6 dagar kvar till RUL

Nu är det mindre än en vecka kvar och nervositeten kommer och går. På ett vis underlättar det ju givetvis att jag nästan varje dag känner några små buffar inifrån. Lever gör ju bebis uppenbarligen i alla fall. Men med tanke på mina tidigare upplevelser och även upplevelser som vänner och bekanta har varit med om så finns det mycket kvar att oroa sig för.

Givetvis är ju en av de sakerna någon typ av kromosomavvikelse. MEN, jag känner mig ändå ganska lugn här eftersom vi redan gjort ett ultraljud där allt indikerade på att det INTE var så. Tror inte de kommer hitta något som tyder på det, faktiskt.

I övrigt är det bekanta som fått reda på att de väntar barn med ryggmärgsbråck, svåra hjärtfel, inget fostervatten (vilket i dessa tidiga veckor leder till ett avbrytande då varken lungor eller njurar kan utvecklas och bebis är således inte livsduglig) samt att delar av hjärnan på något vis fattas eller är fel (vilket också leder till avbrytande då detta inte är förenligt med liv).

Så dessa saker oroar jag mig för och det räcker och blir över. Många hemska saker och givetvis försöker jag att inte tänka på det för mycket. Men en del av mig vågar inte riktigt ropa hej ännu. Om en vecka vet vi i alla fall hur det står till och även om jag är nervös och en del av mig vill helst inte veta så vill jag ändå väldigt gärna bara få det överstökat. Dessutom ska det bli väldigt mysigt att se hur stor bebis har blivit. H*n måste ha växt massor sedan förra ultraljudet i vecka 13.

Vecka 9

Vecka 13