan jobba ett tag till.

Hela vecka 18 har passerat och egentligen har det väl inte hänt något sådär väldigt märkvärdigt. Tycker att rörelserna i magen blir lite tydligare för varje vecka men jag förvånas ändå hur svaga de fortfarande är med tanke på hur länge jag ändå känt av något. Jag trodde faktiskt jag skulle känna mer vid det här laget men jag känner bara när jag ligger spikrakt på rygg och håller handen på magen.

Jag verkar dock lyckats med att börja kunna kommunicera lite med bebisen. D.v.s om jag ligger på rygg och trycker några gånger på magen så brukar det bara dröja ett par sekunder innan någon inifrån buffar tillbaka. H*n tycker väl att jag stör, men jag fortsätter att "retas" för jag tycker det är mysigt att få lite svar. Mattias väntar otåligt på att få känna rörelser men än så länge är det bara jag som känner.

En sak som jag tycker är så himla skönt just nu är att jag mår mer och mer som en människa igen. Den där extrema tröttheten som infann sig i början verkar ha försvunnit och även om jag vissa dagar blir trött så beror det nu oftast mer på ansträngning än graviditetshormoner. Jag behöver i princip aldrig sova middag längre.

Illamåendet kommer ju lite då och då men det måste varit minst en vecka sedan jag kräktes nu. Och de senaste veckorna har det ju inte varit mycket kräk alls ändå. Så, nu är jag människa igen på något vis. Bara lite mer seg och trög än innan givetvis. Men det är okej :)

Ställde mig på vågen i morse och kan nu glatt berätta att jag GÅTT ÖVER TILL PLUS på vågen. Det hände aldrig när jag väntade Lilly men nu känner jag mig nöjd och stolt över att jag ligger på +0,3 kg. Ha ha, okej, jag vet, det är bara 300 gram men jag tror att det kan gå undan framöver. Jag hittade en graviditetskalkyl på nätet och enligt den ska jag gå upp 13 kg under den här graviditeten. Det tycker jag låter ganska rimligt och kommer väl försöka att sträva mot det. Förhoppningsvis kommer jag landa på max +15 kg. Men lägger jag på mig massa vätska kan det ju såklart bli mer. Det är okej det också. Då vet man ju att det rinner av en snabbt i alla fall.